Av Expressens recensent hade man dock kunnat bli avskräckt. Hon beskrev känslor av klaustrofobi och att hon likblek hade lämnat salongen i förtid. Värmen hade varit ett problem, men när vi var där var temperaturen helt okej. Fast mörkt var det redan i korridoren fram till salongen, och hela scenen var draperad i svart. Svartkonster skulle det också handla om. Vi placeras i förra sekelskiftet, då företeelser som spiritism, ockultism och teosofi var rikligt förekommande. Ett intressant kapitel i programmet till föreställningen behandlar teosofin och den betydelse den hade för många författare och konstnärer, även i Sverige. Madame Blavatsky som lanserade den teosofiska läran i USA på 1870-talet är förebilden för Madame Kolthoff (Ingrid Tobiasson) i "Andefabriken". Teosofin ansågs vara en förening av religion och vetenskap, och i den spiritistiska delen var kontakten med de dödas andar central.
Inom denna ram behandlar operan ämnen som utvecklingstro och hoppet om en bättre värld - på jorden eller hinsides - men också om den mänskliga synden girighet. Oron och hetsen i det nya finns också med: strömmen sätts på men stängs aldrig av. "En omöjlig värld kan plötsligt bli sann men det kostar så klart lite grann" är en av de trallvänliga refrängerna. Musiken är omväxlande, melodisk men också mer avancerad.
Systrarna Lilly och Alice har diametralt olika livshållningar. Lilly vill arbeta för kvinnors rösträtt och plats i samhället. Alice drömmer om en vacker och rik man som ska ge henne "bakelser, skor och parfym". I sin längtan hamnar Alice i Madame Kolthoffs klor. Dennas psykofon - en teknisk uppfinning som ska underlätta kontakten med andevärlden - har en förödande inverkan på den unga kvinnan.
I den första akten presenteras olika företeelser och linjer i den frambrytande tiden. Den andra och sista akten berör mer. Alice har som ande hamnat i ett mellantillstånd, där det är tomt, ensamt och mörkt. Orkestern och hennes röst blommar ut i smärta och ångest. Alice har övergivits av Madame Kolthoff. Till slut blir Lilly hennes enda hopp.
Jag har här tagit upp kvinnliga centrala roller. Män finns med på scenen. Dock intog kvinnorna också i förra sekelskiftets anderörelser särskilt betydelsefulla positioner.
"Andefabriken" är en annorlunda opera och klart sevärd. Om ni är i trakterna av Vadstena - eller som vi beredda att åka 25 mil fram och tillbaka - bege er till Vadstena slott! I kväll och i morgon eftermiddag har ni er sista chans.
