11 april 2014

Ljusets religion och de nödlidande

Johannes i olja, Risinge gamla kyrka, Östergötland
Till förra gången i bibelgruppen skulle vi läsa Johannesbreven. Det är tre brev som är tillskrivna aposteln Johannes. Enligt utdraget ur den uppslagsbok som vår samtalsledare Gunnar delade ut levde han till cirka år 110 - oj, vad gammal han blev! Han var broder till den Jakob som tillsammans med Petrus var med Jesus vid Förklaringen och i Getsemane. Vid Nattvarden låg han till bords vid Jesu bröst och var "den lärjunge som Jesus älskade". Det står i Johannesevangeliet och är verkligen något man kan fundera över - har han utnämnt sig själv till det - men det kom inte upp i vårt samtal. I Bibeln står det att författare är okänd till det evangeliet men att det har kopplats samman med Johannes, Jesu lärjunge. Han var den som Jesus överlämnade åt sin mor när han hängde på korset.

Efter Jesu död bildade Johannes en församling i Efesus (nuvarande Turkiet). Där försökte prokonsuln få honom att förneka Kristus. Då han vägrade skickades han till kejsar Domitianus i Rom som lät sänka ned Johannes i en gryta av kokande olja. Men aposteln steg helt opåverkad ur grytan! Kejsaren sände då honom i exil till ön Patmos. Där skrev Johannes sina uppenbarelser, säger uppslagsboken. Men i Bibeln står det att det inte finns något stöd i texten för att det skulle vara lärjungen och aposteln Johannes.Det finns alltså en del förvirring kring Johannes liksom det finns kring hans bror Jakob den äldre och en annan Jakob som var bror till Jesus eller halvbror. Det skrev jag om här.

Det första och längsta Johannesbrevet är en flödande predikan riktad mot de kristna som lämnat Johannes församlingsgemenskap. De förnekar Jesu fulla mänsklighet och lever inte heller med honom som etiskt föredöme. Frågan om Jesus var både Gud och människa behandlades vid flertalet koncilier under kyrkans första århundraden.Vad man kom fram till var att Jesus var en människa fullt ut, en historisk person som levt och lidit. Det befästes i den nicenska trosbekännelsen vid ett kyrkomöte 721. Där avgränsades också den kristna tron mot den gnostiska som trodde att en ond demiurg skapade och styrde över det jordiska medan Gud hörde himmelen till. Läs här! Där fastslogs att Gud är av ljus och bara ljus. Även treenigheten skrevs in.

På TV2 går en serie i repris, "Kristendomens historia". I det första avsnittet visas kristendomens utbredning österut. På 600-talet nådde den ända till Kina. Där finns kvar en inskription om "ljusets religion".

I Johannes första brev står att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi vandrar i ljuset har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus renar oss från all synd. Johannes betonar kärleken som det nya budet. "Om någon har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?"

När vi läser det kommer vi förstås att tänka på de romska tiggarna. Deras bön om allmosa är uppfordrande. Före jul gav jag några gånger. Jag var väl helt enkelt på det humöret. Det var beroende av mina känslor. Men jag tänkte också att man ska möta en människas blick om den kallar på en. Nu ger jag inte mer. Jag vänder mig bort. Precis som hos Birgitta Ohlsson har det uppstått en ilska i mig. Romerna kommer från ett EU-land. De ska inte behöva vara här och tigga. Gunnar menade, som vi andra naturligtvis, att detta är en mycket svår fråga. Han hade varit i möten med bulgariska och rumänska präster och kommit fram till att det bästa var att hjälpa romerna på plats. Då kunde också fler få en drägligare tillvaro. Hemma igen lyssnade jag på ett inslag från Studio Ett som klargjorde en del.

6 april 2014

Vänskapen framför allt (The Selfish Giant)

Conner Chapman spelar Arbor.
Två pojkar i nedre tonåren håller ihop. Arbor har någon bokstavskombination, är nervös, orolig och stökig. Swifty är en betydligt sävligare typ. De blir båda utkastade ur skolan och finner en för dem mer meningsfull sysselsättning: att samla in koppartråd och skrot, ibland stjäla, och sälja till den lokala handlaren Kitten.

De bor i norra England i ett dystert industrilandskap med nedgångna röda tegelradhus. Familjerna är på botten, Arbors storebror säljer dennes medicin som knark, elräkningen kan inte betalas, barnen äter undermålig mat ur konservburkar och i ett trängt läge går en soffa till försäljning.

Mycket kretsar kring den medelålders Kitten. Det är han som dikterar villkoren. De får hyra hans häst och vagn för att samla in det han sedan självsvåldigt sätter priset på. Det är så underligt gammaldags. Sker sådant verkligen i dag? Jag menar med hästar. Kopparstölder känner man till. Swifty har i alla fall god hand med hästar och blir överlycklig den dag Kitten vill ha honom att delta i det illegala race som ordnas på motorvägen på natten.

Att samla in koppartråd är en riskabel sysselsättning. Man kan bli tagen av polisen. Ännu värre saker kan hända om man suktar efter värdefulla kraftverksledningar.

Det är grått och regnigt - jag vet inte om solen lyser någon gång, och det är enahanda. Men slutet renar och öppnar upp. Det kastar ett nytt ljus över helheten. Människor är fast i fattigdom. En del tjänar på att utnyttja barn. Men vänskapen mellan pojkarna höjer sig över detta.

Jag hör någon snyta sig, och mitt biosällskap är också taget av slutscenerna. Som vanligt är jag hård som flinta. Jag gråter inte på bio. Jag blir snarare glad över de känslor som bryter igenom på filmduken hos dem som fötts till att bli de lägsta bland de lägsta.

Filmen ska vara inspirerad av en berättelse av Oscar Wilde, där en jätte stänger ute barn från sin vackra trädgård.  De medverkande i filmen är utestängda från all skönhet - utom den som finns i deras hjärtan.