20 april 2012

Uppfinningsrik filmhistoria (The Artist)

Min dotter trodde när hon var liten att jag som barn levt "på den svartvita tiden". Det hade hon sett i album. Tänk då på de stackare som levde under den stumma!

Den svartvita epoken har man ibland vågat återvända till. Peter Dalle använder sig i Skenbart av en 40-talsestetik. Men en film som dessutom är stum! Jag hade inte tänkt gå. Ändå måste jag ta reda på vad som kan vara så bra med en nyproducerad stumfilm. Den fick fem Oscars. Att jag skulle sitta som fastklistrad i biofåtöljen hade jag aldrig trott. The Artist är bra!

En stjärna som faller är temat. I en skådespelares privata tragedi gestaltas brytningstiden mellan stumfilm och talfilm. George Valentin (Jean Dujardin) är den firade aktören. Hans namn för tanken till Rudolph Valentino som spelade förste älskare och avgudades av kvinnor världen över. Han dog bara 31 år gammal före ljudfilmens intåg. Peppy Miller (Bérénice Bejo) är stjärnan i stigande. Hon är en dansös med ambitioner som av en slump kommer i Georges väg. Han hjälper henne in i filmateljéerna. Men vad händer med honom själv? Han skrattar ut en provtagning med ljud. Det skulle han inte ha gjort!

The Artist använder sig inledningsvis av den romantiska komedins schabloner och uttryck. När George får ångest över det nya som händer ändras tonen. Expressionismen slår igenom med buller och bång. I en mardröm ger allt distinkta ljud ifrån sig: kammen han tar upp från bordet i sin loge, glaset han ställer tillbaka. En fågelfjäder som flyger i luften landar på marken som en bomb. Själv kämpar han med att få fram ett ord. Genialt!

Det fanns de som klarade övergången. Charlie Chaplin och Buster Keaton tillhör dem. Greta Garbo blev en ännu större stjärna efter ljudfilmens genombrott. Efter att hon gjort flera Selma Lagerlöf-filmatiseringar i regi av Victor Sjöström och Mauritz Stiller lanserade Hollywood henne med orden "Garbo talks!"

Det är en film om film, men handlingen kan ses mer allmängiltigt. Människor har svårt att hålla jämna steg med ny teknik. Generationer ställs mot varandra. Slutet är i alla fall sprudlande hoppfullt. Det finns en lösning för den som tror sig förbrukad. Det låter sentimentalt, jag vet, men här ansluter jag mig till genren.



2 kommentarer:

  1. Bra text. Jag får lust att se filmen. /ö

    SvaraRadera
  2. Jag med, får lust att se filmen.
    Du gör mig så nyfiken!
    Du har verkligen texten i "din hand" när du skriver ... Tack.

    SvaraRadera