Jag går inte och ser skräckfilmer på bio. Men när TV2 i går visade Melancholia av Lars von Trier befann jag mig plötsligt i en sådan. Melancholia gjorde så starkt intryck på mig att jag fortfarande tänker på den. Och den gav mig mardrömmar i natt, precis vad jag trodde skulle hända.
Filmen inleds med kusliga stiliserade bilder där ensamma människor i naturen rör sig drömlikt i ett skymningsljus. En ljudslinga från Wagners Tristan och Isolde ackompanjerar scenografin.
Efter inledningen börjar den verkliga handlingen som är uppdelad på de två systrarna Justine och Claire, spelade av Kirsten Dunst och Charlotte Gainsbourg. Justine har gift sig. Hon och mannen, som gestaltas av Alexander Skarsgård, kommer två timmar för sent till festen. Deras limousin har haft svårt att ta sig fram på den smala och kurviga väg som leder fram till slottet, där brudens syster bor med man och son. Justines föräldrar är skilda, vilket skapar dålig stämning. Men det mest olycksbådande är att bruden under kvällen och natten glider in i en depression som får henne att fly sin egen bröllopsnatt. Titta bara på fotot ovan så förstår ni vilken skräckinjagande känsla som bor hos henne!
I Claires avdelning koncentreras handlingen kring planeten Melancholia som rör sig i en bana där den riskerar att träffa jorden. Justine bor nu djupt deprimerad hos sin syster. Hon har tappat all kraft att leva, orkar inte ens gå ner i ett bad som Claire förberett åt henne. Men ju närmare man kommer den dag då jorden riskerar att gå under ju friskare blir Claire.
Jag ska inte berätta mer. Jag råder er bara att se filmen. Det är något grymt vackert över den. Om ni inte spelade in den i går kan ni köpa den billigt som dvd eller hyra förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar