7 maj 2019

En gud för levande

Igår var vi fem personer i vår bibelgrupp som är utan präst sedan vår samtalsledare pensionerades. Jesus säger att där två eller fler är församlade i hans namn är han mitt ibland oss. Men innan Konventikelplakatet avskaffades 1858 var det förbjudet att hålla andakt med bara lekmän. Det kan man läsa om i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. För många frikyrkliga var det en anledning att emigrera.

Vi har i alla fall en fin gemenskap, och vi fortsätter i Matteus 21 kap. Där stöter vi på flera svåra liknelser, men vi tränger in i dem och kommer till en viss klarhet. Vi förstår att det är viktigt att se vilka Jesus vänder sig till. Här är det översteprästerna och fariseerna. Med liknelsen om arrendatorerna i vingården vill han säga dem att de inte tar emot Guds rike på rätt sätt.

Det som talar mest till mig av det vi läser - och kanske till de andra också - är det Jesus säger om uppståndelsen i ett samtal med några saddukeer. Dessa undrar vem som blir en änkas make i himlen om hon varit gift med flera. Jesus svarar att i himlen gifter man sig inte, utan där är alla som änglar. "Gud är inte en gud för döda utan för levande", tillägger han. Där stannar vi upp en stund. Många sörjande människor hoppas att de ska möta sina anhöriga igen. Visst talar Jesus på andra ställen om tidens slut och den yttersta domen. Men han predikar för de levande. Han undervisar om hur vi ska förhålla oss till varandra.

För egen del intresserar jag mig inte för uppståndelsen. För mig är det stora och underbara den pånyttfödelse jag fått uppleva i livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar