Äntligen hade jag fått tag i en viktig bok. Bland kiosklitteraturen på Gotlandsfärjan fanns en pärla: Livet efter dig av den engelska författaren Jojo Moyes. Storyn har en del gemensamt med En oväntad vänskap vars filmatisering jag sett och skrivit om. Det handlar i båda om en totalförlamad man som får en ny assistent, fast här är det en ung kvinna i stället för en man. Men kulturkrockarna liknar varandra. Lou är av arbetarklass, bor trångbott och har ingen riktning i livet. Hon har fått sluta på ett kafé som stängt och tar sitt nya uppdrag bara för att tjäna pengar. Hon har en pojkvän sedan sju år tillbaka men bor fortfarande hemma hos föräldrarna. Det är hon som är familjeförsörjaren, eftersom pappan är arbetslös.
Will som råkat ut för en trafikolycka har ett statusfyllt och äventyrligt liv bakom sig. Lou förstår efter ett tag att hon anställts för att rädda livet på honom. Han har redan ett självmordsförsök bakom sig och har bett om att få assisterad dödshjälp på Dignitas-kliniken i Schweiz. Föräldrarna har emellertid fått igenom att han ska skjuta upp sin plan i sex månader. De betalar Lou för att hon ska liva upp honom och visa att livet är värt att leva.
Det är en berättelse som går sakta framåt, och det måste den för att vara trovärdig. Det går inte över en natt att omvända en självmordskandidat. Will är till en början butter och argsint. Det tar tid att bryta igenom hans skal. Det märkvärdiga som händer så småningom är att han mer och mer börjar intressera sig för Lous liv. Med den tillvaro han själv haft innan allt slogs i kras tycker han att Lous liv är enahanda, instängt i den lilla staden och fattigt på händelser och nytänkande.
I sin plan för Will växer Lou. Hon sätter sig på biblioteket på lediga stunder, söker på Internet efter platser som går att besöka för en rullstolsburen och chattar med ryggmärgsskadade. Jag tänker att kanske den här boken till och med skulle vara till nytta för andra i Wills situation. Det är mycket information som Lou inhämtar. Jag lär mig också en del, till exempel att det kan finnas mycket kroppslig smärta fast man är förlamad.
Will blir av med sin motvilja att ta sig ut. Lous arbete har framgångar men också bakslag. Praktiska hinder kan bli oöverstigliga och Wills hälsa är vacklande. Före en större planerad resa får han lunginflammation.
Tiden går. Den sista veckan av fristen tillbringar Will, Lou och hans manliga assistent på paradisön Mauritius. Lou har fått känslor för Will, och hon är frimodig nog att visa dem. Hur långt ska det räcka? Mot slutet blir det spännande som i en thriller.
Det här är en roman som med djup medkänsla och fina nyanser skildrar ett mänskligt möte utöver det vanliga. Nu kan jag instämma med recensionscitatet på framsidan: Läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar