12 maj 2012

Jesusmanifestationen

Min syster som är medlem i församlingen Arken gjorde mig uppmärksam på Jesusmanifestationen i dag. Hon skulle vara med på det inledande mötet i Filadelfiakyrkan och leda lovsång. Klockan nio var för tidigt för mig. I stället gick jag till Citykyrkan för att lyssna på paneldebatt där Marcus Birro skulle delta. Jag blev starkt berörd av en krönika av honom nyligen. Där berättade han att hans Gudstro vuxit efter att han och hans fru förlorat två barn.

Varför väcker Jesus uppståndelse i dag? var temat för samtalet som mer kom att innehålla brandtal än resonemang.

Jag tror det var Siewert Öholm som ifrågasatte om någon som man inte känner till kan väcka uppståndelse. Enligt kristna tidningen Dagens undersökning vet bara 38 procent av niondeklassarna varför vi firar påsk. Och det är inte Jesus som förebild som väcker uppståndelse utan om någon håller för sant att han är Guds son.

Marcus Birro gick hårt ut. I de sekulära tidningarna skriver man inte om Gud. Där vägrar man ta tag i livsfrågorna. Man ignorerar föraktfullt människors tro. Medierna är totalt ointresserade. Journalisterna är inte nyfikna. De vill inte som i andra frågor undersöka sina egna fördomar. De vill ha dem intakta. De fyrtioåriga tjejerna på Stockholmsredaktionerna vill, enligt Birro, bara prata om att kristna hatar bögar. Och hålla fast vid att Livets Ord i Uppsala är galningar.

Finns det en rädsla, en kristofobi? När engelska fotbollsspelare bad för en i laget hette det i svensk press att de hade "tänkt" på honom. Och när Birro hade pratat om bönens betydelse i Lilla Sportspegeln hade det blivit stort hallå. Humanisterna menar att man inte ska prata med barn om tro förrän de är tolv år. Kan det ha något med Jesus framträdande i templet att göra? undrar Birro.

Vi är inte världens mest sekulariserade land, fortsätter han. Det är ett andligt land. Men det behövs plattformar och ingångar. Vad kan vi göra så att andra får kunskap om Jesus?

Siewert Öholm utser Birro till kyrkoledare, eftersom han säger vad många andra borde säga. Själv har Öholm fått yoga utskriven på recept. Han säger att det är den nya religionen. Jag kan inte bli så upprörd över det. Men jag tycker det är fint när han talar om nattvardens centrala betydelse och gemenskapen där. Gamla, unga, rika och trasiga samlas. En gång när han var i S:ta Clara kyrka höll en man fortfarande fast i systempåsen. Det skulle man kanske kunna uppleva som stötande, men det tar Öholm fram som ett fint exempel.

Alla i panelen är överens om att man som kristen måste bli mer öppen och få ett större självförtroende. Anahita Parsan som är präst i S:ta Clara och konverterat från islam förundras över varför människor inte talar om sin kristna tro. Någon hade i kyrkan träffat en kollega sedan trettio år tillbaka. Inget hade de sagt till varandra på jobbet.

Vi måste gå ut med det vi "hör i hjärtat",  menar Birro. Vi måste stå upp för det som är viktigt. Då får han en applåd. Han är kung i Citykyrkan i dag.

På Citykonditoriet tre trappor upp äter jag min lunch. För 72 kronor får jag laxpudding, sallad och en kopp kaffe. Bra pris, och de har öppet varje dag.

Men det skulle vara gott med en glass på maten. Jag har siktet inställt på min favorit Monti i Gallerian när jag går Drottninggatan fram. Efter att ha stått framför provrumsspegel på Axelssons tappar jag helt lusten. Visserligen kan jag ha en storlek mindre än vanligt, men det är för att det är resår i byxorna.

När jag kommer fram till gudstjänsten i Kungsträdgården är det dags för Fader vår, inled oss icke i frestelse. Då har jag redan övervunnit min. Jag köpte ett stort rött äpple på Pressbyrån. Så ställdes den förbjudna fruktens symbolik helt på huvudet.

Bredvid mig står ett ungt svenskt par. Hon frågar honom: Vad har de för budskap egentligen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar