När Gustafsson blev Garbo (Lena Einhorn, Blekingegatan 32)

Lars Hanson och Greta Garbo i Gösta Berlings saga

Lena Einhorns bok om Greta Garbo har en väl vald titel: Blekingegatan 32.  Den unga Greta Gustafsson bor i en trång lägenhet på Söder med sin mor och sin syster sedan fadern gått bort. Det är 1920-tal, men precis som i dag har en del adresser dålig klang och kan leda till stängda dörrar. När hon som 17-åring kommer in på Dramatens elevskola vill hon inte gärna avslöja var hon bor. Ett litet stipendium möjliggör i alla fall studierna. Modern blev förskräckt när Greta skulle lämna sin tjänst som expedit på PUB. Hon behövdes som försörjare i familjen.

Greta är begåvad - och vacker. Hennes klassiska utseende öppnade vägen till Hollywood via Mauritz Stillers svenska filmer och främst hennes gestaltning på bioduken av Elisabeth Dohna i Gösta Berlings saga. När regissören förstod att ljuset skulle sättas på Greta i närbild var succén given.

Lena Einhorn hade i slutet av 90-talet gjort en tv-dokumentär om Greta Garbo. Och efter filmen Ninas resa gick hon in i ett långfilmsprojekt om den unga Greta. Lena Einhorn arbetade i flera år med filmen, men det blev problem med finansieringen. Så projektet lades på hyllan. Då kom förläggaren Eva Gedin med förslaget att det skulle bli en bok i stället. Det får vi vara tacksamma för och att författaren nappade på det. För det har blivit en mycket läsvärd berättelse.

2005 publicerades brev som Greta och Mimi Pollack skrivit till varandra. Mimi var en studiekamrat på Dramaten som Greta förälskade sig i. De unga kvinnorna kom att stå varandra mycket nära. Korrespondensen sträcker sig till långt efter att Greta Garbo avslutat sin karriär, men boken handlar om de tidiga brytpunkterna då Gustafsson blev Garbo. Inför premiären på Gösta Berlings saga hade Stiller krävt att Greta bytte efternamn. En kväll satte hon sig ned med Mimi och lekte med bokstäver. Så kom det berömda namnet till -  i alla fall enligt Lena Einhorn.

Breven gjorde att Einhorns roman fick ett rikare underlag och ett ljusare, eftersom de inledningsvis skildrar den nya spännande världen på teatern i en kamratkrets som har livet framför sig. En del mörker smyger sig in i den senare delen. Vad som kan tyckas vara en drömtillvaro som stjärna i Hollywood är något strängt och inrutat som liknar livegenskap. Greta fick inte ens ledigt av Mayer för att gå på sin systers begravning. Hon fick inte heller rätt att ha sin egen regissör. Till Stiller var hon knuten av något som liknade kärlek. Han kunde också vara hård, men det var han som stod för hennes metamorfos till fulländad artist.

På sista sidan delger författaren oss sina inspirationskällor, böcker om "den gudomliga" och människor i hennes närhet. Jag undrar hur mycket som finns att tillgå om Garbos liv efter den början som skildras av Einhorn. Se där: ett nytt projekt för den hugade.