21 februari 2016

Bloggen fyller fyra år

Nu läser jag Wilfrid Stinissen och Gunnel Vallquist.
I dag var det fyra år sedan jag startade min blogg. Jag är glad för alla som hittar hit. Mest skriver jag om teologiska och bibliska frågor men även om film, konst och teater. Mina recensioner och blogginlägg om skönlitteratur och en del faktaböcker hittar ni på litteraturmagazinet.se.

Det överlägset mest lästa blogginlägget här är Naturalistisk könskamp (August Strindberg, Fröken Julie). Jag antar att det är studenter som sökt på Google som ligger bakom. Det är nog också fallet med det näst mest lästa: Skräckromantik för alla tider (Mary Shelley, Frankenstein). Sedan kommer recension av en bok med hög skvallerfaktor: Vi får ett kvitto (Felicia Feldt, Felicia försvann) om hur det var att växa upp med Anna Wahlgren som mor. Dessa artiklar skrev jag alltså innan jag började på Litteraturmagazinet.

Det fjärde mest lästa inlägget är dock något som har anknytning till kyrkan och tron: Samtal med omvänd psykoanalytiker (Else-Britt Kjellqvist). Jag skrev det efter ett besök i Högalidskyrkans Ansgarskapell och ett samtal i serien Under ytan. Den 3 mars 2016 kl. 18 är författaren tillbaka i samband med den nya boken "I namn av kärlek". Den har jag bloggat om i Litteraturmagazinet under titeln Spretigt med intressanta inslag.

Nu har jag två böcker bredvid mig som jag läser ett stycke ur då och då. Det är karmelitbrodern Wilfrid Stinissens "I dag är Guds dag" och Gunnel Vallquists "Till dess dagen gryr". Den senare tipsade en kulturskribent om när akademiledamoten, översättaren och den katolska tänkaren gått bort. Boken hade betytt mycket för honom personligen, men jag tycker att den mest handlar om kyrkan och vilka krav man kan ställa på den. Stinissen har ett annat tilltal, mer innerligt, tycker jag. En sida för varje dag på året upptas av hans personliga och visa tankar. Den rekommenderar jag verkligen.

Ett tips till er läsare är att följa mig på Facebook eller Twitter. Där publicerar jag länkar till mina nya inlägg både här och på Litteraturmagazinet. Litteraturmagazinet har också ett Instagramkonto där jag lägger ut bilder och skriver några rader om böcker. Jag vill även uppmuntra er att kommentera. Det är alltid roligt att få andras synpunkter och frågor som jag förhoppningsvis kan ge något vettigt svar på.

Alltså: Välkomna hit även i fortsättningen!


17 februari 2016

Vad betyder det att Jesus har dött för våra synder?

Abélard och hans elev Héloîse
I går fick jag tillfälle att samtala med en präst i Högalids församling om teologiska spörsmål. Något som jag tycker att alla kristna utom jag verkar ha greppat är att Jesus dött för våra synder. Vad ser de för bild framför sig de, som har förstått det? Den här förklaringen fick jag:

Det finns något som heter den objektiva försoningsläran. Det är den officiella i Svenska kyrkan. Objektiv betyder att det är Gud som är objektet för handlingen. Genom Adam och Eva och syndafallet ådrog sig människan en skuld som hon inte kunde betala själv, och döden blev straffet. Jesus, Guds son, är med sitt syndfria liv Adam i en nyare, bättre version. Genom sin död på korset sonar Jesus den kollektiva mänskliga skulden som bestod i bortvändheten från Gud. Efter det behövde man inte mer bära fram offer i templet.

Jesus segrade också över döden och gav oss evigt liv. Men det hinsides har kommit att betonas för mycket och kanske felaktigt, menade min församlingspräst. "Låt ditt rike komma", läser vi i Herrens bön i Matteusevangeliet. Matteus var en lärd jude. Som en sådan undvek han Guds namn. Himmelriket kan ha varit ett substitut för Gudsnamnet. Guds rike är inte något bortom. Det är vi som ska skapa det i Jesu efterföljd.

Under de första århundradena hade inte kyrkan någon utarbetad försoningslära. Den utformades av Anselm av Canterbury på 1000-talet. Men evangelisterna utgick från Jesu död på korset när de skrev om hans livsgärning, och de var inne i sin tids tänkande, då offrandet hörde till människans relation med Gud.

Att Gud kräver offer är en nagel i ögat på många präster i kyrkan, och fastän den objektiva försoningsläran upprätthålls i gudstjänstordningen försöker de ofta lägga ut saken på ett annat sätt. Paul Petter Waldenström som var präst i Svenska kyrkan vid förra sekelskiftet införde också en ny försoningslära, den subjektiva, som formulerats redan på 1100-talet av den franske filosofen, teologen och poeten Pierre Abélard. Enligt honom omskapade Jesus människan genom sin kärlek i stället för att friköpa henne. Gud behöver inte offer. Gud är ett subjekt som söker försoning. Genom Jesus bevisar han sin kärlek till människorna. Detta orsakade den så kallade försoningsstriden inom svensk kristenhet, och Waldenström fick lämna Svenska kyrkan. Han bildade då Svenska Missionsförbundet, nu Equmeniakyrkan.

Vi talade också om synden utifrån den amerikanske teologen Marcus J Borgs bok "Kristendomens hjärta". Borg menar, och det var vi överens om, att synden och förlåtelsen inte är det enda och centrala i människans belägenhet. Borg talar om Vägen som befriar, leder hem och öppnar upp våra hjärtan och menar att de bilderna bättre svarar mot mänskliga predikament som fångenskap, exil och blindhet. Många människor känner också skam, till exempel när de blivit utnyttjade av andra. Skammen kan man inte och ska man inte få förlåtelse för när man själv är offret. Skammen kan endast älskas bort, sade min samtalspartner.

Avslutningsvis kom jag in på att jag upplever frågan "Tror du på Gud? som svår. Jag skulle vilja omskriva den, kanske till "Känner du att du är i Gud?" Jag fick medhåll. Den första frågan kan sägas handla om ett tillägg, något extra som är Gud. Men Gud är verkligheten själv. Vi lever och är till i Guds värld. Gud är alltings källa, som Paulus skriver.


4 februari 2016

Om frestelser och Jesus programförklaring (Bibelgruppen)

Var kommer frestelser ifrån? Från djävulen eller från oss själva? I Lukas 4 kap frestas Jesus av djävulen. Han vet att det är djävulen, så då tänker jag att det är väl ingen konst. Först ska han förvandla en sten till bröd för att visa att han är Guds son, sedan ska han få all makt i världen om han tillber djävulen, och för det tredje vill den onde att han ska kasta sig ner för tempelmuren för att visa att han blir räddad av Guds änglar. Jesus lyder inte. Då lämnar djävulen honom "för en tid".

Jag menar att om man vet att det är djävulens röst man hör behöver det inte bli så svårt. Men Gogol sade att djävulen går klädd i överrock. Det kan vara vanskligt att känna igen honom. Han kan vara en vardagsmänniska. Eller kanske rättare: Djävulen kan smyga sig in i en vanlig människa. I ett pressat läge kan hen gå över gränsen till det onda. Det är inte heller lätt att veta vad som är det rätta i ett kortsiktigt respektive långsiktigt perspektiv.

EU-migranterna, romerna, sätter oss på prov. Det är svårt att gå förbi någon som tigger. Hen har tagit sig hit, kanske lämnat familj och barn, sitter och fryser på en vintertrottoar. Men att ge något i muggen är dåligt långsiktigt. Det säger också kristna organisationer. Jag har gett ganska mycket pengar till tiggare men stöder också sedan en tid Hoppets Stjärnas projekt i Rumänien. Nu ska jag verkligen försöka stålsätta mig och vara konsekvent. En äldre och en yngre kvinna som turats om att sitta utanför apoteket vid Hornstull har jag varit mest generös emot. Jag är glad att jag inte har sett dem här på länge. Men kanske de bara är någon annanstans i Stockholm eller i Sverige.

Flyktingsituationen i Europa och vårt land är ett ännu större problem. Hur ska politikernas och medborgarnas moraliska kompass hitta rätt?

Utanför mitt fönster, mitt över gatan har jag en misär med svenskt ursprung. Alkoholister och missbrukare har det svårt. De ska motstå den ständiga frestelsen att kortsiktigt råda bot på ångest och kroppsligt obehag. Vår samtalsledare ser mycket sådant. Han träffar ofta människor i den situationen.

Efter "Jesus frestas"  i Lukas 4 kap följer "Jesus i Nasarets synagoga". Där läser han högt ur profeten Jesajas bok: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet. Sedan talade han till folket: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig."

Det är detta projekt vi alla är kallade att hjälpa Jesus att förverkliga. Jag tror att många, många, en majoritet på jorden, är ense om målen. Men för dem som har makt att förändra kan vägarna dit vara snåriga och oöverskådliga och svåra att komma överens om.