7 maj 2019

En gud för levande

Igår var vi fem personer i vår bibelgrupp som är utan präst sedan vår samtalsledare pensionerades. Jesus säger att där två eller fler är församlade i hans namn är han mitt ibland oss. Men innan Konventikelplakatet avskaffades 1858 var det förbjudet att hålla andakt med bara lekmän. Det kan man läsa om i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. För många frikyrkliga var det en anledning att emigrera.

Vi har i alla fall en fin gemenskap, och vi fortsätter i Matteus 21 kap. Där stöter vi på flera svåra liknelser, men vi tränger in i dem och kommer till en viss klarhet. Vi förstår att det är viktigt att se vilka Jesus vänder sig till. Här är det översteprästerna och fariseerna. Med liknelsen om arrendatorerna i vingården vill han säga dem att de inte tar emot Guds rike på rätt sätt.

Det som talar mest till mig av det vi läser - och kanske till de andra också - är det Jesus säger om uppståndelsen i ett samtal med några saddukeer. Dessa undrar vem som blir en änkas make i himlen om hon varit gift med flera. Jesus svarar att i himlen gifter man sig inte, utan där är alla som änglar. "Gud är inte en gud för döda utan för levande", tillägger han. Där stannar vi upp en stund. Många sörjande människor hoppas att de ska möta sina anhöriga igen. Visst talar Jesus på andra ställen om tidens slut och den yttersta domen. Men han predikar för de levande. Han undervisar om hur vi ska förhålla oss till varandra.

För egen del intresserar jag mig inte för uppståndelsen. För mig är det stora och underbara den pånyttfödelse jag fått uppleva i livet.

16 april 2019

Himmel och jord

Dante och Beatrice blickar upp mot den högsta himlen.
Jag missade förra gången i bibelgruppen, då jag var hos barnbarnen i Luxemburg. Nu befinner vi oss i Matteus 19. Där finns ett berömt stycke när Jesus säger till lärjungarna att de inte ska hindra barnen att komma fram till honom. "Himmelriket tillhör sådana som de." Hur ska vi då bli som barn? Vi kanske ska försöka bli mindre fördomsfulla och träna oss i tro och tillit.

Att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike, läser vi också. Ja, en rik kan bli bunden vid sina ägodelar. Vem kan då bli räddad? frågar lärjungarna. För Gud är allt möjligt, svarar Jesus. Det finns alltså nåd också för en rik.

I kap 20 finns ett stycke som liknar den förlorade sonen, tycker jag. De vingårdsarbetare som arbetat bara en timma får lika mycket lön som de som arbetat hela dagen. "Så skall de sista bli först och de första sist." Den som omvänder sig vid dödsbädden ska också bli räddad, tänker jag att Jesus menar.Liknelsen handlar inte om världslig rättvisa utan om förlåtelse och att man inte kan dela på himmelriket, tillför någon annan. Och hedningarna kunde komma till himmelriket likaväl som Guds eget folk.

Vad är då himmelriket? Att tänka sig att det finns inom oss passar väl den moderna människan bäst. Vi har svårt att ta till oss pärlbeströdda gator och ett land av mjölk och honung eller vad det nu står. Men  vi har kanske alla våra bilder av det ultimata bästa. Fast jag tänker ärligt talat inte mycket på himmelriket och livet efter detta. Den frid och glädje jag kan känna här på jorden räcker för mig nu.

Sedan hamnade vi en bit från texten. Jag var inspirerad av ett samtal jag haft med en astronom på en middag kvällen innan. Han menade att det ska till mycket för att liv ska uppstå. Det var osannolikt att det skulle uppstå här. Det vore ännu osannolikare att det också uppstod någon annanstans. Så förstod jag honom i alla fall. Vi i bibelgruppen undrar: Är Gud en Gud över hela universum? Eller är han vår jords Gud? Människan är speciellt förbunden med Gud. Gud blev människa i Jesus. Men Gud är förstås Gud över hela skapelsen. Knepigt det där, men intressant. Jag vill inte väja för det svåra och kontroversiella i tron, som frågan om Jesu återkomst i mitt förra inlägg.


19 mars 2019

Tro och tvivel i bibelgruppen

I går kom bibelgruppen i läsningen av Matteus 16 kap till ett riktigt svårt ställe. Det tycker jag i alla fall. Det är när Jesus i vers 28 säger: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike." Där hade Jesus fel. Hans rike har inte kommit än. Eller? Det har nu gått tvåtusen år sedan detta uttalande.

För några år sedan läste jag Jonas Gardells bok "Om Jesus". Jag har skrivit om den här. Gardell tar upp att Jesu lära var apokalyptisk. Jorden skulle gå under och ett himmelskt rike uppstå. I vårt textställe i Matteus säger Jesus att det ska ske under åhörarnas livstid. Tidpunkten har hela tiden skjutits upp i den kristna traditionen. Det är väl bara några sekter som har räknat ut datum. Annars ligger det högst obestämt framför oss. Jag har på ett sätt som passar den moderna människan mest lutat åt att Guds rike finns inom oss. Men Gardell har bara hittat det påståendet i Lukasevangeliet.

I bibelgruppen menade någon att Guds rike är här och nu. Det började efter Jesu uppståndelse. Jesus gav oss den helige anden. Flera ville dock betona att vi inte blir bönhörda och helade. Då delade jag min upplevelse att bli befriad från en förlamande ångest. Det var så stort och livsavgörande för mig att jag inte bara tackade läkaren som gav mig den rätta behandlingen utan också Jesus. Jag hade blivit bönhörd. En annan medlem i gruppen berättade att en knuta i hennes mage hade lösts upp när hon bad. Vid nästa undersökning var den borta. Sådana berättelser behöver vi väl inte gömma undan?

5 mars 2019

Tro och tillit

Marche sur les eaux (Francois Boucher, 1766)
Inga präster kan komma till vår bibelgrupp. Alla är lediga på måndagar. Men vi klarar oss bra själva. Vi får mer utrymme, och det tar vi. Vi har blivit mer aktiva.

Matteus 14 kap börjar med Johannes döparens död. Herodes - han före den som dödade nyfödda pojkar - levde samman med sin svägerska Herodias. Det hade Johannes förebrått Herodes för och sagt att det inte var tillåtet. Herodias dotter dansade på Herodes födelsedag. Han blev så förtjust att hon fick önska det hon ville. Hennes mor uppmanade henne då att säga att hon ville ha Johannes döparens huvud på ett fat. Så blev han halshuggen i fängelset. Detta stycke har inget budskap vad vi kan förstå, men när Jesus fick höra om sin kusins död drog han sig undan till en öde trakt för att få vara ensam.

Tron. Därefter kommer vi att samtala kring det som handlar om tro eller brist på sådan. Vi läser om Jesus som går på vattnet och kallar på Petrus att komma honom till mötes. Petrus gjorde så men blev rädd när det blåste och började sjunka. Jesus räckte honom handen. "Du trossvage" sade han. "Varför tvivlade du?" Någon i vår grupp menade att om Petrus hade tittat på Jesus och inte på vågorna hade han inte blivit rädd. Det blir en bra bild, tycker jag, för hur vi ska lita till Jesus. Som en modern tillitsövning. Flera av oss finner också tröst i att även lärjungarna kunde ha svårt att tro. Då behöver inte vi heller vara perfekta. Och vi kommer ihåg orden om att ett litet senapskorn av tro kan försätta berg. Vi kan ha svårt att se de träd som växer inom oss, menar någon.

Det finns också de som tror så starkt att de blir nöjda med att röra vid Jesus manteltofs. Och de blir friska. En kanaaneisk kvinna som inte hör till Israels folk lyckas i en intelligent dialog med Jesus övertyga  honom om att hjälpa hennes sjuka dotter. De här mötena och dialogerna tycker jag är så fantastiska. Jag tänker även på kvinnan vid Sykars brunn.

De helanden, brödunder och andra under som vi läser om är tecken för att folk ska tro. De som såg Jesus gå på vattnet sade: "Du måste vara Guds son."

19 februari 2019

Hade Jesus humor?

Genesarets sjö
Jag ska erkänna att jag var ganska nollställd inför bibelgruppens möte i går. Sist var vi bara sex stycken. Dessutom tyckte jag att den text vi skulle tala om, kap 13 i Matteus, inte innehöll så mycket som var knepigt och behövde redas ut. Där berättar Jesus hur han predikar, och han tolkar själv några av sina liknelser. Hur ska det räcka till en och en halv timme? undrar jag.

Men det gjorde det! Och vi var elva nu. Mycket glädjande. I de första verserna predikar Jesus från en båt. Folket står på stranden och lyssnar. Siv i vår grupp får då en tydlig minnesbild från när hon för många år sedan var på resa i Israel och stod och blickade ner över Genesarets sjö. Jesus använder sig av liknelser från lyssnarnas vardag. Det handlar om sådd och hur den växer eller inte växer. Vi kan välja själva vilken mottagare av Jesu ord vi ser oss som. Det kan bero på våra omständigheter och våra varierande själstillstånd.

Jag fastnar för tilltalet "Hör, du som har öron." Jag har alltid tyckt att det låter roligt, smått ironiskt. Men jag tror inte att Jesus använder ironi. Ironi skapas av en spricka mellan sanning och lögn. Man säger något och menar tvärtom. Jesus är hel. Han är Sanningen. Det kan inte relativiseras. Och han måste vara tydlig, som Tage påpekar, inte bjuda in till tvivel. Jag talar med min man om det när jag kommit hem. Då säger han att Jesus, om jag har rätt, inte är ironisk eller har humor i evangelierna. Just det. Jag som har studerat ironi i litteraturen läser Jesus som en text. Men han fanns förstås också utanför texten. Men det vet vi inte mycket om.

Vi tar oss igenom liknelser om himmelriket och skörden vid yttersta domen. Och vi läser om hur Jesus som profet blir ringaktad i sin egen stad. I Nasaret känner man honom som Josef och Marias son och som bror till både bröder och systrar. Systrarna är inte namngivna. Vilka var de?

Anna-Mi hade fått veta att det fanns präster tillgängliga från församlingen för att besöka vår grupp. Kanske kunde någon komma nästa gång redan. Då kan vi samla på oss frågor att ställa.


5 februari 2019

I närkamp med Matteus 12

Hendrick von Balen, Den heliga Treenigheten
Igår kväll var första gången som bibelgruppen samlades utan vår präst Gunnar Lind som pensionerats. Vi var färre än vanligt, sex personer, men alla taggade att bidra. Carina som tagit det administrativa ansvaret blev också den som  inledde och avslutade med bön som Gunnar gjort. Så det blev en fin inramning.

Vi fortsatte i Matteusevangeliet och läste ut kapitel 12. Tanken är att vi ska gå igenom ett kapitel varannan måndag i fortsättningen, mellan kl 18 och 19.30. Då har vi fått låna en lokal av Högalids församling.

Under rubriken "Guds utvalde tjänare" hänvisar Jesus till profeten Jesaja som talar om den som ska komma. "Han ska inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan". Nej, Jesus har kommit för de svaga, för att rädda dem. Så summerar en gruppmedlem det hela.

Senare kommer vi till ett av de kategoriska påståenden av Jesus som vi kan hitta i Bibeln. "Den som inte är med mig är mot mig". Kanske var det nödvändigt vid den tiden och på den platsen, resonerar någon. I allt larm som omgav Jesus skulle han göra sig hörd. Han var tvungen att vara tydlig. Kanske blir vi ibland orättvisa mot Jesus, när vi inte tänker på att han levde i ett annat sammanhang än vårt. Vi blir också brydda av placeringen av detta uttalande, efter ett långt stycke om demoner som drivs ut med Guds ande. Det kanske helt enkelt inte borde stå tillsammans med det andra, utan bilda ett nytt stycke. Vi försöker oss på förklaringsmodeller.

Andarna skapar problem för oss. Jesus liknelser som svar till fariséerna, som säger att han driver ut onda andar med hjälp av demonernas furste Beelsebul, har vi svårt att förstå. Också när Jesus säger att människorna ska få förlåtelse för all synd och hädelse men inte den mot Anden. "Den som säger något om människosonen skall få förlåtelse".  Anden är Guds närvaro i världen. Men till treenigheten hör också Jesus. Här menar han nog att vi får angripa honom när han vandrar på jorden. Men som Guds son hör han ihop med Anden. Treenighetsläran lades fast först i kyrkomötet i Nicea år 325, men i den så kallade missionsbefallningen i slutet av Matteus säger Jesus "gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn". Att det finns sådant som vi inte kan få förlåtelse för stör oss också. Visst finns nåden, nåd genom tron!

"Den orena andens återkomst" grubblar vi också över. Anden vänder tillbaka. "För den människan blir slutet värre än början." Vi tror att det ska läsas som att den person som blivit av med en ond ande måste fylla sitt inre med gott, med goda tankar för att motstå nya frestelser.

Så har vi sista stycket i kapitel 12 under rubriken "Jesu familj". Någon meddelar honom att hans mor och bröder står utanför och vill tala med honom. Då pekar Jesus på sina lärjungar och säger att de är hans mor och hans bröder. Jag är glad över att ha kommit på tanken att det inte betyder att han avvisar sin familj utan att han bara visar att har har fått en större familj nu. "Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor." Carina hittar hänvisningar till andra bibelställen. I Johannes 2:12 framgår det att Jesus vandrade tillsammans med sin mor, sina bröder och lärjungarna.

Hur klarade vi oss då utan Gunnar? De vidare referenserna fick vi klara oss utan. Det blev nog mer närläsning. Kanske också mer personliga inlägg.              

17 januari 2019

Ny termin i bibelgruppen - utan vår präst och samtalsledare

Lärjungarna plockar ax på sabbaten
I går var första mötet för bibelgruppen och sista gången Gunnar, vår präst och samtalsledare, var med. Han ska pensioneras från Högalids församling. Men vi ska försöka fortsätta ensamma, förbereda oss bättre - turas om att inleda - och se till att vara disciplinerade och respektfulla mot varandra i samtalen. Så skriver Carina som har lovat att ta det administrativa ansvaret.

Vi fortsatte i Matteus, där Jesus i det elfte kapitlet talar om dem som inte lyssnar: "Hör, du som har öron." Han utstöter också verop över städer i Galiléen där han har utfört så många underverk. De har ändå inte omvänt sig. Ett sådant kollektivt skuldbeläggande tycker vi är otäckt. Det är sådana ställen Gunnar kallar svåra och vill hoppa över.

Lättare är det för oss att tala om lyssnandet. Det är viktigt att lyssna men svårt i det brus som omger oss. Och som barn ska vi lyssna, enligt Jesus. Gud är dold för de kloka och lärda, säger han.

Sen kom samtalet odisciplinerat in på rädslor i tiden, som klimatångesten. Även om en del säger att det är för sent ska man göra det man kan. Var kommer hopplösheten ifrån? undrar någon. Är det en ond makt?

I det följande kapitel 12 får lärjungarna kritik av fariséerna för att de plockar ax på sabbaten när de är hungriga. Då berättar Jesus om David och hans män som blev hungriga och åt av skådebröden som bara prästerna hade lov att äta. Jesus säger frimodigt att han är herre över sabbaten. Detta stycke känner jag och andra igen. Det beror på att Matteus tillsammans med Markus och Lukas utgör de synoptiska evangelierna. Dessa tre uppvisar många paralleller, bearbetar samma berättelser och använder likartade formuleringar. Därför har vi träffat på berättelsen förut.

Jesus säger i nästa stycke att det är tillåtet att göra gott på sabbaten. Han botar en man med en förtvinad hand i synagogan. "Fariséerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen". Gunnar menar att Jesus är arg på dem som gör det svårt för människorna.

Eftersom det var osäkert om Gunnar skulle fortsätta med vår grupp hade vi inte förberett någon gemensam avtackning. Men Siv hade med sig en blombukett och gav oss bankgironumret för en gåva till Anafora, ett koptiskt centrum i Egypten som Gunnar besöker ofta och känner mycket för.

På söndag har han sin avskedspredikan i Högalidskyrkan.



13 januari 2019

Niklas och Radioapan i Urtiden (Berwaldhallen)

Berwaldhallen har riktigt fina konserter för barn med Sveriges Radios Symfoniorkester. När Radioapan är med är Niklas Riesbeck konsertvärd. Han och apan beger sig ut på spännande äventyr. De har varit i rymden. I går var det till Urtiden de begav sig. De var nyfikna på dinosaurier förstås men samtidigt lite rädda. Det är väldiga djur. Så fint då att de träffade på ett ägg och fick bekanta sig med en liten nykläckt unge. Men vad fort den växte! Apan bjöd den på banansmoothie, och det gjorde susen. När konserten slutar är dinosaurien så stor att de kan rida på den. Förtjust i orkestern har den också blivit. Det är en riktig musikosaurie! Men det är klart att de måste resa tillbaka i tiden innan den blir så stor att den äter upp alla i salongen.

Vårt barnbarn snart fem år tar in allt som händer och återberättar för mamma och pappa när han kommer hem. En spellista finns på webbsidan, så i dag har han lyssnat på musiken igen och dirigerat själv med en visp.

Den 9 mars är det åter dags för Radioapan. Då ska han och Niklas jaga en flygande matta.

"Min vän Lage" på Tittut



Tänk vad mycket fin barnkultur det finns! Dockteatern Tittut på Lundagatan är verkligen en skatt. Där har vi sett många pjäser med vårt äldsta barnbarn. Senast fick lillebror också följa med. "Min vän Lage" visas för två- till sexåringar. Det handlar om ugglan Lage som flyttat in till stan. Han har lärt känna en pojke som han umgås med i parken. En dag är Lage lite nedstämd. Han har förlorat sitt jobb för att han borrade för stora hål i plankor. Många skratt blir det när Lage visar hur han farit fram med borren. Och egentligen är han inte så ledsen. Det var inget jobb han gillade. Nu ska han i stället starta en flygskola för människor. Flera anmäler sitt intresse och tycker att det är roligt fast de inte lyckas helt att lyfta.

En dag dyker ugglan Janne upp och vill bli vän med Lage. Janne är en rolig typ som pratar Stockholmsslang.Janne har en förmåga att skaffa fram saker, till exempel en hel kundvagn med clementiner. Men hans metoder är inte helt sjysta. För att få mer pengar till goda saker säljer Janne av det som Lage sparat i sin ryggsäck från landet. När Lage upptäcker det finns bara en kastrull kvar. "Min vän Lage" är ett roligt och lagom sorgligt stycke. De små får lära sig en del om livet på teater Tittut.  "Min vän Lage" visas hela våren.