Om teologisk dekonstruktion

Daniel Braw har översatt A J Swoboda, "Bortom tvivlet". Swoboda, som är amerikan, är pastor och professor i teologi. Han är, med sina egna ord, teologiskt konservativ och karismatisk kristen. Jag tillhör själv Svenska kyrkan, men den har ingen motsvarighet i USA. Swobodas trostillhörighet överför jag till de svenska frikyrkorna. 

Han skriver att många i hans generation präglats av de  renhetskulturer som rådde inom kyrkan på 1990-talet och det tidiga 2000-talet. Det gällde bland annat sex som skulle sparas till äktenskapet. Kunde man inte motsvara det kravet eller andra uppstod skuldkänslor. Det kunde leda till att man formulerade om sin tro så den inte skulle bli så krävande. Swoboda tar upp att många ungdomar som kom till universitetet började ifrågasätta det de hade med sig hemifrån. 

Författaren använder begreppet dekonstruktion på många ställen. Själv är jag allergisk emot det sedan jag var tvungen att bekanta mig med de postmoderna teorierna inom litteraturvetenskapen. Teologisk dekonstruktion är att ta isär tidigare accepterade trossatser. Men alla kristna trosuppfattningar är inte lika viktiga. Dock ska vare sig uppståndelsen, jungfrufödseln, Treenigheten eller Bibelns centrala ställning omformas av varje ny generation. Vi ska heller aldrig glömma att det är Jesus som är centrum. Att utveckla en ny tro som stämmer överens med våra begär i dag kallar Swoboda och hans kyrka för heresi. Som synonym till kätteri låter det hårt i mina öron. Men villolära kan det också betyda. 

Kanske vi måste gå igenom en dekonstruktion, men vi får inte stanna kvar där för länge. Då kan vi bli cyniska och bittra och helt förlora tron, varnar Swoboda. Unga som hamnar i troskris behöver ha äldre, stabila personer som lyssnar på dem och ger dem odelad uppmärksamhet. De behöver någon som följer dem i deras utveckling. 

Martin Luthers protestantism var en dekonstruktion. Jesus själv dekonstruerade i Bergspredikan religiösa tolkningar som dominerade under hans tid. Men för att hjälpa oss att inte hamna för långt från sanningen lär Swoboda oss att urskilja den. Där ligger han tryggt nära Bibeln. 

Om konspirationsteorier

 

Redan när jag fick Folkuniversitetets program i höstas anmälde jag mig till en föreläsning om konspirationsteorier som skulle hållas den 14 juni. Igår var det dags. Mitt intresse uppstod under pandemin och särskilt när det handlade om vaccinet. Jag tyckte att det var en plikt både mot samhället och en själv att ta de sprutor som erbjöds. Därför reagerade jag om någon var skeptisk och till exempel sa att det var läkemedelsindustrin som hade skumma avsikter.

Leg. psykolog Agnes Mellstrand tog upp hur man skulle bemöta sådana personer. Man skulle inte bara säga emot utan vara lyhörd och försöka förstå vilken funktion konspirationsteorin hade för den människan. Hon menade att rädsla och oro spelade roll. Men jag insköt att ilska nog också var en viktig komponent, och det höll hon med om. Någon som blivit illa behandlad och känt sig utsatt eller utanför hade nog lättare att välja ett alternativt synsätt. 

Föreläsarens utgångspunkt var den kliniska, det vill säga hennes möten med människor som led av psykisk ohälsa eller grupper som hade svårt att samarbeta. Hon var alltså inte forskare. 

Konspirationsteorier ökar i kris, och psykologiska faktorer kan spela in för dem som ansluter sig. Man kan ha ett speciellt sätt att uppfatta sin omvärld, lösa problem och ta in information. Det kan också handla om olika personligheter. Vissa har paranoida drag. Annat är tankesystem eller trosformer som man omfattar. Att vara skeptisk mot vetenskap är centralt. 

Vad gäller trosformer så nämndes sekter, till exempel den i Knutby. Men om någon hade påstått att kristendomen var en konspirationsteori skulle jag slagit bakut. En vän till mig tycker att marxismen är en konspirationsteori. Det kan jag inte heller hålla med om.

Agnes Hellstrand refererade till politiken i länder som Ungern och Polen samt till Rysslands krig i Ukraina. Där ställde jag mig frågande. Handlar inte det om ideologier? Putin har under pandemin isolerat sig och formulerat tankar om att Ryssland är hotat av det dekadenta väst. Ryssland måste helt enkelt kämpa mot Antikrist. Tillsammans med uppfattningen att Ukraina blivit nazistiskt skulle man kanske kunna säga att det är en konspirationsteori. Men en del menar också att Putin har en ideologi. Den skulle då bestå av något slags nationalism, en storrysk imperiedröm. Men avgränsningen av konspirationsteorier mot religion, ideologier och andra tankesystem hörde egentligen inte till föreläsarens uppgift.

För tips på litteratur och lyssning, zooma in bilden ovan!