28 oktober 2016

Den förlorade sonen och Nåden (Bibelgruppen)

Det blir inte så många gånger för bibelgruppen den här hösten. November går bort. Då ska vår samtalsledare och präst Gunnar Lind vara nere i den egyptiska öknen. Han ska undervisa koptiska munkar i själavård och Iotakorset. Det senare är av koptisk tradition men verkar ha tappats bort där. Jag har skrivit här hur positivt jag tyckte det var att få måla in både min glädje och mina tillkortakommanden i korset. Onsdag den 7 december träffas vi igen i gruppen, och det blir den sista gången före jul.

Ännu en ny kvinna har börjat. Hon följer med sin konstnärskollega Maria som har gjort ett uppehåll men kommit igen. Det var så roligt att se den nya deltagaren bli så glad över att återknyta bekantskapen med Bibeln. Hon tyckte mycket om illustrationerna, träsnittsvinjetterna i Bibel 2000. De är gjorda av Kristina Anshelm, enligt Gunnar medlem i Högalids församling.

Ett par nya i gruppen som försvann efter ett par gånger ville inte ha så mycket med Bibeln att göra. De ville bara lyssna. Jag tyckte det var lite märkligt, och det är väl det som lett till att de slutade snabbt. Vi har blivit friare att släppa texten med de nya medlemmarna som är kvar. Det är bra. Vi ska inte vara närsynta. Men det är trots allt ett bibelstudium.

I klostret i Egypten ska Gunnar börja sin undervisning med den förlorade sonen. Det är en mycket tacksam text. Konfirmander brukar få spela upp scenerna, och det blir alltid mycket kreativt. Liknelsen om den förlorade sonen finns i Lukas 15 kap som vi nu hunnit fram till. En av två söner får på begäran ut sin del av farsarvet i förtid. Han ger sig iväg till främmande land och slösar bort hela sin förmögenhet på utsvävningar. Då blir det hungersnöd i landet, och han får vända tillbaka och be fadern om förlåtelse. Fadern bannar inte sin son utan blir glad över att få se honom levande igen. "Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen". Fadern slaktar gödkalven och ställer till en fest. Brodern blir förstås arg, han som hela tiden gått hemma och arbetat och lytt fadern. Han har inte ens fått en killing att festa på med sina vänner.

Innan denna liknelse står i samma kapitel att läsa om det förlorade fåret respektive det förlorade myntet. Gunnar lär oss att budskap som på detta sätt upprepas och inpräntas kallas för semitiska parallellismer. Lärdomen är att Gud blir glad för varje syndare som vänt om till honom. Att synda betyder att vara skild från Gud. Men det som liknelsen om den förlorade sonen innehåller kan vara svårsmält för läsaren. En man i gruppen tycker att de som uppför sig gott och pålitligt också ska ha uppmuntran.

Jag tänker efteråt att Marta och Maria är någon slags kvinnlig motsvarighet. Marta ber Jesus att säga till Maria att hon också ska hjälpa till i hushållet. Då säger Jesus att Marta inte ska göra sig så mycket bekymmer. Maria har valt "det som är bäst", "det enda nödvändiga". Det går inte att ta bokstavligt. Båda delarna, den praktiska och den kontemplativa behövs. Eller hur?

Det finns flera ställen i Nya testamentet, där det verkar som om Jesus menar att man inte ska behöva anstränga sig, som om man kan leva ansvarslöst. Men det handlar om nåden, om att man inte kan kämpa sig fram till Gud och frälsningen. Nåden är gratis, menade Luther som spikade upp teser mot den tidens avlatsbrev. Nästa år är det Luther-år, 500 år efter reformationen. Luther lärde att frälsning inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud. Det är en nåd för den som tror på Jesus och att han har sonat våra synder.




16 oktober 2016

Försoning och förlåtelse (Bibelgruppen)

Vi fick trängas med Funkiskyrkan i köket. De hade haft körövning. En kille i rullstol sa att det var "så jävla roligt". Aj, aj, inte svära i kyrkan! Men visst är det fint med glädjeuttryck.

Vår grupp börjar med ett svårt ställe i Bibeln, näst sista stycket i Lukas 12: "Splittring, inte fred". Jesus säger att han har kommit för att tända en eld på jorden. Han har kommit för att skapa splittring! "Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor." Det liknar beskrivningen av ett inbördeskrig. Så vi börjar prata om det grymma som händer i Syrien. Vår samtalsledare Gunnar menar att det är klaner som styr där och att det är deras ledare man måste förhandla med. 

Men nu var det Jesus som sagt detta! Det var som att vi inte ville se det. Så det blev inte riktigt utrett. Jag menade att Jesus utmanade makten. Men det handlade om familjer i bibeltexten. Att människor som står varandra nära kan splittras om någon engagerar sig religiöst har man sett. Men det är ju inget bra. Kan Jesus mena att det ska bli så när man är för eller emot honom?

Samtalet gick över till att gälla försoning och förlåtelse. Gunnar som är kunnig inom judendomen berättade om Försoningsdagen som är nära i judarnas kalender. Då går man till den som man vill be om förlåtelse och lämnar en gåva. Det är upp till den som man besöker att tacka och ta emot eller att avböja. Då ställs korgen eller paketet ned på marken framför dörren. Då har man åtminstone gjort något konkret för att gå den andra till mötes.

Därifrån  kom vi att tala om bikten men inte den katolska bikt som man får betala för och som Luther var emot. Nej, den bikt som är en nåd och som löser en människa ur synden. Den finns faktiskt inom Svenska kyrkan. Gunnar tar emot ett par tre personer i veckan. Några i gruppen tyckte det var svårt att ta emot förlåtelse och kanske framför allt att förlåta sig själv. 

I början av kapitel 13 förklarar Jesus att man inte är syndare för att en olycka drabbar en. Då är det inte ett straff då? inflikar en kvinna som annars brukar sitta tyst. Nej, det är inte ett straff.