Svåra textstycken, bristande inspiration

Joachim Patinir, The Baptism of Christ, 1515

När bibelgruppen samlades igår var vi fulltaliga, sju stycken. Det var ju roligt. Vi läste först i Lukas 3 kap om Johannes döparen. Folket i Israel väntade på att bli befriade från den romerska ockupationsmaktens ok. Det var bland annat därför de drogs till diverse förkunnare som framträdde vid den här tiden. Men Johannes dop var ett omvändelsedop för icke-judarna.  Han ger dem också ord att leva efter, till dem som har bröd att dela med sig, till tullindrivare att inte driva in mer än det fastställda, till soldater att inte tilltvinga sig pengar med våld. Folket undrade om Johannes var Messias. Då svarar han dem med de berömda orden: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld". Jesus blir också döpt av Johannes. Därpå bekräftar en röst: "Du är min älskade son, du är min utvalde."

Vad hade hänt i Jesu liv från tolv års ålder, då han dök  upp i templet, och till när han 30 år gammal lät sig döpas? Han hade bidat sin tid med bön, antyder Tom Wright i "Lukasevangeliet för alla" som vi nu använder som referensbok. Han sökte sig sedan till sin kusin Johannes som beredde väg för den riktiga Messias.

I kap 3 finns också Jesu släkttavla. Man menade, står det, att han var son till Josef, och så får vi Josefs släkt uppräknad i rakt nedstigande led. Var Jesus inte son till Gud? Jesus betraktas som Josefs adoptivson, enligt Wright. I bibelgruppen ser vi uppräkningen av släkten som en bekräftelse på att Jesus har rätt härstamning för sitt uppdrag. Ända ner till Adam sträcker den sig.

I Lukas 4 kap har Jesus återvänt från dopet i Jordan fylld av helig ande. Han tillbringar nu 40 dagar i öknen, där han sätts på prov av djävulen. Jesus resonerar inte med djävulen med sina egna ord. Han svarar honom med citat ur skrifterna.

Tillbaka i sin hemstad Nasaret beger sig Jesus till synagogan och läser ur Jesajas om glädjebudet som ska komma till de fattiga, fångna och blinda. Nu är det här med honom själv, säger han i synagogan. Men därefter: "ingen profet blir erkänd i sin hemstad".

Sedan kommer ett svårt stycke, där Jesus beskriver hur Gud under andra profeters tid hade bönhört andra folk när Israel led av torka eller spetälska. Då blev alla i synagogan ursinniga och drev Jesus ut ur staden. Israels Gud räddade fel personer! Det chockerande budskapet var, menar Wright, att Jesu hade anspråk att nå alla med sin helande kraft, även de hedniska folken. Men jag fastnar i det här. Gud ska väl inte överge Israel för att rädda andra? Det förblir ett svårt stycke för mig.

Jesus driver ut demoner. Vi resonerar kring vad de bestod av. Var det en psykisk sjukdom som man inte kände till då eller en annan form av besatthet?

Vad betyder texten i dag, i vår livssituation? Lennart Thörn som skrivit förordet till "Lukasevangeliet för alla" uppmanar oss att ställa den frågan. Jag tycker att det har blivit lite för lite av det vid de senaste mötena. Det kan också vara mitt eget fel. Har jag ifrågasatt för mycket och tagit emot för lite? Jag har läst Bibeln lite oinspirerad den senaste tiden. Men det är i alla fall en fin gemenskap vi har i bibelgruppen.

Vetenskap versus lectio divina

Dukat för bibelläsning och fika

Igår läste vi Lukas kapitel 2. Men först några ord om bredvidlitteratur. Vår samordnare hade fått besked från Sensus att vi skulle få ett bidrag på ett par hundra kronor, alltså långt ifrån en bok till var och en. Så  hon köpte ett exemplar av Tom Wright, "Lukasevangeliet för alla" som jag nämnde i förra inlägget. Vi kan turas om att låna hem den, också använda den gemensamt under mötena.

Texten om Jesu födelse är bekant för oss alla. Det fanns inte så mycket att tillägga förutom några funderingar kring skattskrivningen, om hur mycket folk som måste ha varit i rörelse och huruvida man fick betala skatten direkt eller om registreringen bara var ett underlag för senare betalning. I Lukasevangeliet står att Josef som hörde till Davids hus begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids födelsestad Betlehem. Jag hade sett något tv-program som problematiserade det. Jag antydde att det kunde vara en efterkonstruktion för att passa in i den bibliska berättelsen och  förutsägelsen om att judarnas frälsare skulle födas i Betlehem. Med största sannolikhet stannade Josef och Maria hemma, läser jag nu i Illustrerad Vetenskap. Skattskrivningen som den beskrivs i Lukas är helt orimlig, säger bibelforskaren Cecilia Wassén på svt/vetenskap som också sammanfattar vad vi egentligen vet om Jesus. Det är tio mil fågelvägen mellan Nasaret och Betlehem.

Sådana undringar och reflexioner var helt legitima i den grupp i höstas,  där vi studerade Johananesevengeliet. Där hade vi en präst som samtalsledare. Igår tyckte ett par deltagare att det var onödigt att fastna i detaljer. Vi skulle tro på vad vi läste och försöka få fram vad Bibeln säger oss idag. Jag var naturligtvis öppen för det, men när det kom till kritan var det svårt just med denna text. Vi två i gruppen som inte är rädda för att "fastna i detaljer" är, kanske inte oväntat, skolade i vetenskapligt tänkande i egenskap av språk- och litteraturvetare. En annan läsning är den så kallade lectio divina, gudomlig läsning, där man utgår från sin Gudslängtan.

I nästa bibelstycke talas det om hur Maria och Josef  kommer med Jesus till templet i Jerusalem "när tiden var inne för deras rening enligt Moses lag". Att de skulle ta sig till Jerusalem i stället för närmaste synagoga var väl inte heller troligt, för att fortsätta på ovanstående resonemang. I alla fall får där Symeon som väntat länge på Herren erfara att den lilla gossen är Messias. Symeon har nu fått skåda frälsningen som Gud har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och åt Israel. Likadant sker med Hanna, en gammal kvinna med profetisk gåva, som nu kom att berätta om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

Detta talas det också om på Kyndelsmässodagen i kyrkorna. Den inföll förra söndagen. Och jag har fått bilder från barnbarnen i katolska Luxemburg, där de gått med ljuslyktor till grannhusen, sjungit - och fått godis.

Lukasevangeliet och praktiska frågor

Maria med Jesus och Johannes

Min äldsta bibelgrupp har haft sitt första möte för i år. Där är vi utan präst, eftersom han pensionerats. Vi var bara fyra stycken. En var förkyld, en annan hade körövning, och så är det två som tyvärr blivit allvarligt sjuka.

Denna termin ska vi läsa Lukasevangeliet, har vi bestämt. Vår studieordning är att någon läser ett stycke högt, och sedan samtalar vi om det. Vi funderar både kring det historiska perspektivet och hur texten talar till oss i dag. Vi kommer med olika personliga reflektioner.

Visst är det något som fattas när vi inte har en präst som samtalsledare. Vår cirkel ingår i studieförbundet Sensus. Som studiecirkel har vi möjlighet att få bidrag till litteratur, vilket vi aldrig begärt. Nu känns det som om det är läge. Antingen kan vi beställa en bibel med kommentarer eller så nöjer vi oss med våra egna biblar som är olika upplagor och köper en bok som förklarar Lukas för oss. Jag googlar på Adlibris. Den bästa bibeln vore nog Libris Bibel med kartor, illustrationer, kommentarer och noter. De bästa referensböckerna är kanske "Lukasevangeliet för alla" av Tom Wright och "Ordets tillblivelse: Lukasevangeliet" av Lennart Thörn.

Så till gårdagens läsning. Den handlade först om hur en ängel kom till Sakarias och förebådade Johannes döparens födelse. Sakarias och hans hustru Elisabet var till åren komna och hade gett upp hoppet om ett barn. Sakarias hade svårt att tro på beskedet från ärkeängeln Gabriel, därför blev han straffad med stumhet tills Elisabet fött. Det var hårt. Det kan hända att Jesus tillrättavisar någon för dennes bristande tro, men i Bibeln finns också respekt och förståelse för en spirande eller mindre tvärsäker sådan. Tänk bara på hur Jesus tog emot Tomas tvivlaren! Det skrev jag om i mitt förra inlägg.

Efter sex månader uppenbarade sig ängeln Gabriel för Maria. Hon blir först förskräckt men tar sedan ödmjukt emot beskedet som Herrens tjänarinna. Maria besöker efter några dagar sin kusin Elisabet och brister ut i det som vi kallar Marias lovsång. Marias mottagande av sitt öde är som annat i Bibeln redigerat i efterhand. Man kan fantisera mycket kring vad som i verkligheten hände den unga flickan. Fjorton år har det sagts att hon var. I dag tonar man ibland ned betydelsen av Maria som oskuld. Men att hon var jungfru finns med i Svenska kyrkans trosbekännelse.

En detalj som man kan se praktiskt på är namngivningen av Johannes. Släktingarna vill att han ska heta Sakarias som sin far, men Elisabet säger att han ska heta Johannes. Ängeln har sagt till Sakarias att sonen ska heta Johannes. Men hur vet Elisabet det när Sakarias har varit stum hela tiden? Han använder en skrivtavla för att ge sitt besked till släkten. Han skriver Johannes. Kanske hade han kommunicerat i skrift med hustrun under den stumma tiden? Sakarias tjänstgjorde i templet och var skrivkunnig. Kanske hustrun också kunde läsa? Men nu vid namngivningen löstes hans tunga upp och han lovprisade Gud som Maria hade gjort.

Efter gårdagens läsning kan vi ta  med oss frågan ifall vi själva får besök av en ängel ibland. Låter vi det sanna gudomliga budskapet nå fram eller överröstar vi det? Johannes och Maria uppvisade olika sätt att svara ängeln.

God Jul från Johannes-gruppen

Ernst Barlach, Das Wiedersehen 

Jag vill önska God Jul med denna fina staty av den tyske konstnären Ernst Barlach.

När vi avslutade Johannesevangeliet i går läste vi om Jesu korsfästelse och återuppståndelse. När Jesus visade sig för lärjungarna var inte Tomas med, och när de berättade för honom hade han svårt att tro. Om han inte fick se spikhålen i Jesu händer och sticka fingret i dem och i hans sida kunde han inte tro att det var mästaren som återuppstått. Men Jesus kom tillbaka en vecka senare och lät Tomas känna på honom. Barlach skildrar återseendet så fint, tycker jag.

Jesus sade till Tomas (som kommit att kallas för Tvivlaren): "Du tror för att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror!"

Jesu död och antisemitismen

I dag skriver jag om den nya bibelgruppen som studerar Johannesevangeliet. Vid vårt möte förra veckan ställdes den svåra och viktiga frågan varför Jesus var tvungen att dö. I förrgår fick vi några tillägg till svaren från vår präst.

Jesus inför Pontius Pilatus

I Gamla testamentet hade Gud också en relation till människorna. Det finns det många exempel på. Tänk bara på Moses! Men det förtydligades genom Jesus i Nya testamentet. Det som alltid hade varit blev uppenbart genom hans liv.

Gud kräver inte ett blodigt offer för att ta emot oss. Men för att Jesus inte längre ska vara begränsad av sin fysiska person dör han och sänder den heliga Anden till oss, som en universell närvaro i varje människa.

Vi läser om Jesus inför Pilatus. Från översteprästen Kajafas fördes Jesus till Pilatus residens. Pilatus var romarnas ståthållare i Jerusalem. Först ville denne att judarna själva skulle döma Jesus, men de hade inte rätt att döma någon till döden. Pilatus inledde en dialog med Jesus som slutar med frågan "Vad är sanning?" Sedan gick han ut igen till judarna och sade att han inte kunde finna Jesus skyldig till något. Och det var sed att frige en jude vid påsken. Då valde de rövaren Barabbas i stället för Jesus.

Kajafas hade tidigare sagt att det var bäst att en man dog för folket. Judarna hade den särställningen under romarriket att de inte behövde dyrka kejsaren som Gud. De var rädda att bli av med det privilegiet om en ny rörelse kunde åberopa sig på Gud och dessutom Messias.

I Johannesevangeliet kap 18 v 40 finns ursprunget till antisemitismen. Judarna dödade Gud! I detta sammanhang nämnde vår samtalsledare boken "Bibeltolkningens bakgator", skriven av teologen Jesper Svartvik. Där behandlas hur man använt sig av Bibeln i diverse debatter genom historien.

Jesus har satt oändligt många avtryck i skönlitteraturen. Även Pilatus och Barabbas har det skrivits om. Den ryske författaren Michail Bulgakov bygger i "Mästaren och Margarita" ut Jesus samtal med Pilatus. Han låter den romerske ståthållaren få leva med svåra samvetskval efter att Jesus har dödats. När det gäller Barabbas har vi vår egen Pär Lagerkvist som skrivit en roman med "Barabbas" som titel. Barabbas blev fascinerad av Jesus men gick tillbaka till att leva efter våldets princip hos Lagerkvist.

Om vi går tillbaka till Joh kap 17 hittar vi "Jesu förbön för dem som är hans". Han ber för sina lärjungar. "Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig." ( v 20-21).

Vi får vara med i Jesus avskedstal, noterar vi med glädje i bibelgruppen.

Om andlig enhet, kärlek och respekt (Efesierbrevet)

Min gamla bibelgrupp har haft sitt sista möte för terminen. Glädjande nog kunde vår pensionerade präst

De har pengar, karriär och familj. Men de har tråkigt.

Gunnar Lind besöka oss i måndags. Han har saknat vår gemenskap. Vi fick en ny medlem också! Det verkade som att hon ville fortsätta i vår.

Vi avslutade Efesierbrevet. Där uppmanar författaren i Paulus namn församlingsmedlemmarna att leva i frid och enhet. Det fick oss att tänka på kyrkans splittring i dag i den katolska, lutherska och ortodoxa. En mängd av frikyrkor finns också. Något som jag själv tycker är ledsamt är att katoliker inte får dela nattvardsbord med protestanter. När vi närvarade vid pilgrimsmässan i Santiago de Compostela i september vågade jag inte gå fram. Gunnar trodde att man ibland kunde hitta lösningar för sådant, kanske ha två olika bord bredvid varandra.

Författaren skriver också om den nya människan som har skapats efter Guds avbild. Han säger till dem som lärt känna Kristus att de inte ska leva som hedningarna, vars tankar är tomhet. "Utan skamkänsla ger de sig hän åt utsvävningar och lever ett alltigenom orent och själviskt liv." (v 19) I detta sammanhang kunde jag inte låta bli att berätta om den norska serien "Exit" som går på svtplay. I dag kanske vi inte riktigt kan konkretisera vad synd är. Men titta på dessa avsnitt som grundar sig på levnadssättet hos fyra män i Oslos finanselit! Där får ni en illustration av en tillvaro helt bortvänd från Gud. Där styr utsvävningar med alkohol och droger och utnyttjande av kvinnor, vars syfte är att fylla igen den existentiella och andliga tomheten.

Vi fortsätter att läsa att i den kristna familjen ska vi kvinnor foga oss efter våra män som efter Herren. Så står det. Å andra sidan ska männen älska sina hustrur som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den. I kap 6 är det barnen som ska lyda sina föräldrar. Men fäderna ska inte reta upp sina barn! Slavarna ska lyda sina herrar, men herrarna ska inte använda hårda ord. "Ni vet ju att de och ni har samme herre i himlen, och han tar inte hänsyn till person." Vi får läsa detta i sin historiska och kulturella kontext men kan ta till oss orden om ömsesidig kärlek och respekt.

Nu får vi hoppas på återseende i vår och att de som varit frånvarande på grund av dålig hälsa kommer tillbaka.

Varför måste Jesus dö?

Vid vår läsning av Johannesevangeliet har stora frågor kommit upp. Nedan följer några sätt att svara. Vi har i denna grupp hjälp av en präst.

Korsfästelsen av Simon Vouet

Varför måste Jesus dö?

Jesu död var en försoningsdöd. Han dog för våra synders skull. Människorna klarade inte av att hålla Guds bud. Genom Jesu död på korset ingick Gud ett nytt förbund med människorna.

Men Gud offrade inte sin son. Han offrade sig själv. Genom Jesus går Gud in i världen och öppnar vägen till sitt eget hjärta. Det är en väg som är öppen för oss som vi inte behöver skapa själva. Gud vill ha en relation till oss människor. Gud delar våra villkor. Gud finns också i mörkret.

Hur ska vi älska Jesus?

I Johannes kap 14 v 21 läser vi: "Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig". Och några rader längre ner: "Om någon älskar mig bevarar han mitt ord" (14:23). I 15:17 befaller han oss att älska varandra.

Det behöver inte vara så känslosamt att älska Jesus. Vi vet vad vi har att hålla oss till.

Ska vi be till Gud eller Jesus?

I frikyrkorna vänder man sig mer direkt till Jesus. I Svenska kyrkan ber man till Gud. Lärjungarna tillbad nog inte Jesus när han levde bland dem. Men Jesus säger själv att han är i Fadern och Fadern i honom. (14:11) Då borde det gå bra att samtala både med Jesus och Gud.

Det sägs ibland att Gud är en relation. Det är nog lättare då att vända sig till Jesus som varit både Gud och människa och levt bland människorna på jorden.