God Jul från Johannes-gruppen

Ernst Barlach, Das Wiedersehen 

Jag vill önska God Jul med denna fina staty av den tyske konstnären Ernst Barlach.

När vi avslutade Johannesevangeliet i går läste vi om Jesu korsfästelse och återuppståndelse. När Jesus visade sig för lärjungarna var inte Tomas med, och när de berättade för honom hade han svårt att tro. Om han inte fick se spikhålen i Jesu händer och sticka fingret i dem och i hans sida kunde han inte tro att det var mästaren som återuppstått. Men Jesus kom tillbaka en vecka senare och lät Tomas känna på honom. Barlach skildrar återseendet så fint, tycker jag.

Jesus sade till Tomas (som kommit att kallas för Tvivlaren): "Du tror för att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror!"

Jesu död och antisemitismen

I dag skriver jag om den nya bibelgruppen som studerar Johannesevangeliet. Vid vårt möte förra veckan ställdes den svåra och viktiga frågan varför Jesus var tvungen att dö. I förrgår fick vi några tillägg till svaren från vår präst.

Jesus inför Pontius Pilatus

I Gamla testamentet hade Gud också en relation till människorna. Det finns det många exempel på. Tänk bara på Moses! Men det förtydligades genom Jesus i Nya testamentet. Det som alltid hade varit blev uppenbart genom hans liv.

Gud kräver inte ett blodigt offer för att ta emot oss. Men för att Jesus inte längre ska vara begränsad av sin fysiska person dör han och sänder den heliga Anden till oss, som en universell närvaro i varje människa.

Vi läser om Jesus inför Pilatus. Från översteprästen Kajafas fördes Jesus till Pilatus residens. Pilatus var romarnas ståthållare i Jerusalem. Först ville denne att judarna själva skulle döma Jesus, men de hade inte rätt att döma någon till döden. Pilatus inledde en dialog med Jesus som slutar med frågan "Vad är sanning?" Sedan gick han ut igen till judarna och sade att han inte kunde finna Jesus skyldig till något. Och det var sed att frige en jude vid påsken. Då valde de rövaren Barabbas i stället för Jesus.

Kajafas hade tidigare sagt att det var bäst att en man dog för folket. Judarna hade den särställningen under romarriket att de inte behövde dyrka kejsaren som Gud. De var rädda att bli av med det privilegiet om en ny rörelse kunde åberopa sig på Gud och dessutom Messias.

I Johannesevangeliet kap 18 v 40 finns ursprunget till antisemitismen. Judarna dödade Gud! I detta sammanhang nämnde vår samtalsledare boken "Bibeltolkningens bakgator", skriven av teologen Jesper Svartvik. Där behandlas hur man använt sig av Bibeln i diverse debatter genom historien.

Jesus har satt oändligt många avtryck i skönlitteraturen. Även Pilatus och Barabbas har det skrivits om. Den ryske författaren Michail Bulgakov bygger i "Mästaren och Margarita" ut Jesus samtal med Pilatus. Han låter den romerske ståthållaren få leva med svåra samvetskval efter att Jesus har dödats. När det gäller Barabbas har vi vår egen Pär Lagerkvist som skrivit en roman med "Barabbas" som titel. Barabbas blev fascinerad av Jesus men gick tillbaka till att leva efter våldets princip hos Lagerkvist.

Om vi går tillbaka till Joh kap 17 hittar vi "Jesu förbön för dem som är hans". Han ber för sina lärjungar. "Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig." ( v 20-21).

Vi får vara med i Jesus avskedstal, noterar vi med glädje i bibelgruppen.

Om andlig enhet, kärlek och respekt (Efesierbrevet)

Min gamla bibelgrupp har haft sitt sista möte för terminen. Glädjande nog kunde vår pensionerade präst

De har pengar, karriär och familj. Men de har tråkigt.

Gunnar Lind besöka oss i måndags. Han har saknat vår gemenskap. Vi fick en ny medlem också! Det verkade som att hon ville fortsätta i vår.

Vi avslutade Efesierbrevet. Där uppmanar författaren i Paulus namn församlingsmedlemmarna att leva i frid och enhet. Det fick oss att tänka på kyrkans splittring i dag i den katolska, lutherska och ortodoxa. En mängd av frikyrkor finns också. Något som jag själv tycker är ledsamt är att katoliker inte får dela nattvardsbord med protestanter. När vi närvarade vid pilgrimsmässan i Santiago de Compostela i september vågade jag inte gå fram. Gunnar trodde att man ibland kunde hitta lösningar för sådant, kanske ha två olika bord bredvid varandra.

Författaren skriver också om den nya människan som har skapats efter Guds avbild. Han säger till dem som lärt känna Kristus att de inte ska leva som hedningarna, vars tankar är tomhet. "Utan skamkänsla ger de sig hän åt utsvävningar och lever ett alltigenom orent och själviskt liv." (v 19) I detta sammanhang kunde jag inte låta bli att berätta om den norska serien "Exit" som går på svtplay. I dag kanske vi inte riktigt kan konkretisera vad synd är. Men titta på dessa avsnitt som grundar sig på levnadssättet hos fyra män i Oslos finanselit! Där får ni en illustration av en tillvaro helt bortvänd från Gud. Där styr utsvävningar med alkohol och droger och utnyttjande av kvinnor, vars syfte är att fylla igen den existentiella och andliga tomheten.

Vi fortsätter att läsa att i den kristna familjen ska vi kvinnor foga oss efter våra män som efter Herren. Så står det. Å andra sidan ska männen älska sina hustrur som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den. I kap 6 är det barnen som ska lyda sina föräldrar. Men fäderna ska inte reta upp sina barn! Slavarna ska lyda sina herrar, men herrarna ska inte använda hårda ord. "Ni vet ju att de och ni har samme herre i himlen, och han tar inte hänsyn till person." Vi får läsa detta i sin historiska och kulturella kontext men kan ta till oss orden om ömsesidig kärlek och respekt.

Nu får vi hoppas på återseende i vår och att de som varit frånvarande på grund av dålig hälsa kommer tillbaka.

Varför måste Jesus dö?

Vid vår läsning av Johannesevangeliet har stora frågor kommit upp. Nedan följer några sätt att svara. Vi har i denna grupp hjälp av en präst.

Korsfästelsen av Simon Vouet

Varför måste Jesus dö?

Jesu död var en försoningsdöd. Han dog för våra synders skull. Människorna klarade inte av att hålla Guds bud. Genom Jesu död på korset ingick Gud ett nytt förbund med människorna.

Men Gud offrade inte sin son. Han offrade sig själv. Genom Jesus går Gud in i världen och öppnar vägen till sitt eget hjärta. Det är en väg som är öppen för oss som vi inte behöver skapa själva. Gud vill ha en relation till oss människor. Gud delar våra villkor. Gud finns också i mörkret.

Hur ska vi älska Jesus?

I Johannes kap 14 v 21 läser vi: "Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig". Och några rader längre ner: "Om någon älskar mig bevarar han mitt ord" (14:23). I 15:17 befaller han oss att älska varandra.

Det behöver inte vara så känslosamt att älska Jesus. Vi vet vad vi har att hålla oss till.

Ska vi be till Gud eller Jesus?

I frikyrkorna vänder man sig mer direkt till Jesus. I Svenska kyrkan ber man till Gud. Lärjungarna tillbad nog inte Jesus när han levde bland dem. Men Jesus säger själv att han är i Fadern och Fadern i honom. (14:11) Då borde det gå bra att samtala både med Jesus och Gud.

Det sägs ibland att Gud är en relation. Det är nog lättare då att vända sig till Jesus som varit både Gud och människa och levt bland människorna på jorden.

Perspektiv på Nya Testamentet

Jag deltar nu också i en bibelgrupp som har en präst som ledare. Vi läser Johannesevangeliet. Men här skulle jag vilja ta upp några allmänna aspekter som gäller hela Nya Testamentet.

Evangelierna bygger på muntlig tradition överförd av dem som mött eller hört talas om Jesus. I evangelierna finns ingen angivelse om vem som skrivit dem, men efterhand har man ansett att Matteusevangeliet var författat av tullindrivaren Matteus. Enligt traditionen var Markus Petrus "tolk" och medarbetare till Paulus. Markusevangeliet är skrivet på enkel grekiska för kristna av icke-judisk börd. Lukas har identifierats som läkare och medarbetare till Paulus. Johannes har sagts vara en av Jesu lärjungar, Johannes, Sebedaios son.

Vi läser inte bokstavstroget. Vi läser noga och stannar upp vid sådant vi undrar över eller blir berörda av. Men vi är medvetna om vad som kan vara bestämt av till exempel det historiska ögonblicket. Det kan handla om kvinnosynen. Men mot Jesus själv kan man inte anföra något i frågan. Tvärtom var han radikal i det sätt han mötte kvinnor på. Kanske inte heller Paulus, som sade att kvinnan skulle tiga i församlingen, var så dålig. Han hade kvinnliga medarbetare som han tackar i sina brev.

En annan sak är att evangelisterna skriver om Jesus efteråt, med facit i hand så att säga. Då är det viktigt, precis som det var för Jesus själv, att knyta an till Gamla Testamentet. Det står ganska ofta att något sker för att profetian skulle uppfyllas. Det hänvisas inte sällan till profeten Jesaja. Bevisen blir då starkare för att Jesus var Messias som judarna väntat så länge på.

Att evangelierna är bakåtblickande har bäring på Judas roll som jag och många med mig funderat kring. Var han verkligen determinerad att bli en förrädare? Eller är det något som har skapats vid nedtecknandet?

Vår präst säger att det inte är helt säkert att Jesus egna ord som de står i evangelierna var exakt de som han använde. Så är det förstås, men även jag har nog läst dem som sanna.

Evangelierna är grundade på muntlig tradition, nedskrivna och redigerade. Så är det. Men de bekräftar varandras vittnesbörd. Tillsammans skapar de ett starkt existentiellt budskap.

Tack Paulus!

Högalidskyrkan med sitt södra torn 

Det är mörkt när jag går upp genom Högalidsparken till bibelgruppens möte. Det är den tiden på året, november. Men på dagen har solen lyst, och jag gick en promenad längs Årstaviken.

Fyra personer kom. Av de andra var en på resa, två hade hälsoproblem. Det sistnämnda är inte så roligt, men vandringen i Sinai ser vi fram emot att få höra om.

Vi läser nu Efesierbrevet. Det är enligt flertalet forskare skrivit av en nära lärjunge till Paulus. Om det är så är det författat på 90-talet, om Paulus skrivit det själv är det från 60-talet. Det hör till de brev som kallas för fångenskapsbreven. Paulus satt under flera år i fängelse för sin tros skull: i Efesos i Mindre Asie under mitten av 50-talet, i Caesarea i Palestina år 58-60 och i Rom i början av 60-talet.

I kapitel 2 finner vi rubriken "Skiljemuren mellan judar och hedningar har rivits." I kapitel 3 skriver författaren att Guds plan var att ge evangeliet till hedningarna. Petrus och Paulus delade upp missionen mellan sig. Petrus vände sig till judarna och Paulus till hedningarna. Hur skulle det annars ha gått för oss? Skulle vi ha berövats kännedomen om Kristus och hans kärleksbudskap? Skulle inte också vi ha fått vår boning i Kristi kropp?

När Carina summerar kvällen ber hon för dem som inte är med oss. Hon tackar också Paulus för hans ord. Då gick det för första gången riktigt upp för mig vilken avgörande betydelse han haft för oss här uppe och också för mitt liv. Tack Paulus!

Pilgrimsvandring och läsning av Galaterbrevet

Paulus

Bibelgruppen läser Galaterbrevet. Det är ett brev från Paulus till de kristna i Galatien. I det är han tydlig med att man inte blir frälst genom att följa lagens bud.  Det är genom tron på Jesus Kristus som vi når rättfärdighet.

Men innan vi började läsa fick jag berätta om min pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Jag, min man och ett par bland våra vänner, gick härom veckan, i en större grupp om 50 personer, en del av den franska leden, Camino francés. Aposteln Jakob (Santiago på spanska) hade blivit avrättad år 44 i Jerusalem som den förste martyren bland lärjungarna. Enligt traditionen hade hans kropp mirakulöst förts till norra Spanien, där han tidigare missionerat. Han sägs vara begravd i katedralen i Santiago de Compostela.

Hela Camino francés som börjar på franska sidan av Pyrenéerna är 80 mil lång. Vi började i Burgos. En riktig pilgrim går med hela sin packning på ryggen och övernattar i enkla sovsalar. Vårt bagage togs om hand av en buss, och vi bodde på hotell. Vi skjutsades också själva till olika utgångspunkter för vandringen. På det sättet fick vi se en större del av landskapet, slätten nära Burgos och det frodiga Galicien längre västerut. Totalt gick vi cirka sex mil på fem dagar. Några dagar kunde man välja att gå längre om man ville.

Vi besökte flera ståtliga katedraler i olika städer, men det var mer i egenskap av turister. Vår resa hade ingen kristen inramning. Guiden deklarerade att hon inte var troende. I Santiago de Compostela kunde vi närvara vid pilgrimsmässan, men eftersom katoliker inte välkomnar protestanter till nattvarden gick jag inte fram. Ni kan läsa mer om resan på Rolfs flyg och buss som var arrangör.

Bibelgruppen var också nyfiken på Carolinas resa till Egypten som ska gå av stapeln om ett par veckor. Hon ska gå en led, Sinai trail, som öppnades 2015 och nu involverar många olika beduinstammar. Där bär kameler bagaget och man sover i  tält. Denna resa har inte heller någon religiös inramning. Men Carolina ska ta sig till Katarinaklostret, kristenhetens äldsta, vid foten av berget Sinai.

Så till läsningen: Paulus har predikat för Galatierna om friheten i Kristus. Om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö, skriver Paulus. Han menar att för hedningarna som blir kristna behövs ingen omskärelse. Men nu har det kommit någon eller några till Galatien som gjort de kristna hedningarna osäkra. Därför blir Paulus så tydlig och hård i sitt tilltal. De ska hålla fast vid honom!

Paulus och Petrus var oense. Enligt Petrus var det judarna som skulle omvändas till den kristna tron. Men till slut kom de överens. Det blev Paulus som vann. I Galaterbrevet står de kända orden: "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Kristendomen blev universell.

Efter Galaterbrevet följer flera likaledes korta brev. Vi bestämmer oss för att fortsätta med Efesierbrevet.

Bibelgruppen börjar ny termin och avslutar Matteus

Det var dags igen för en ny termin med bibelgruppen. I den fina sensommarkvällen går jag uppför backen till Högalidskyrkan. Vi är bara fyra som möter upp, men ett par till kan vi hoppas på till nästa gång. Någon hade förhinder. Vi blir i alla fall mycket nöjda med vårt samtal kring slutkapitlen i Matteusevangeliet.

Kapitel 27 och 28 handlar om Jesu lidande och död. Kring Judas finns det alltid funderingar. Judas förrådde Jesus för att det som står i skrifterna skulle uppfyllas, alltså det profetiska i Gamla Testamentet. Men var det förutbestämt att det skulle bli just Judas? Och när visste Jesus? Judas motiv brukar sägas vara att han var besviken på Jesus som inte var den revolutionär Judas ville att han skulle vara. Men han ångrar att han sålt Jesus för pengar och går och hänger sig.

Pilatus roll är också intressant. Han ville undvika att döma Jesus. Pilatus hustru  hade haft mardrömmar om att det var farligt för Pilatus att ha med Jesus att göra. Pilatus ger Jesus chansen att försvara sig. Men Jesus förblir tyst. Pilatus tvår då sina händer och låter folket bestämma som blivit övertalat av översteprästerna och de äldste.

Matteus skriver att Jesus blev skymfad också av de två rövare som korsfästs tillsammans med honom. Vi jämför med de andra evangelierna. I Lukas 23:41 tillrättavisar den ena rövaren den andra och säger att Jesus är oskyldig. "Jesus tänk på mig när du kommer med ditt rike." Då svarade Jesus: "Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset." Vilka trösteord för skuldtyngda människor!

Vi spekulerar om yttersta domen

Kristus befriar Adam och Eva ur dödsriket

Det kom en ung kvinna till bibelgruppen i går. Hon hade sett på Högalids församlings webbsida att vi fanns och blivit intresserad. Roligt! Hon hade konfirmerats för sex år sedan men verkade inte haft någon kontakt med kyrkan sedan dess.

I Matteus 24 kap, som vi läser, talar Jesus om tidens slut och om vad som kommer att hända innan yttersta domen. Han uppmanar oss att hålla oss vakna. Det är förstås en skrämmande läsning, men det positiva är att att vi ska vara beredda. Vi ska akta på hur vi förhåller oss till andra människor och leva i fred. När som helst kan vi bli påkomna och dömda.

Frågan dök upp om vad som händer dem som aldrig hört talas om Jesus. En tröst fann vi i rövaren på korset till vilken Jesus sade att han skulle vara med honom i Paradiset. Men rövaren bekände sin egen synd och att Jesus var utan skuld, att denne var Messias. Detta kan man läsa om i Lukas 23 kap som jag googlar mig fram till hemma. Så det är inte riktigt jämförbart. Men i Johannes 5 kap, som jag också hittar referens till senare, säger Jesus att "den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv". De som inte hört hans ord kanske klarar sig.

Jag undrade hur uppståndelsen förhåller sig till yttersta domen. Hemma läser jag vidare i Johannes: "Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen." Alla döda ligger alltså i något slags limbo och väntar.

En annan gruppmedlem funderade över vad som hände Jesus de dagar han var i dödsriket. Nederstigen till dödsriket säger vi i trosbekännelsen. Det hade jag aldrig tänkt på! Men motivet förekommer i konsten. Under medeltiden föreställde man sig att Jesus redan då väckte upp döda.

Vid det laget tyckte ingenjören i gruppen att vi spekulerade för mycket - ja, han har själv påtalat att yrket har betydelse när han läser Bibeln och andra böcker. Det får inte bli för yvigt.

En gud för levande

Igår var vi fem personer i vår bibelgrupp som är utan präst sedan vår samtalsledare pensionerades. Jesus säger att där två eller fler är församlade i hans namn är han mitt ibland oss. Men innan Konventikelplakatet avskaffades 1858 var det förbjudet att hålla andakt med bara lekmän. Det kan man läsa om i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. För många frikyrkliga var det en anledning att emigrera.

Vi har i alla fall en fin gemenskap, och vi fortsätter i Matteus 21 kap. Där stöter vi på flera svåra liknelser, men vi tränger in i dem och kommer till en viss klarhet. Vi förstår att det är viktigt att se vilka Jesus vänder sig till. Här är det översteprästerna och fariseerna. Med liknelsen om arrendatorerna i vingården vill han säga dem att de inte tar emot Guds rike på rätt sätt.

Det som talar mest till mig av det vi läser - och kanske till de andra också - är det Jesus säger om uppståndelsen i ett samtal med några saddukeer. Dessa undrar vem som blir en änkas make i himlen om hon varit gift med flera. Jesus svarar att i himlen gifter man sig inte, utan där är alla som änglar. "Gud är inte en gud för döda utan för levande", tillägger han. Där stannar vi upp en stund. Många sörjande människor hoppas att de ska möta sina anhöriga igen. Visst talar Jesus på andra ställen om tidens slut och den yttersta domen. Men han predikar för de levande. Han undervisar om hur vi ska förhålla oss till varandra.

För egen del intresserar jag mig inte för uppståndelsen. För mig är det stora och underbara den pånyttfödelse jag fått uppleva i livet.

Himmel och jord

Dante och Beatrice blickar upp mot den högsta himlen.

Jag missade förra gången i bibelgruppen, då jag var hos barnbarnen i Luxemburg. Nu befinner vi oss i Matteus 19. Där finns ett berömt stycke när Jesus säger till lärjungarna att de inte ska hindra barnen att komma fram till honom. "Himmelriket tillhör sådana som de." Hur ska vi då bli som barn? Vi kanske ska försöka bli mindre fördomsfulla och träna oss i tro och tillit.

Att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike, läser vi också. Ja, en rik kan bli bunden vid sina ägodelar. Vem kan då bli räddad? frågar lärjungarna. För Gud är allt möjligt, svarar Jesus. Det finns alltså nåd också för en rik.

I kap 20 finns ett stycke som liknar den förlorade sonen, tycker jag. De vingårdsarbetare som arbetat bara en timma får lika mycket lön som de som arbetat hela dagen. "Så skall de sista bli först och de första sist." Den som omvänder sig vid dödsbädden ska också bli räddad, tänker jag att Jesus menar.Liknelsen handlar inte om världslig rättvisa utan om förlåtelse och att man inte kan dela på himmelriket, tillför någon annan. Och hedningarna kunde komma till himmelriket likaväl som Guds eget folk.

Vad är då himmelriket? Att tänka sig att det finns inom oss passar väl den moderna människan bäst. Vi har svårt att ta till oss pärlbeströdda gator och ett land av mjölk och honung eller vad det nu står. Men  vi har kanske alla våra bilder av det ultimata bästa. Fast jag tänker ärligt talat inte mycket på himmelriket och livet efter detta. Den frid och glädje jag kan känna här på jorden räcker för mig nu.

Sedan hamnade vi en bit från texten. Jag var inspirerad av ett samtal jag haft med en astronom på en middag kvällen innan. Han menade att det ska till mycket för att liv ska uppstå. Det var osannolikt att det skulle uppstå här. Det vore ännu osannolikare att det också uppstod någon annanstans. Så förstod jag honom i alla fall. Vi i bibelgruppen undrar: Är Gud en Gud över hela universum? Eller är han vår jords Gud? Människan är speciellt förbunden med Gud. Gud blev människa i Jesus. Men Gud är förstås Gud över hela skapelsen. Knepigt det där, men intressant. Jag vill inte väja för det svåra och kontroversiella i tron, som frågan om Jesu återkomst i mitt förra inlägg.

Tro och tvivel i bibelgruppen

I går kom bibelgruppen i läsningen av Matteus 16 kap till ett riktigt svårt ställe. Det tycker jag i alla fall. Det är när Jesus i vers 28 säger: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike." Där hade Jesus fel. Hans rike har inte kommit än. Eller? Det har nu gått tvåtusen år sedan detta uttalande.

För några år sedan läste jag Jonas Gardells bok "Om Jesus". Jag har skrivit om den här. Gardell tar upp att Jesu lära var apokalyptisk. Jorden skulle gå under och ett himmelskt rike uppstå. I vårt textställe i Matteus säger Jesus att det ska ske under åhörarnas livstid. Tidpunkten har hela tiden skjutits upp i den kristna traditionen. Det är väl bara några sekter som har räknat ut datum. Annars ligger det högst obestämt framför oss. Jag har på ett sätt som passar den moderna människan mest lutat åt att Guds rike finns inom oss. Men Gardell har bara hittat det påståendet i Lukasevangeliet.

I bibelgruppen menade någon att Guds rike är här och nu. Det började efter Jesu uppståndelse. Jesus gav oss den helige anden. Flera ville dock betona att vi inte blir bönhörda och helade. Då delade jag min upplevelse att bli befriad från en förlamande ångest. Det var så stort och livsavgörande för mig att jag inte bara tackade läkaren som gav mig den rätta behandlingen utan också Jesus. Jag hade blivit bönhörd. En annan medlem i gruppen berättade att en knuta i hennes mage hade lösts upp när hon bad. Vid nästa undersökning var den borta. Sådana berättelser behöver vi väl inte gömma undan?

Tro och tillit

Marche sur les eaux (Francois Boucher, 1766)

Inga präster kan komma till vår bibelgrupp. Alla är lediga på måndagar. Men vi klarar oss bra själva. Vi får mer utrymme, och det tar vi. Vi har blivit mer aktiva.

Matteus 14 kap börjar med Johannes döparens död. Herodes - han före den som dödade nyfödda pojkar - levde samman med sin svägerska Herodias. Det hade Johannes förebrått Herodes för och sagt att det inte var tillåtet. Herodias dotter dansade på Herodes födelsedag. Han blev så förtjust att hon fick önska det hon ville. Hennes mor uppmanade henne då att säga att hon ville ha Johannes döparens huvud på ett fat. Så blev han halshuggen i fängelset. Detta stycke har inget budskap vad vi kan förstå, men när Jesus fick höra om sin kusins död drog han sig undan till en öde trakt för att få vara ensam.

Tron. Därefter kommer vi att samtala kring det som handlar om tro eller brist på sådan. Vi läser om Jesus som går på vattnet och kallar på Petrus att komma honom till mötes. Petrus gjorde så men blev rädd när det blåste och började sjunka. Jesus räckte honom handen. "Du trossvage" sade han. "Varför tvivlade du?" Någon i vår grupp menade att om Petrus hade tittat på Jesus och inte på vågorna hade han inte blivit rädd. Det blir en bra bild, tycker jag, för hur vi ska lita till Jesus. Som en modern tillitsövning. Flera av oss finner också tröst i att även lärjungarna kunde ha svårt att tro. Då behöver inte vi heller vara perfekta. Och vi kommer ihåg orden om att ett litet senapskorn av tro kan försätta berg. Vi kan ha svårt att se de träd som växer inom oss, menar någon.

Det finns också de som tror så starkt att de blir nöjda med att röra vid Jesus manteltofs. Och de blir friska. En kanaaneisk kvinna som inte hör till Israels folk lyckas i en intelligent dialog med Jesus övertyga  honom om att hjälpa hennes sjuka dotter. De här mötena och dialogerna tycker jag är så fantastiska. Jag tänker även på kvinnan vid Sykars brunn.

De helanden, brödunder och andra under som vi läser om är tecken för att folk ska tro. De som såg Jesus gå på vattnet sade: "Du måste vara Guds son."

Hade Jesus humor?

Genesarets sjö

Jag ska erkänna att jag var ganska nollställd inför bibelgruppens möte i går. Sist var vi bara sex stycken. Dessutom tyckte jag att den text vi skulle tala om, kap 13 i Matteus, inte innehöll så mycket som var knepigt och behövde redas ut. Där berättar Jesus hur han predikar, och han tolkar själv några av sina liknelser. Hur ska det räcka till en och en halv timme? undrar jag.

Men det gjorde det! Och vi var elva nu. Mycket glädjande. I de första verserna predikar Jesus från en båt. Folket står på stranden och lyssnar. Siv i vår grupp får då en tydlig minnesbild från när hon för många år sedan var på resa i Israel och stod och blickade ner över Genesarets sjö. Jesus använder sig av liknelser från lyssnarnas vardag. Det handlar om sådd och hur den växer eller inte växer. Vi kan välja själva vilken mottagare av Jesu ord vi ser oss som. Det kan bero på våra omständigheter och våra varierande själstillstånd.

Jag fastnar för tilltalet "Hör, du som har öron." Jag har alltid tyckt att det låter roligt, smått ironiskt. Men jag tror inte att Jesus använder ironi. Ironi skapas av en spricka mellan sanning och lögn. Man säger något och menar tvärtom. Jesus är hel. Han är Sanningen. Det kan inte relativiseras. Och han måste vara tydlig, som Tage påpekar, inte bjuda in till tvivel. Jag talar med min man om det när jag kommit hem. Då säger han att Jesus, om jag har rätt, inte är ironisk eller har humor i evangelierna. Just det. Jag som har studerat ironi i litteraturen läser Jesus som en text. Men han fanns förstås också utanför texten. Men det vet vi inte mycket om.

Vi tar oss igenom liknelser om himmelriket och skörden vid yttersta domen. Och vi läser om hur Jesus som profet blir ringaktad i sin egen stad. I Nasaret känner man honom som Josef och Marias son och som bror till både bröder och systrar. Systrarna är inte namngivna. Vilka var de?

Anna-Mi hade fått veta att det fanns präster tillgängliga från församlingen för att besöka vår grupp. Kanske kunde någon komma nästa gång redan. Då kan vi samla på oss frågor att ställa.

I närkamp med Matteus 12

Hendrick von Balen, Den heliga Treenigheten

Igår kväll var första gången som bibelgruppen samlades utan vår präst Gunnar Lind som pensionerats. Vi var färre än vanligt, sex personer, men alla taggade att bidra. Carina som tagit det administrativa ansvaret blev också den som  inledde och avslutade med bön som Gunnar gjort. Så det blev en fin inramning.

Vi fortsatte i Matteusevangeliet och läste ut kapitel 12. Tanken är att vi ska gå igenom ett kapitel varannan måndag i fortsättningen, mellan kl 18 och 19.30. Då har vi fått låna en lokal av Högalids församling.

Under rubriken "Guds utvalde tjänare" hänvisar Jesus till profeten Jesaja som talar om den som ska komma. "Han ska inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan". Nej, Jesus har kommit för de svaga, för att rädda dem. Så summerar en gruppmedlem det hela.

Senare kommer vi till ett av de kategoriska påståenden av Jesus som vi kan hitta i Bibeln. "Den som inte är med mig är mot mig". Kanske var det nödvändigt vid den tiden och på den platsen, resonerar någon. I allt larm som omgav Jesus skulle han göra sig hörd. Han var tvungen att vara tydlig. Kanske blir vi ibland orättvisa mot Jesus, när vi inte tänker på att han levde i ett annat sammanhang än vårt. Vi blir också brydda av placeringen av detta uttalande, efter ett långt stycke om demoner som drivs ut med Guds ande. Det kanske helt enkelt inte borde stå tillsammans med det andra, utan bilda ett nytt stycke. Vi försöker oss på förklaringsmodeller.

Andarna skapar problem för oss. Jesus liknelser som svar till fariséerna, som säger att han driver ut onda andar med hjälp av demonernas furste Beelsebul, har vi svårt att förstå. Också när Jesus säger att människorna ska få förlåtelse för all synd och hädelse men inte den mot Anden. "Den som säger något om människosonen skall få förlåtelse".  Anden är Guds närvaro i världen. Men till treenigheten hör också Jesus. Här menar han nog att vi får angripa honom när han vandrar på jorden. Men som Guds son hör han ihop med Anden. Treenighetsläran lades fast först i kyrkomötet i Nicea år 325, men i den så kallade missionsbefallningen i slutet av Matteus säger Jesus "gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn". Att det finns sådant som vi inte kan få förlåtelse för stör oss också. Visst finns nåden, nåd genom tron!

"Den orena andens återkomst" grubblar vi också över. Anden vänder tillbaka. "För den människan blir slutet värre än början." Vi tror att det ska läsas som att den person som blivit av med en ond ande måste fylla sitt inre med gott, med goda tankar för att motstå nya frestelser.

Så har vi sista stycket i kapitel 12 under rubriken "Jesu familj". Någon meddelar honom att hans mor och bröder står utanför och vill tala med honom. Då pekar Jesus på sina lärjungar och säger att de är hans mor och hans bröder. Jag är glad över att ha kommit på tanken att det inte betyder att han avvisar sin familj utan att han bara visar att har har fått en större familj nu. "Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor." Carina hittar hänvisningar till andra bibelställen. I Johannes 2:12 framgår det att Jesus vandrade tillsammans med sin mor, sina bröder och lärjungarna.

Hur klarade vi oss då utan Gunnar? De vidare referenserna fick vi klara oss utan. Det blev nog mer närläsning. Kanske också mer personliga inlägg.              

Ny termin i bibelgruppen - utan vår präst och samtalsledare

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

I går var första mötet för bibelgruppen och sista gången Gunnar, vår präst och samtalsledare, var med. Han ska pensioneras från Högalids församling. Men vi ska försöka fortsätta ensamma, förbereda oss bättre - turas om att inleda - och se till att vara disciplinerade och respektfulla mot varandra i samtalen. Så skriver Carina som har lovat att ta det administrativa ansvaret.

Vi fortsatte i Matteus, där Jesus i det elfte kapitlet talar om dem som inte lyssnar: "Hör, du som har öron." Han utstöter också verop över städer i Galiléen där han har utfört så många underverk. De har ändå inte omvänt sig. Ett sådant kollektivt skuldbeläggande tycker vi är otäckt. Det är sådana ställen Gunnar kallar svåra och vill hoppa över.

Lättare är det för oss att tala om lyssnandet. Det är viktigt att lyssna men svårt i det brus som omger oss. Och som barn ska vi lyssna, enligt Jesus. Gud är dold för de kloka och lärda, säger han.

Sen kom samtalet odisciplinerat in på rädslor i tiden, som klimatångesten. Även om en del säger att det är för sent ska man göra det man kan. Var kommer hopplösheten ifrån? undrar någon. Är det en ond makt?

I det följande kapitel 12 får lärjungarna kritik av fariséerna för att de plockar ax på sabbaten när de är hungriga. Då berättar Jesus om David och hans män som blev hungriga och åt av skådebröden som bara prästerna hade lov att äta. Jesus säger frimodigt att han är herre över sabbaten. Detta stycke känner jag och andra igen. Det beror på att Matteus tillsammans med Markus och Lukas utgör de synoptiska evangelierna. Dessa tre uppvisar många paralleller, bearbetar samma berättelser och använder likartade formuleringar. Därför har vi träffat på berättelsen förut.

Jesus säger i nästa stycke att det är tillåtet att göra gott på sabbaten. Han botar en man med en förtvinad hand i synagogan. "Fariséerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen". Gunnar menar att Jesus är arg på dem som gör det svårt för människorna.

Eftersom det var osäkert om Gunnar skulle fortsätta med vår grupp hade vi inte förberett någon gemensam avtackning. Men Siv hade med sig en blombukett och gav oss bankgironumret för en gåva till Anafora, ett koptiskt centrum i Egypten som Gunnar besöker ofta och känner mycket för.

På söndag har han sin avskedspredikan i Högalidskyrkan.

Niklas och Radioapan i Urtiden (Berwaldhallen)

Berwaldhallen har riktigt fina konserter för barn med Sveriges Radios Symfoniorkester. När Radioapan är med är Niklas Riesbeck konsertvärd. Han och apan beger sig ut på spännande äventyr. De har varit i rymden. I går var det till Urtiden de begav sig. De var nyfikna på dinosaurier förstås men samtidigt lite rädda. Det är väldiga djur. Så fint då att de träffade på ett ägg och fick bekanta sig med en liten nykläckt unge. Men vad fort den växte! Apan bjöd den på banansmoothie, och det gjorde susen. När konserten slutar är dinosaurien så stor att de kan rida på den. Förtjust i orkestern har den också blivit. Det är en riktig musikosaurie! Men det är klart att de måste resa tillbaka i tiden innan den blir så stor att den äter upp alla i salongen.

Vårt barnbarn snart fem år tar in allt som händer och återberättar för mamma och pappa när han kommer hem. En spellista finns på webbsidan, så i dag har han lyssnat på musiken igen och dirigerat själv med en visp.

Den 9 mars är det åter dags för Radioapan. Då ska han och Niklas jaga en flygande matta.

"Min vän Lage" på Tittut

Tänk vad mycket fin barnkultur det finns! Dockteatern Tittut på Lundagatan är verkligen en skatt. Där har vi sett många pjäser med vårt äldsta barnbarn. Senast fick lillebror också följa med. "Min vän Lage" visas för två- till sexåringar. Det handlar om ugglan Lage som flyttat in till stan. Han har lärt känna en pojke som han umgås med i parken. En dag är Lage lite nedstämd. Han har förlorat sitt jobb för att han borrade för stora hål i plankor. Många skratt blir det när Lage visar hur han farit fram med borren. Och egentligen är han inte så ledsen. Det var inget jobb han gillade. Nu ska han i stället starta en flygskola för människor. Flera anmäler sitt intresse och tycker att det är roligt fast de inte lyckas helt att lyfta.

En dag dyker ugglan Janne upp och vill bli vän med Lage. Janne är en rolig typ som pratar Stockholmsslang.Janne har en förmåga att skaffa fram saker, till exempel en hel kundvagn med clementiner. Men hans metoder är inte helt sjysta. För att få mer pengar till goda saker säljer Janne av det som Lage sparat i sin ryggsäck från landet. När Lage upptäcker det finns bara en kastrull kvar. "Min vän Lage" är ett roligt och lagom sorgligt stycke. De små får lära sig en del om livet på teater Tittut.  "Min vän Lage" visas hela våren.