Jag fick en fin liten bok i morsdagspresent: Mark Levengood, Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Den kom ut 2006 och är en samling krönikör från dags- och veckopress och från P1:s Tankar för dagen.
Jag minns hans lyckade insats som programledare för Filharmonikerna i det gröna för ett antal år sedan. Han berättade om sin mormor och skramlade med hennes gallstenar i en liten burk. I boken skriver han att hon sparade alla stenar som läkarna plockade ur hennes galla. När morgonpsalmen spelades på radion skakade hon takten med stenarna i burken. "Det var hennes sätt att kommunicera med Gud: 'Du gav mig gallstenar, jag gjorde en maracas.' " Han ger också exempel på hur mormodern kan vara rasistisk och fördomsfri i samma mening: "I varje människa bor Gud, i minsta lilla hottentott."
Bland fyndigheterna ryms allvarsamma tankar och uppfordrande påståenden. Mark Levengood tycker inte om "småaktiga själar": "Det finns så många gamla som genom köksfönstret ängsligt bevakar att ingen genar över deras tomt medan de diskar ur ännu en tom mjölkförpackning."
Levengood som är katolik skriver om sin Gud: "Vart jag går och vad som händer är jag inte ensam. I mig bor Gud. Och när min livsdag når sin ända, då är det tid att byta. Då är det min tur att bo i Gud." Han skriver också att när han inte känner någon kontakt och tror att Gud är borta så har han fel. "Han är nog där. Det är jag som är ute och seglar."
Författaren anser att det är människans uppgift att växa. Där håller jag med honom. Och han är glad över sin nyfikenhet. Han kan inte låta bli att ställa frågor. Till exempel undrar han varför man demonstrerar säkerhetsbältets användning inför varje flygning. "Är det för möjligheten att det sitter en japan på planet som gömt sig i en bunker ända sedan krigsslutet för att överraskande dyka upp på Arlanda, fullständigt obekant med begreppet säkerhetsbälte?"
Så går han på och skämtar med diverse företeelser. Rökare och rökning hör dit: Det finns de som röker cigaretter som är så svaga att de nästan är hälsosamma eller hänvisas till en rökruta som är inklämd mellan soptunnan och förvaringen av explosiva kemikalier.
Andra godbitar är fyllot på tunnelbanan som skriker att han heter Håkan. "Jag trodde alkoholister skulle vara anonyma." Eller hans vän Ingrid som blev Dramatenchef och passerade Malmskillnadsgatan på väg hem. Det hände att bilister vevade ner rutan och frågade om hon var prostituerad. Nej, sa hon. Jag är chef för Dramaten. "Där fick hon stå och skämmas för att hon inte levde upp till deras förväntningar."
Sucka mitt hjärta men brist dock ej finns även som ljudbok. Det måste tillföra en hel del att höra författaren läsa själv med finlandssvensk stämma. Men då missar man Ilon Wiklands fina bilder. Som väl alla vet är det hon som har illustrerat de flesta av Astrid Lindgrens böcker. På hemsidan kan ni också läsa om samarbetet med Mark Levengood.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar