24 november 2022

En ny teori om kausalitet (Ulf Jonsson, Gud och andra orsaker)

 

Jesuiterna är en katolsk orden. Medlemmarna som ska bli präster får en längre utbildning än inom andra ordnar. De studerar filosofi i två år och teologi i fyra. På detta följer vanligtvis doktorandstudier. Ulf Jonsson är jesuitpater och professor i religionsfilosofi. Han har nu kommit ut med en bok som är intellektuellt krävande. Jag är disputerad i litteraturvetenskap men har varken studerat filosofi eller teologi. Ändå vill jag försöka teckna ned några rader om vad jag fått ut av läsningen.

Titeln på boken "Gud och andra orsaker" implicerar att Gud kan ingripa i sin skapelse. Författaren vill koppla den synen till dispositionalismen, en ny teori om kausalitet som utformats inom filosofin de senaste decennierna.

Dispositionalismen ifrågasätter etablerade idéer om naturlagar och våra möjligheter att göra säkra förutsägelser. Orsaker ger i stället upphov till sina verkningar med olika grader av sannolikhet. Centralt i de dispositionalistiska teorierna är att saker och ting är kausalt verksamma, eftersom de är utrustade med specifika kapaciteter (dispositioner) eller krafter. Dessa kan emellertid förbli dolda för oss. Bräckligt glas går sönder om man tappar det, men om man inte tappar det är gå-i-kras-möjligheten icke-manifesterad. Dispositionalismen lyfter också fram att kausalitet kan ha både aktiva och passiva aspekter. Ett vedträd kan värma upp luften omkring sig, men det kan också självt värmas upp.

Under upplysningen arbetade naturvetenskapen med deterministiska naturlagar. En orsak ger alltid upphov till samma verkan. Inom teologin infördes begreppet deism. Man menade att Gud skapat världen som ett mekaniskt urverk och inte längre ingrep i skeendet. 

Den medeltida tänkaren Thomas av Aquino hade en annan förståelse av kausalitet som stämmer bättre med dispositionalismens. Enligt Thomas kan Gud handla i världen genom att använda sig av såväl deterministiska som indeterministiska skapade orsaker. Guds kausala verkande är inte heller något som hindrar människans fria vilja att verka. Människor kan handla på olika sätt av fri vilja, även om Gud är den yttersta orsaken till förekomsten av mänsklig fri vilja.

Hur kan man då med dispositionalismens hjälp se på mirakler? Upplysningsfilosofen David Hume definierade mirakler som brott mot naturlagarna. Man ansåg också vid den tiden att mirakler var det enda möjliga sättet för Gud att handla i världen. Det finns ingen allmänt accepterad definition av mirakel. Thomas av Aquino menade att det fanns olika typer av mirakler. En del var osannolika slumpmässiga sammanträffanden, andra var verkningar av naturliga sekundärorsaker. Gud utrustar dessa sekundärorsaker med ytterligare kausala krafter utöver deras egna verkningar. Gud är också den enda orsak som  kan förorsaka någonting utan inblandning av skapade sekundärorsaker. Gud kan skapa ting ur ingenting (ex nihilo).

Dispositionalismens avvisande av determinismen har, enligt Ulf Jonsson, placerat Guds handlande i världen i en mer gynnsam kontext än den som rådde under upplysningen. De former av den nya teorin som förkastar en intentional kausalitet fungerar dock inte tillsammans med huvudfåran av den kristna förståelsen om Guds medvetna avsikter med världen.

Ulf Jonssons bok "Gud och andra orsaker" riktar sig främst till professionella religionsvetare och teologer. Han vill göra dem uppmärksamma på att det finns bättre sätt att förstå kausalitet än de som användes under upplysningen och som levt kvar långt in i vår egen tid.

Jag är, som sagt, inte verksam inom dessa forskningsfält. Att jag var nyfiken på "Gud och andra orsaker" berodde nog mer på att jag utifrån en ny teori ville se praktiska exempel på Guds handlande. Ulf Jonsson stannar kvar i abstraktionerna men av förståeliga skäl. Han vill öppna vägen för en ny forskning utifrån nya perspektiv. Jag får se fram emot de avhandlingar som blir resultatet av det.