Ljusets religion och de nödlidande

Johannes i olja, Risinge gamla kyrka, Östergötland

Till förra gången i bibelgruppen skulle vi läsa Johannesbreven. Det är tre brev som är tillskrivna aposteln Johannes. Enligt utdraget ur den uppslagsbok som vår samtalsledare Gunnar delade ut levde han till cirka år 110 - oj, vad gammal han blev! Han var broder till den Jakob som tillsammans med Petrus var med Jesus vid Förklaringen och i Getsemane. Vid Nattvarden låg han till bords vid Jesu bröst och var "den lärjunge som Jesus älskade". Det står i Johannesevangeliet och är verkligen något man kan fundera över - har han utnämnt sig själv till det - men det kom inte upp i vårt samtal. I Bibeln står det att författare är okänd till det evangeliet men att det har kopplats samman med Johannes, Jesu lärjunge. Han var den som Jesus överlämnade åt sin mor när han hängde på korset.

Efter Jesu död bildade Johannes en församling i Efesus (nuvarande Turkiet). Där försökte prokonsuln få honom att förneka Kristus. Då han vägrade skickades han till kejsar Domitianus i Rom som lät sänka ned Johannes i en gryta av kokande olja. Men aposteln steg helt opåverkad ur grytan! Kejsaren sände då honom i exil till ön Patmos. Där skrev Johannes sina uppenbarelser, säger uppslagsboken. Men i Bibeln står det att det inte finns något stöd i texten för att det skulle vara lärjungen och aposteln Johannes.Det finns alltså en del förvirring kring Johannes liksom det finns kring hans bror Jakob den äldre och en annan Jakob som var bror till Jesus eller halvbror. Det skrev jag om här.

Det första och längsta Johannesbrevet är en flödande predikan riktad mot de kristna som lämnat Johannes församlingsgemenskap. De förnekar Jesu fulla mänsklighet och lever inte heller med honom som etiskt föredöme. Frågan om Jesus var både Gud och människa behandlades vid flertalet koncilier under kyrkans första århundraden.Vad man kom fram till var att Jesus var en människa fullt ut, en historisk person som levt och lidit. Det befästes i den nicenska trosbekännelsen vid ett kyrkomöte 721. Där avgränsades också den kristna tron mot den gnostiska som trodde att en ond demiurg skapade och styrde över det jordiska medan Gud hörde himmelen till. Läs här! Där fastslogs att Gud är av ljus och bara ljus. Även treenigheten skrevs in.

På TV2 går en serie i repris, "Kristendomens historia". I det första avsnittet visas kristendomens utbredning österut. På 600-talet nådde den ända till Kina. Där finns kvar en inskription om "ljusets religion".

I Johannes första brev står att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi vandrar i ljuset har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus renar oss från all synd. Johannes betonar kärleken som det nya budet. "Om någon har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?"

När vi läser det kommer vi förstås att tänka på de romska tiggarna. Deras bön om allmosa är uppfordrande. Före jul gav jag några gånger. Jag var väl helt enkelt på det humöret. Det var beroende av mina känslor. Men jag tänkte också att man ska möta en människas blick om den kallar på en. Nu ger jag inte mer. Jag vänder mig bort. Precis som hos Birgitta Ohlsson har det uppstått en ilska i mig. Romerna kommer från ett EU-land. De ska inte behöva vara här och tigga. Gunnar menade, som vi andra naturligtvis, att detta är en mycket svår fråga. Han hade varit i möten med bulgariska och rumänska präster och kommit fram till att det bästa var att hjälpa romerna på plats. Då kunde också fler få en drägligare tillvaro. Hemma igen lyssnade jag på ett inslag från Studio Ett som klargjorde en del.

Vänskapen framför allt (The Selfish Giant)

Conner Chapman spelar Arbor.

Två pojkar i nedre tonåren håller ihop. Arbor har någon bokstavskombination, är nervös, orolig och stökig. Swifty är en betydligt sävligare typ. De blir båda utkastade ur skolan och finner en för dem mer meningsfull sysselsättning: att samla in koppartråd och skrot, ibland stjäla, och sälja till den lokala handlaren Kitten.

De bor i norra England i ett dystert industrilandskap med nedgångna röda tegelradhus. Familjerna är på botten, Arbors storebror säljer dennes medicin som knark, elräkningen kan inte betalas, barnen äter undermålig mat ur konservburkar och i ett trängt läge går en soffa till försäljning.

Mycket kretsar kring den medelålders Kitten. Det är han som dikterar villkoren. De får hyra hans häst och vagn för att samla in det han sedan självsvåldigt sätter priset på. Det är så underligt gammaldags. Sker sådant verkligen i dag? Jag menar med hästar. Kopparstölder känner man till. Swifty har i alla fall god hand med hästar och blir överlycklig den dag Kitten vill ha honom att delta i det illegala race som ordnas på motorvägen på natten.

Att samla in koppartråd är en riskabel sysselsättning. Man kan bli tagen av polisen. Ännu värre saker kan hända om man suktar efter värdefulla kraftverksledningar.

Det är grått och regnigt - jag vet inte om solen lyser någon gång, och det är enahanda. Men slutet renar och öppnar upp. Det kastar ett nytt ljus över helheten. Människor är fast i fattigdom. En del tjänar på att utnyttja barn. Men vänskapen mellan pojkarna höjer sig över detta.

Jag hör någon snyta sig, och mitt biosällskap är också taget av slutscenerna. Som vanligt är jag hård som flinta. Jag gråter inte på bio. Jag blir snarare glad över de känslor som bryter igenom på filmduken hos dem som fötts till att bli de lägsta bland de lägsta.

Filmen ska vara inspirerad av en berättelse av Oscar Wilde, där en jätte stänger ute barn från sin vackra trädgård.  De medverkande i filmen är utestängda från all skönhet - utom den som finns i deras hjärtan.

Jakobsbrevet och bönens kraft

Jakob den rättfärdige, Jesu bror

I går var det dags för Jakobsbrevet i Nya Testamentet. Denne Jakob anses vara en av Jesu bröder. Han hade två eller tre. Möjligen var det en halvbror. Josef kan ha tagit en mycket yngre kvinna till hustru och haft med sig barn till hushållet. Om brevet är författat av en bror till Jesus måste det ha kommit till före år 62, då Jakob stenades till döds.

I bibelgruppen försökte vi reda ut vem Santiago de Compostelas Jakob är. Det borde vara en av apostlarna, bror till Johannes. Han var den förste av apostlarna att lida martyrdöden. Enligt en legend blev han korsfäst i Egypten där han misssionerade. Enligt en annan blev han halshuggen av Herodes när han kom tillbaka från en missionsresa i Spanien. Hans reliker ska finnas i Santiago de Compostela, målet för den medeltida pilgrimsvägen från Trondheim, Jakobsvägen. En annan väg gick från Trondheim till Jerusalem. Det var en betydande form av turism som ledde till att man byggde härbärgen utmed vägen. Naturligtvis kom det till ekonomiska intressen. Jag har varit i Lourdes och sett en del av detta. Musslan är aposteln Jakobs symbol. Ni känner väl till pilgrimsmusslan?

Det är lite rörigt och osäkert det här. Jesu bror och aposteln Jakob har ofta blivit sammanblandade. Jakobs brev är i alla fall, i likhet med Petrus, författat när man var inställd på att Jesus skulle komma tillbaka inom en snar framtid. Det gällde bara att hålla ut. Jakob var, kan man säga, den förste samlande biskopen i Jerusalem. Nästa var hans bror Judas - alltså inte lärjungen. Petrus i sin tur var missionär och fortsatte att organisera kristenheten. Det finns en referens till Job: "Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet."

Jakobsbrevet betonar trons gärningar. En tro utan gärningar är död. Och gör inte skillnad på människor! Förakta inte de fattiga! Snarare verkar det vara de rika som ligger illa till. "Så skall den rike vissna bort mitt i all sin strävan." Jag tolkar det välvilligt som att den rike har en felaktig, fåfänglig strävan.

Jakob framhåller också bönens kraft. "Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan." Då tänker jag på vad som hände för två veckor sedan bara. Jag fick mitt första barnbarn, men förlossningen var svår. Den lille andades inte de första tio minuterna! För att förhindra påverkan på hjärnan kyldes han ner i tre dygn. Jag var orolig förstås och ropade på Gud. Min syster som har en stark tro samlade hela sin stora familj och bad. Det gick väl! Man har inte hittat några som  helst spår av skador. Jag tackar min dotter, hennes sambo, Jesus och den samlade vetenskapen för underverket! Dante är fantastisk!

Det är hela fyra veckor till nästa bibelsammankomst. Vår samtalsledare Gunnar Lind ska åka med en grupp till Egypten, där de bland annat ska träffa den koptiske påven. Vi får hoppas att skyddsänglarna är med dem. Det är inga säkra ställen att resa till.

I dag fyller Kultur och tro två år

Vilhelm Hammershöi, Interiör med skrivpulpet och ung kvinna

Nu ser mest lästa ut så här:

1. Vi får ett kvitto (Felicia Feldt, Felicia försvann)

2. Naturalistisk könskamp (August Strindberg, Fröken Julie)

3. Skräckromantik för alla tider (Mary Shelley, Frankenstein)

4. En komisk pikaresk (Jonas Jonasson, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann)

5. Onödiga ord, onödiga mord (Alexander Söderberg, Den andalusiska vännen)

Jag är glad om ni fortsätter att hitta hit, där jag numera mest skriver om andra kulturyttringar än litteratur. Mina blogginlägg om böcker och mina recensioner publiceras sedan en tid på www.litteraturmagazinet.se.Välkomna dit!

Till tröst (Första och andra Petrusbrevet)

Petrus med nycklarna till himmelriket

I går kväll var det dags för Bibelgruppen igen. När kaffe och tevatten var ordnat och fikat framställt inledde vår samtalsledare Gunnar med att be för vår gemenskap, att Anden ska vara med oss. Vi tänker också på dem som inte är närvarande, speciellt på Siv som har opererat höften och hennes tilllfrisknande.

Läxan var inte så betungande denna gång. Till förra mötet skulle vi ha läst hela Jobs bok i GT. Jag har skrivit om den i litteraturmagazinet. Till i går var det Första och andra Petrusbrevet i NT, inte så många sidor.

Petrus första brev antas vara skrivet på 60-talet. Petrus dog några år senare. Det andra brevet är troligen skrivet i Rom under början av 100-talet till kristna i Mindre Asien (den halvö där större delen av nuvarande Turkiet ligger) som kände till Paulus brev och Första Petrusbrevet. Det andra anses vara den yngsta skriften i Nya Testamentet.

Tänk att Petrus som förnekade tre gånger att han kände Jesus var den som blev utsedd av honom att bygga den kristna kyrkan! Petrus skrev sitt första brev när Paulus satt fängslad. I sin mission hade dessa två olika domäner. Petrus vände sig till de judisk-kristna och Paulus till de hedna-kristna. Rent geografiskt verkade Petrus i den norra delen av Mindre Asien och Paulus söderut runt Medelhavet.

Petrus brev är tröstebrev. De skrevs vid den tid då man räknade år innan Jesus skulle komma. Jonas Gardell menar i sin bok Om Jesus att denne främst var en apokalypsens predikant. Jorden skulle gå under, Gudsriket uppstå. På den yttersta dagen skulle vi människor få vår rättvisa dom. Men sedan gick ju tiden, och inget i den vägen hände. De kristna ledarna fick anpassa sitt budskap.

Petrus förkunnar att människorna ska stå ut, leva gudfruktigt och vara beredda. Han slänger in en brasklapp om att "för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag". Han menar också att om Jesus dröjer får vi tid att växa i kunskap om honom.

Under tidens gång måste det ju ha skett en förskjutning av tidsperspektivet hos de stora kyrkorna. Men ibland dyker det upp frikyrkoförsamlingar, Jehovas vittnen och andra som räknar dagarna och sätter ett stoppdatum som de sedan får revidera. Ni kommer kanske ihåg när Maranata-rörelsen var som mest i farten på 1960-talet. För övrigt betyder maranata ungefär "Du, vår herre, kom!" på arameiska. Så hälsade de kristna varandra på Petrus tid.

I breven finns också inslag om att man ska underordna sig den världsliga makten. Även orättvis bestraffning ska slaven ta emot. Det är stort i Guds ögon. Nej, där hänger vi inte med längre. Det känns som skilt från Jesus sätt att vara, tycker vår samtalsledare. Men visst har Jesus sagt att man ska ge kejsaren det kejsaren tillhör. Luther menade också att man skulle leva fullt ut i världen. Uppstod det en konflikt skulle man dock välja det andliga livet. Det är en inställning som även finns inom judendomen.

Det är väl i alla fall uppenbart att kyrkorna i dag står för omfattande sociala och internationella insatser. Hur skulle något annat vara möjligt utifrån det kristna kärleksbudskapet?

Vi avrundar vårt möte med att be Fader Vår tillsammans. Sedan läser Gunnar välsignelsen över oss.

En ny kvinna, Teresa, har börjat i gruppen. Jag känner igen henne och går fram till henne efteråt. Hon var mammas granne på Krukmakargatan. Mamma dog för ganska exakt tre år sedan. Teresa hade tänkt på henne härom dagen, då hon hittade ett kort med en hälsning. Så flätas våra tankar samman.

En konstig sak hände. Teresa hade lånat en bibel i bokhyllan. Där stod mitt namn och telefonnummer, på samma sätt som jag skrivit i den bibel jag själv hade med mig hemifrån. Det var ju som om jag hade stulit ett exemplar! Så tänker vi inte, sade Gunnar. Tack för det!

En helg - två filmer (Blue Jasmine och Philomena)

Cate Blanchett

Vi hann inte gå på Blue Jasmine förrän den försvann från bio. Så då blev det till att offra På spåret och Skavlan och se på dvd i fredags. En Woody Allen med Cate Blanchett i huvudrollen borgade för kvalitet. En neurotisk pillerätande kvinna - det var som det skulle.

Det intressanta med filmen tycker jag var hur jag skiftade i inställningen till Jasmine. Hennes man hade avslöjats som svindlare - det bygger på en verklig historia kring en Bernie Madoff som hade en framgångsrik investmentbank. Hela hennes bekymmerslösa lyxliv hade fallit ihop. Då flyr hon New York och tar sin tillflykt till sin syster Ginger i San Francisco som lever under enkla omständigheter. Det är inte självklart att denna skulle ta emot henne med öppna armar. Jasmine hade alltid levt egoistiskt och struntat i andras olycka. Gingers f d man hade till och med blivit lurad på en stor summa av Jasmines make.

Jasmine är hysterisk och självisk. Hon sätter i gång att ljuga för att få ihop det med en ny man med pengar. Varför skulle vi tycka synd om henne? Jo, det tragiska är att hon är tom inuti. Hon har ingenting som är hennes eget. Hon är så vilsen intill totalt utslätad.

Det är en stor rollprestation, att vara så skärrad mest hela tiden, att gråta så många tårar framför kameran. Det är en del sensmoral i filmen. Men den får ni söka er fram till själva. Det är sevärt. Så hyr eller köp!

Judi Dench som Philomena

Eftersom vi inte såg Skavlan missade vi hans samtal med den verkliga huvudpersonen bakom filmens Philomena. Men vi kunde se i efterhand. Många andra hade förstås sett. Det var nog därför matinéföreställningen av Philomena på Filmstaden Söder var utsåld i går. Tur att vi köpt biljetter i förväg! 

Det var en stark historia. Efter 50 år valde en irländsk kvinna att gå ut med sin hemlighet: Hon hade som tonåring blivit med barn. Ingen hade talat om för henne hur sådant går till! Skammen var stor, så hennes far satte in henne på kloster för att föda. Där var man tvungen att stanna flera år för att arbeta av sin skuld. Och barnen adopterades bort till amerikanska föräldrar som kunde betala för dem och bidra till klostrets ekonomi. Hon levde med sin son tills han var fyra. Sedan visste hon inget om hans öde. Hennes vuxna dotter kontaktar en journalist som ska hjälpa till med efterforskningarna.

Det är rörande men inte sentimentalt. Judi Dench spelar med små medel. Ett intressant tema är vad den kristna - katolska - tron gör med en människa. Har Philomena blivit kuvad eller upprorisk? Ingetdera, något mycket mer nyanserat och upphöjt. Det får ni själva se det ultimata uttrycket för om ni går på bio. Filmen visas ännu en tid.

Från apokryferna till Job

I går hade vi vårterminens första möte i bibelgruppen. Förra terminen var det apokryferna som gällde. Jag skrev om dem här. Vi öppnade med en apokryf nu också: Baruk. Namnet betyder den välsignade. Det är en bok på bara fem sidor, och den är inte särskilt originell. Men just därför är den intressant. Den följer ett mönster som känns igen:

Judarna har blivit fördrivna från Jerusalem. De befinner sig i landsflykt i Babylon. Därifrån skriver de botbrev till de israeliska överstepräster som är kvar i staden. De fördrivna ber om offer och rökelse. De är skamsna över sina synder. De har varit olydiga mot Herren och inte följt hans bud. De har bett till avgudar.

Efter den första delens beskrivning av den historiska situationen och den andra delens syndabekännelse och bön om räddning kommer den tredje delen som är en poetisk framställning av visheten personifierad. "Vem har funnit vishetens boning, vem har gått in i hennes skattkammare?" På samma sätt som israelerna lämnade Gud gick de långt bort från vishetens väg. Den fjärde delen av Baruk är en trösteskrift. Jerusalems upprättelse ska komma: "Gud har befallt att alla höga berg skall sänkas, de eviga höjderna skall sänkas och klyftorna skall fyllas, så att marken blir slät och Israel kan gå fram i skyddet av Guds härlighet".

Boken uttrycker ett hopp. Folket syndar, det vill säga avviker från den rätta vägen, men gör bot. Så blir de mottagna igen som den förlorade sonen.

Vi kan också läsa det på individnivå. Men jag tycker det är svårt med Gamla Testamentet, där det utvalda folket spelar så viktig roll. Vi här uppe i Norden då? Med Jesus i Nya Testamentet blir förhållandet till Gud mer personligt.

När vi till slut övervägde om vi skulle läsa fler apokryfer fick jag i stället äntligen igenom att vi ska studera Jobs bok. Där kan vi tala om den enskilde och Gud! Job har betraktats som den första existentialisten. Han drabbas av olyckor fast han levt gudfruktigt. Varför måste en rättfärdig människa lida? Svaret är inte helt lätt att uttolka. Vi får se vad vi kommer fram till om två veckor. Det blir spännande!