Efter påsk i bibelgruppen

I onsdags pratade vi om vad som hänt under påsken i kyrkorna. Själv brukar jag alltid gå på skärtorsdagsmässan och påskdagens mässa, men i år var jag upptagen med annat. På torsdagen besökte vi gammelfarmor med lilla D, och på påskdagen var vi med honom på barnteater för första gången. Han var helt koncentrerad och betagen under fyrtio minuter, så det var lyckat. På dockteatern Tittut på Lundagatan vet man hur man ska göra för att nå även de minsta.

Annars älskar jag att få stämma in i påskdagens psalm "Vad ljus över griften". Så jag spelade in tv-gudstjänsten från Motala kyrka och tittade och sjöng med på eftermiddagen. Jag tycker om psalmen för dess mäktiga och konkreta budskap om ljuset som vinner över mörkret. Jag uppskattar den också för de kraftfulla ålderdomliga orden som samspelar väl med den ännu äldre medeltida musiken.

Vi läser i Lukas om Jesus som stillar stormen över Genesarets sjö, om den besatte vars demoner flyger in i en svinahjord och om kvinnan som haft blödningar i tolv år. Hennes tro är så stark att hon bara rör vid Jesus mantel. Han känner att det utgår kraft från honom och frågar vem som rört vid honom. Hon kommer då fram och berättar att hon blivit botad. Då säger Jesus: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid."

Vi kom fram till bespisningsundret i 9 kapitlet. Fem tusen människor har samlats, och lärjungarna är oroliga för att det inte ska finnas mat och dryck åt alla ute i ödemarken. Då förvandlar Jesus fem bröd och två fiskar så att det räcker till alla. Bespisningsundret finns med i alla de fyra evangelierna. Det är en viktig berättelse om Gud. Han sörjer för oss alla.

Normbrytaren Jesus (Bibelgruppen)

Kvinnan som smörjer Jesu fötter i fariseen Simons hus

Vi läser Lukas i bibelgruppen. I kapitel 7 finns det flera starka scener. Jag vill här ta upp två av dem.

Jesus gick in i Kafarnaum. En romersk officer skickade då bud till Jesus för att han skulle rädda en tjänare som var nära döden. Det var inte vilket bud som helst utan några av judarnas äldste. De vädjade till Jesus och sade att officeren hade låtit bygga synagogan åt dem. Arkeologer har för övrigt funnit rester av denna. När Jesus närmade sig officerens hus skickade denne vänner som meddelade att officeren inte ansåg sig värd att ta emot Jesus. Men om han bara sade ett ord skulle tjänaren bli frisk. Jesus sade då till dem som följde honom: "Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro." När de utskickade kom tillbaka var tjänaren frisk.

Jag blir glad över att Jesus inte bara vänder sig till israeliter. Intressant med denna text är att en officer ur ockupationsmakten har närmat sig judarnas tro och till och med helt förlitar sig på Jesus. Det var just det som inte fick hända. Ockupanterna fick inte bli vän med fienden. Därför byttes soldaterna ofta ut. Men denne officer hade kanske ett längre förordnande. Han hade blivit vän med judarnas äldste och låtit bygga en synagoga. Naturligtvis bröt också Jesus mot starka konventioner när han inlät sig med fienden.

Kvinnan som smorde Jesu fötter möter vi lite längre fram i kapitlet. Jesus hade blivit inbjuden till en farisee för en måltid. En kvinna som var känd i staden för sitt syndiga leverne hade uppenbarligen tagit sig igenom murar och grindar för att komma in i huset. När Jesus låg till bords ställde hon sig bakom honom och började gråta. Hennes tårar vätte hans fötter. Och hon torkade dem med sitt hår - så laddat. Jesus märkte fariseens upprördhet och började då tillrättavisa honom för hans undlåtenhet att sätta fram vatten till Jesu fötter som var brukligt när man fick gäster. Han hade inte heller fått någon välkomstskyss eller fått sitt huvud smort i olja. Kvinnan hade kysst Jesu fötter och smort dem med balsam. Hon hade visat stor kärlek. Därför säger Jesus till henne att hennes synder är förlåtna. "Din tro har hjälpt dig. Gå i frid." De andra vid bordet undrade vem denne kunde vara som hade makt att förlåta synder. Åter igen är Jesus normbrytare när han lägger större vikt vid en enskild syndare än en så kallad rättfärdig.

Var nu denna kvinna Maria Magdalena, den goda skökan som har levt vidare som litterärt motiv i världslitteraturen? Tänk bara på Sonja i "Brott och straff"! I Lukas kapitel 8 kan vi läsa om kvinnorna som följde Jesus: "några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem [Jesus och lärjungarna] med sina tillgångar." Det är denna Maria från Magdala som forskningen kopplar till Maria Magdalena-traditionen, hon som är med Jesu moder vid korset och som möter den uppståndne. I detta avsnitt får vi också en bild av Jesus sällskap. Han och lärjungarna tiggde inte. De hade kvinnor från högre samhällslager som sörjde för dem ekonomiskt.

"Vi är inte skapade för en platt värld" (Samtal med K G Hammar)

Katharinastiftelsen har intressanta samtalskvällar. Man brukar hålla till i Gamla stan på Själagårdsgatan 13, men i går var adressen Immanuelskyrkan på Kungstensgatan. Det är en stor kyrka som jag inte varit inne i förut,  och den föreföll vara en samlingsplats för behövande. Romer satt och åt matsäck i foajen, en tilltufsad svensk dam fick hjälp med ett telefonsamtal, och längre in i lokalen satt barnfamiljer och väntade. Församlingen har gudstjänster även på engelska och - koreanska!

Jag hade kommit dit för att lyssna på ett samtal mellan journalisten Gunilla Kindstrand och förre ärkebiskopen K G Hammar. Utgångspunkten var hans nyligen utkomna "Släpp fången loss! Gud bland metaforer och apofatiska provisorier" som jag recenserat i Litteraturmagazinet. De knepiga orden i undertiteln syftar på svårigheten att fånga in Gud i språket. Med vår nya världsbild, där vi införlivar utvecklingsläran, måste också vårt gudsbegrepp växa.

Kindstrand gav förre ärkebiskopen en eloge för hans medverkan i tv-programmet Debatt i höstas, där Siewert Öholm gick hårt åt Hammars "vänd-andra-kinden-till"-tänkande. När jag själv såg programmet hemma på You tube ( 8-29 min) kunde jag inte alls omfatta den pacifistiska hållningen. Inte hjälper dialog mot IS minst sagt hårdföra typer! Ett tidigare publicerat inlägg på SVT Opinion av K G Hammar hade föranlett debatten.

K G Hammar har skrivit förordet till den amerikanska teologen Marcus J. Borgs bok "Kristendomens hjärta" som jag skrivit om här. Mitt sällskap ville att vi skulle fråga Hammar vad han tyckte var kristendomens hjärta, så jag skickade fram en lapp. Svaret blev: Jesus. Kristus är central för vår gudsförståelse. Han gör Gud synlig. Återigen tänkte jag att Jesus är en så bra pedagogisk modell att vi egentligen inte skulle behöva grubbla så mycket över gudsbegreppet.

En annan fråga Hammar fick var varför unga i dag mår så dåligt. Det kunde han förstås inte svara på. Men han sa att kanske mådde de dåligt av samma orsak som vuxna. "Vi är inte skapade för en platt värld." Det tycker jag var bra sagt.

K G Hammars avslutningsord om gudsbegreppet hämtades från mystikens domäner: "Gud är namnet på det namnlösa intet som uppfyller allt."

"När kärlek inte har fått vara det viktigaste"

I går kväll talade Else-Britt Kjellqvist i Högalidskyrkans Ansgarskapell om sin bok "I namn av kärlek". Jag har skrivit om den i Litteraturmagazinet. Hennes bok som har flera undertitlar handlar bland annat om ondska som är förklädd till kärlek. En perverterad kärlek kan bli resultatet när människor inte har härbärgerat sina trauman utan i stället utsätter andra för dem. Vi har ansvar för våra handlingar. Det gäller att söka hjälp, att be och samtala annars blir hela livet en vendetta. Det man stoppar undan kommer ikapp en.

Else-Britt Kjellqvist, psykoanalytiker och författare

Det handlar om att bearbeta sin skam men också om att erkänna sin skuld och få förlåtelse. Om man skyller på andra hela tiden och ursäktar sina handlingar med yttre omständigheter förblir man offer hela livet. Och man blir inte god för att man är ett offer. Så sant.

Att härbärgera sina trauman är för Kjellqvist det samma som att bära sitt kors. Det innebär lidande, men Kristus är tillsammans med oss i det. Annars skulle inte människorna mäkta med sina lidanden.

Else-Britt Kjellqvist som varit verksam som psykoanalytiker i tjugo år trodde under lång tid att vi bara hade kropp och själ. Men sedan hon fått erfara Gud förstår hon att Anden också måste tas om hand. Anden kallar hon för "Gudsvinden". Den drar oss med sig i den skapande livsströmmen.

Hon tror inte på arvssynden men håller med om att man kan ärva trauman. En kvinna ur publiken menar att det är det som händer i en släkt "när kärlek inte har fått vara det viktigaste". Mycket starkt och fint sagt, tycker jag. En sådan kedja som gått från generation till generation är viktig att bryta.

Ska vi älska våra fiender? (Bibelgruppen)

I går träffades bibelgruppen. Vi var bara sex stycken, men min sockerkaka gick åt. Det var ett gott tecken.

Vi fortsätter med Lukas. Evangelierna är så upplagda att först kommer en introduktion om vem Jesus är, om hans släkt och bakgrund. Sedan följer avsnitt där Jesus "legitimerar sig". Han visar genom tecken och under att han inte är en vanlig människa. Därefter har han "legitimation" att undervisa. Sist följer texter om hans död och uppståndelse.

I femte kapitlet läser vi om hur Jesus anvisar fiskarna var de ska lägga ut näten för att få fångst. Den blir så riklig att de förstummas och väljer att följa honom. Att följa någon var inte ovanligt vid den tiden. Man följde någon som man kunde lära sig något av. Det kunde handla om att lära sig ett yrke, att bli gesäll.

Därefter botar Jesus en spetälsk och en lam man. Folket runtomkring häpnar, prisar Gud och fylls av fruktan. Jag funderar över ordet fruktan. Betyder det rädd för Gud? Det gör det väl i någon mening. Man bävar inför hans makt, även att göra gott.

"Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: `Följ mig!' Levi lämnade allt och steg upp och följde honom." Detta är stort ur flera bemärkelser. Tullindrivarna var mycket illa sedda och utstötta, eftersom de jobbade åt romarna, ockupationsmakten. Levi var en Quisling. Genom att Jesus kallade och han svarade ja kom Levi loss och in i en gemenskap.

I sjätte kapitlet går Jesus och lärjungarna genom ett sädesfält på sabbaten. Lärjungarna tar av axen och äter, vilket föranleder stark kritik från fariseerna. Jesus svarar med auktoritet: "Människosonen är herre över sabbaten." Hur ska vi förstå det? Kanske att Jesus själv är en del av sabbatens innehåll, föreslår vår samtalsledare. Sabbaten brukar sägas bestå av 1/70-del av himmelriket. I himmelriket är allt återupprättat, det förslitna och hämmade. Det får man en glimt av under sabbaten.

Men Jesus är också den som sätter sig upp mot onödiga och människofientliga regler. Det finns mycket regler kring sabbaten. De brukar förklaras med att de skapar en frihet inom sin ram. De får människorna att lägga annat åt sidan och ägna sig åt gemenskap med varandra och Gud. Men reglerna får inte hindra till exempel livsnödvändiga operationer. Det är det som kan skjutas upp som man inte ska ägna sig åt under sabbaten.

Jag tycker vi går för snabbt förbi kapitel 5 och 6 i Lukas. Men kanske kan det bli fortsättning nästa gång vi möts. Verserna under rubriken "Älska era fiender" är alltför magstarka för mig. Ska vi älska IS-krigarna? Ska den misshandlade hustrun vända andra kinden till? Skulle man ha låtit Hitler härja fritt? Nej, nej och åter nej, blir mitt svar. Däremot, de följande verserna om att vi ska ge utan att räkna med att få igen, de hänger jag med på.

Hur tänker ni andra om att älska fienden? Jag får inget riktigt svar från bibelgruppen.

Bloggen fyller fyra år

Nu läser jag Wilfrid Stinissen och Gunnel Vallquist.

I dag var det fyra år sedan jag startade min blogg. Jag är glad för alla som hittar hit. Mest skriver jag om teologiska och bibliska frågor men även om film, konst och teater. Mina recensioner och blogginlägg om skönlitteratur och en del faktaböcker hittar ni på litteraturmagazinet.se.

Det överlägset mest lästa blogginlägget här är Naturalistisk könskamp (August Strindberg, Fröken Julie). Jag antar att det är studenter som sökt på Google som ligger bakom. Det är nog också fallet med det näst mest lästa: Skräckromantik för alla tider (Mary Shelley, Frankenstein). Sedan kommer recension av en bok med hög skvallerfaktor: Vi får ett kvitto (Felicia Feldt, Felicia försvann) om hur det var att växa upp med Anna Wahlgren som mor. Dessa artiklar skrev jag alltså innan jag började på Litteraturmagazinet.

Det fjärde mest lästa inlägget är dock något som har anknytning till kyrkan och tron: Samtal med omvänd psykoanalytiker (Else-Britt Kjellqvist). Jag skrev det efter ett besök i Högalidskyrkans Ansgarskapell och ett samtal i serien Under ytan. Den 3 mars 2016 kl. 18 är författaren tillbaka i samband med den nya boken "I namn av kärlek". Den har jag bloggat om i Litteraturmagazinet under titeln Spretigt med intressanta inslag.

Nu har jag två böcker bredvid mig som jag läser ett stycke ur då och då. Det är karmelitbrodern Wilfrid Stinissens "I dag är Guds dag" och Gunnel Vallquists "Till dess dagen gryr". Den senare tipsade en kulturskribent om när akademiledamoten, översättaren och den katolska tänkaren gått bort. Boken hade betytt mycket för honom personligen, men jag tycker att den mest handlar om kyrkan och vilka krav man kan ställa på den. Stinissen har ett annat tilltal, mer innerligt, tycker jag. En sida för varje dag på året upptas av hans personliga och visa tankar. Den rekommenderar jag verkligen.

Ett tips till er läsare är att följa mig på Facebook eller Twitter. Där publicerar jag länkar till mina nya inlägg både här och på Litteraturmagazinet. Litteraturmagazinet har också ett Instagramkonto där jag lägger ut bilder och skriver några rader om böcker. Jag vill även uppmuntra er att kommentera. Det är alltid roligt att få andras synpunkter och frågor som jag förhoppningsvis kan ge något vettigt svar på.

Alltså: Välkomna hit även i fortsättningen!

Vad betyder det att Jesus har dött för våra synder?

Abélard och hans elev Héloîse

I går fick jag tillfälle att samtala med en präst i Högalids församling om teologiska spörsmål. Något som jag tycker att alla kristna utom jag verkar ha greppat är att Jesus dött för våra synder. Vad ser de för bild framför sig de, som har förstått det? Den här förklaringen fick jag:

Det finns något som heter den objektiva försoningsläran. Det är den officiella i Svenska kyrkan. Objektiv betyder att det är Gud som är objektet för handlingen. Genom Adam och Eva och syndafallet ådrog sig människan en skuld som hon inte kunde betala själv, och döden blev straffet. Jesus, Guds son, är med sitt syndfria liv Adam i en nyare, bättre version. Genom sin död på korset sonar Jesus den kollektiva mänskliga skulden som bestod i bortvändheten från Gud. Efter det behövde man inte mer bära fram offer i templet.

Jesus segrade också över döden och gav oss evigt liv. Men det hinsides har kommit att betonas för mycket och kanske felaktigt, menade min församlingspräst. "Låt ditt rike komma", läser vi i Herrens bön i Matteusevangeliet. Matteus var en lärd jude. Som en sådan undvek han Guds namn. Himmelriket kan ha varit ett substitut för Gudsnamnet. Guds rike är inte något bortom. Det är vi som ska skapa det i Jesu efterföljd.

Under de första århundradena hade inte kyrkan någon utarbetad försoningslära. Den utformades av Anselm av Canterbury på 1000-talet. Men evangelisterna utgick från Jesu död på korset när de skrev om hans livsgärning, och de var inne i sin tids tänkande, då offrandet hörde till människans relation med Gud.

Att Gud kräver offer är en nagel i ögat på många präster i kyrkan, och fastän den objektiva försoningsläran upprätthålls i gudstjänstordningen försöker de ofta lägga ut saken på ett annat sätt. Paul Petter Waldenström som var präst i Svenska kyrkan vid förra sekelskiftet införde också en ny försoningslära, den subjektiva, som formulerats redan på 1100-talet av den franske filosofen, teologen och poeten Pierre Abélard. Enligt honom omskapade Jesus människan genom sin kärlek i stället för att friköpa henne. Gud behöver inte offer. Gud är ett subjekt som söker försoning. Genom Jesus bevisar han sin kärlek till människorna. Detta orsakade den så kallade försoningsstriden inom svensk kristenhet, och Waldenström fick lämna Svenska kyrkan. Han bildade då Svenska Missionsförbundet, nu Equmeniakyrkan.

Vi talade också om synden utifrån den amerikanske teologen Marcus J Borgs bok "Kristendomens hjärta". Borg menar, och det var vi överens om, att synden och förlåtelsen inte är det enda och centrala i människans belägenhet. Borg talar om Vägen som befriar, leder hem och öppnar upp våra hjärtan och menar att de bilderna bättre svarar mot mänskliga predikament som fångenskap, exil och blindhet. Många människor känner också skam, till exempel när de blivit utnyttjade av andra. Skammen kan man inte och ska man inte få förlåtelse för när man själv är offret. Skammen kan endast älskas bort, sade min samtalspartner.

Avslutningsvis kom jag in på att jag upplever frågan "Tror du på Gud? som svår. Jag skulle vilja omskriva den, kanske till "Känner du att du är i Gud?" Jag fick medhåll. Den första frågan kan sägas handla om ett tillägg, något extra som är Gud. Men Gud är verkligheten själv. Vi lever och är till i Guds värld. Gud är alltings källa, som Paulus skriver.