Evangelierna bygger på muntlig tradition överförd av dem som mött eller hört talas om Jesus. I evangelierna finns ingen angivelse om vem som skrivit dem, men efterhand har man ansett att Matteusevangeliet var författat av tullindrivaren Matteus. Enligt traditionen var Markus Petrus "tolk" och medarbetare till Paulus. Markusevangeliet är skrivet på enkel grekiska för kristna av icke-judisk börd. Lukas har identifierats som läkare och medarbetare till Paulus. Johannes har sagts vara en av Jesu lärjungar, Johannes, Sebedaios son.
Vi läser inte bokstavstroget. Vi läser noga och stannar upp vid sådant vi undrar över eller blir berörda av. Men vi är medvetna om vad som kan vara bestämt av till exempel det historiska ögonblicket. Det kan handla om kvinnosynen. Men mot Jesus själv kan man inte anföra något i frågan. Tvärtom var han radikal i det sätt han mötte kvinnor på. Kanske inte heller Paulus, som sade att kvinnan skulle tiga i församlingen, var så dålig. Han hade kvinnliga medarbetare som han tackar i sina brev.
En annan sak är att evangelisterna skriver om Jesus efteråt, med facit i hand så att säga. Då är det viktigt, precis som det var för Jesus själv, att knyta an till Gamla Testamentet. Det står ganska ofta att något sker för att profetian skulle uppfyllas. Det hänvisas inte sällan till profeten Jesaja. Bevisen blir då starkare för att Jesus var Messias som judarna väntat så länge på.
Att evangelierna är bakåtblickande har bäring på Judas roll som jag och många med mig funderat kring. Var han verkligen determinerad att bli en förrädare? Eller är det något som har skapats vid nedtecknandet?
Vår präst säger att det inte är helt säkert att Jesus egna ord som de står i evangelierna var exakt de som han använde. Så är det förstås, men även jag har nog läst dem som sanna.
Evangelierna är grundade på muntlig tradition, nedskrivna och redigerade. Så är det. Men de bekräftar varandras vittnesbörd. Tillsammans skapar de ett starkt existentiellt budskap.
