18 november 2020

Klimatet och vårt uppdrag i Jesu efterföljd

Som sagt, nu får vi läsa biskopsbrevet om klimatet ensamma. Gruppen kan inte träffas när vi har en stor samhällssmitta. Jag noterar här några saker ur det kapitel vi skulle ha läst till i kväll.

Parisavtalet bygger på frivillighet. De nuvarande åtagandena ligger långt ifrån målet om att begränsa uppvärmningen till högst två grader. Ett problem är att det finns grupper som förlorar på en förändring. Höjda bensinskatter har lett till de gula västarnas uppror i Frankrike. Hänsyn till dem som förlorar kan inte få blockera hela omställningen, menar man i biskopsbrevet. Det låter vettigt. Men det ska bli rättvist. Utsatta grupper kan behöva kompenseras.

Två avsnitt handlar om oro. Jag har redan sagt att jag inte är så orolig. Jag tror att tekniska framsteg, förändrat levnadssätt och delvis anpassning till ett nytt klimat kommer att göra det möjligt att leva vidare här på jorden. 

Därefter kommer ett avsnitt om ansvar. "Det är svårt att ta ansvar för Kinas utbyggnad av kolkraft", skriver man, "men som individer kan vi förändra vår livsstil och använda vår demokratiska rätt att påverka politiska beslut". En bra sammanfattning. När det gäller individuella handlingar är det lätt att komma med råd: använd mindre fossila bränslen, res klimatsmart, ät mer vegetariskt och kasta inte bort mat. Om vårt samhälle är på fel väg får vi försöka påverka politiker och representanter för näringslivet.

Hur får man då människor att verka för förändring? Gudstjänsten och nattvardsfirandet är viktiga gemenskaper: "vi samlas, får redskap att möta livet och dess utmaningar och sänds ut i världen med ett meningsfullt uppdrag i Jesu efterföljd". Det handlar om vår relation till Gud och skapelsen.

7 november 2020

Försämrat coronaläge tvingar klimatgruppen till uppehåll

Vi hade precis kommit i gång med vår samtalsgrupp om klimatet och den kristna tron. Då blev smittläget sämre i Stockholm. Vi får ställa in tills vidare. Vi får läsa själva i "Ett biskopsbrev om klimatet" och spara våra anteckningar. Vår samtalsledare har sagt att vi kan utgå från frågorna "Vad stör?", "Vad berör?" och "Vad funderar jag över?"

De två kapitel vi skulle ha läst till i onsdags utgör en bakgrund om kunskapsläget och hur vi hamnade där vi är nu. Men innan dess kan vi läsa en bön för klimatet. Där kommer min första invändning. "Ge oss oro när vi domnar i bekvämlighetens ro." Aldrig att jag skulle be om oro efter att två gånger varit allvarligt sjuk i ångest! Vem är egentligen betjänt av att vara orolig? Engagemang vore väl ett bättre ord.

För Sverige innehåller klimatförändringarna positiva delar som längre odlingssäsonger och ökad vattenkraftsproduktion. Men risken för bränder blir större, och kraftiga regn leder till översvämningar. Dock har Sverige till skillnad från utvecklingsländer kapacitet att planera för väntade förändringar. 

Vi ser stora orättvisor i samband med klimatkrisen. De fattiga har bidragit minst till klimatförsämringarna. Och nu riskerar de att berövas rätten till utveckling, eftersom de rika länderna redan har uttömt atmosfärens förmåga att ta emot utsläpp. 

Användningen av fossila bränslen tog fart under den industriella revolutionen. Här kommer begreppet tillväxt in. Jag blir positivt överraskad när jag läser kyrkans inställning. Man skriver att tillväxten är viktig för samhället. Det handlar om att omfördela en växande kaka. Och det är tillväxtens innehåll som avgör klimatpåverkan, inte tillväxten i sig. Kyrkan har en realistisk hållning. Man har förstått vilka ramar man har att verka inom.

Men finns det en gräns för vårt ökade välstånd, där det inte leder till större lycka? Det är onekligen ett lyxproblem som bara gäller de mest priviligierade. Fast dit hör många av oss i Sverige. Lyckoforskningen har kommit fram till att de aktiviteter som människor finner mest tillfredsställande är de som har minst påverkan på klimatet. Detta gäller till exempel umgänge, pilgrimsvandringar och kulturkonsumtion. Men då vill jag invända att allt detta ska utövas nära där man bor. Jag och min make har varit på pilgrimsvandring i Spanien. Dessutom har vi sonens familj i Luxemburg. Det blir några flygresor om året. Ordet flygskam har dykt upp. Jag har ingen sådan när det handlar om så viktiga saker som umgänge med barn och barnbarn.