9 maj 2012

Komisk förklädnadsröra (Cockpit)

Om man är medlem i Bioklubben får man gå på gratis förhandsvisningar där det bjuds på pop corn och Coca Cola. Har man förfinad smak som jag får man mineralvatten. Före filmen är det frågesport med presentkortsutdelning. På duken välkomnar skådespelare och regissör oss som har privilegiet att bli de första att se nyskapelsen. Naturligtvis har SF tänkt att man ska tycka om filmen, berätta det för sina vänner och sprida det på Facebook och blogg. Precis vad jag ska göra.

Den 13 juli har Cockpit premiär. Regissören Mårten Klingberg samarbetar som i fotbollskomedin Offside med Jonas Karlsson som har huvudrollen. Det där med att män klär ut sig till kvinnor brukar jag inte utan vidare anse vara roligt. I Cockpit lyckas förvandlingen heller inte särskilt bra utseendemässigt, enligt min uppfattning. Ändå blir det hellyckat.

Piloten Valle Andersson blir av med sitt jobb som pilot på grund av neddragningar - fyndigt ord här slår det mig. Hans hustru som är statusjakten personifierad begär skilsmässa direkt, gifter sig med ett åldrigt justitieråd och flyttar in i våning på Östermalm. Själv hamnar Valle som inneboende hos sin syster. Hennes lägenhet är ett veritabelt feministiskt tillhåll, där man bland annat utbildar i självförsvar. Han åker direkt på en smäll bokstavligt talat. Valle är helt igenom ett offer. Men ska filmen gå in på det antifeministiska spåret? Det är väl ändå inte möjligt inför en svensk biopublik?

Nej, det hela utvecklar sig till något annat. Valle har svårt att få en ny anställning. När han får höra att flygbolaget Silver, som gett honom chansen till en intervju, efterfrågar kvinnliga piloter gör han sitt val. Han lånar sin syster Marias identitet, och som kvinna blir han utsatt för sexuella trakasserier som han bemöter på ett kraftfullt befriande sätt.

Det blir en riktigt produktiv röra av det klassiska förklädnadsgreppet. Men röran finns också positivt i budskapet. Filmen tar inte ställning för eller emot feminister eller för eller emot kvotering utan landar - var får jag allt i från - efter många komplikationer vackert i att det är människan som räknas.

Lite ifrågasätter jag dock grunden för allt detta. Är det arbetsbrist för piloter? Nyss läste jag om att en statlig utbildning för civilpíloter ska starta i Sverige. Hittills har de väl varit hänvisade till militära flygskolor eller dyra privata sådana. Att det är ont om kvinnliga piloter är däremot klart. Bara en gång har jag mig veterligen flugit med en sådan. Hon förklarade pedagogiskt för passagerarna hur en landning i dimma går till och genomförde den sedan perfekt på Arlanda.

Men strunt i invändningen mot förutsättningarna! Komedins uppgift är att locka till skratt, och det lyckades Cockpit verkligen med. Min kompis och jag var rejält upprymda när vi lämnade biografen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar