24 september 2015

Dansen kring guldkalven (Andra Mosebok)

Bibelgruppen fortsätter med Andra Mosebok. Igår var vi bara åtta personer. Gruppen är öppen för alla utan föranmälan. Man kommer och går som man vill. Men det har bildats en kärntrupp, där tyvärr ett par stycken är sjuka och inte kan vara med.

Gunnar, vår samtalsledare, var utmattad efter några intensiva dagar med stort och viktigt besök från den koptiska kyrkan i Egypten. Och  när vi var mitt inne i vårt läsande sökte en etiopisk präst honom - eller var det en medlem i etiopiska kyrkan i Stockholm. De hade blivit av med sina lokaler i T-banan nedanför Hötorget. Nu undrade han om Högalidskyrkan kunde hjälpa till. Gunnar bad honom vänta.

I samband med det kom vi in på frågan om att ta emot flyktingar innan de hänvisats till något boende. Katarina kyrka gör det, fick vi höra. I Högalidskyrkan som är stor som en katedral finns plats, men det är svårt att fatta beslut om sådant nu innan den nya kyrkoherden har installerats. Kanske ändå ...

Vi hade kommit till 32 kap Andra Mosebok, avsnittet "Guldkalven". Dansen kring guldkalven har man hört talas om, ofta i överförd betydelse. Bakgrunden är att Mose, som fört sitt folk ut ur Egypten, dröjer kvar på berget där han tagit emot lagtavlorna. Israelerna undrar om han någonsin ska komma tillbaka. Då tillverkar de på Arons uppdrag en tjurkalv i guld av sina örringar, som de smälter ner, och börjar dyrka den. Aron är bror till Mose! Det är han som får dem att bryta förbundet med Gud och återknyta till egyptiska traditioner. Herren blir då förstås vred. Men Mose kommer ner från berget och argumenterar med Gud: "låt inte din vrede drabba ditt folk".

Sådana dialoger är speciella för vår Bibel. De finns både i Gamla Testamentet - judarna får säga ifrån till sin Gud - och i Nya. Där har vi till exempel den kananeiska kvinnan som med en biblisk hänvisning övertygar Jesus att hjälpa henne fast hon inte hör till det israeliska folket. Vad det gäller Koranen har jag bläddrat i den och uppfattat det som att det är en monologisk skrift, där bara en röst hörs. Det är ett intryck jag fått, men jag har inte trängt in i muslimernas heliga skrift. Jag frågar i alla fall Gunnar om det finns dialoger i Koranen. Det finns tilltal till Gud, enligt honom, men om man ifirågasatte Gud som i Gamla Testamentet skulle det gå illa.

För att komplicera saken, minst sagt, uppmanar senare Mose alla som "är på Herrens sida" att hugga ner bröder, vänner och grannar! Omkring 3 000 män av folket dog! Detta är ett av Bibelns absolut svåraste avsnitt, säger Gunnar. Ja, värre kan det väl knappast bli. Han har ingen kommentar, vi andra har ingen kommentar. Vi förfasas bara. Med rätta. Usch! Jag vill bara läsa Nya Testamentet. Men Jesus bygger ju vidare på Gamla. Och mycket allmänbildning får man.

Längre fram, i kap 33, ber Mose Gud att visa sin härlighet. Han vill se den som ska gå bredvid honom när han leder folket på dess väg. Då kommer de berömda orden: "ingen kan se mig och leva". Även om Mose tidigare har känt det som om han stått ansikte mot ansikte mot Gud har denne talat till honom inifrån sitt moln. Herren fortsätter: "du skall se mig på ryggen". Gunnar påminde om att Linné sa att han fick se Gud på ryggen i sin gärning, när han såg skapelsen.

10 september 2015

Hösttermin i Högalid (Bibelgruppen)

Kyrkkaffe

De enda gånger jag befattar mig med kyrkkaffe är när det är min tur i bibelgruppen. Jag hade lovat att ta hand om första fikat om jag fick moraliskt stöd av Tage vad gäller kaffemaskinen. Den var läskigt annorlunda än den i vår förra lokal. Nu träffas vi under det stora kyrkorummet i stället för som förut i prästgårdslängan.

Jag upptäckte att jag hade mandelspån hemma. så jag kom på idén med toscakaka. Jag fick lära mig att laga sådan i skolköket. Men när gjorde jag en senast? Jag hade fått en nyutgåva av den klassiska "Sju sorters kakor" i present. Då skulle det väl gå.

Men jag stötte genast på patrull. Jag hade inget ströbröd hemma för formen. Där stod jag svettig efter lunchjympan och hade absolut ingen lust att gå ut och handla, fast jag har mindre än fem minuter till affär. Just nu skulle jag baka kakan! Då undrade jag om det räckte med att mjöla formen. Eller skulle då hela arbetet gå om intet om kakan fastnade? Jag googlade "mjöla en form" och kom till ett blogginlägg i litteraturmagazinet.se! Det var någon författare som skrivit om hur man lyckas med en sockerkaka. Okej, man kunde mjöla. Jag sa ändå tyst till Jesus att jag skulle tacka  honom om inte kakan fastnade i formen. Tack Jesus!

Fast ytan blev inte perfekt. Mandelsmeten blev rätt så blek. Vår samtalsledare sa att varför ska kvinnor alltid ursäkta sina bakverk. Ja, det är verkligen larvigt. Urlöjligt. Så jag tog tillbaka. Den var i alla fall god.

Andra Mosebok

Vi fortsatte vår läsning av Andra Mosebok. Vi hade kommit fram till 20 kap, De tio budorden. De kunde vi ju utantill och i rätt ordning när vi gick i skolan, Nu var det dags för uppfräschning. Förr ställde prästen frågan: Vad betyder det? Och facit fanns i Luthers kommentarer. Hans lilla katekes återfinns längst bak i psalmboken. Vi dröjde vid vårt tredje bud: "Tänk på vilodagen, så att du helgar den". För judarna är det fjärde budet. Det första är: "Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret".

Gunnar, vår präst, som kan mycket om det judiska förklarade att det budet inte ses som tvång utan befrielse och frihet. Det  hör ihop med att det viktiga för judarna var att få ett eget land där de fick fira sabbat. Då man firar sabbat öppnas en strimma mot himlen. Så ser man det. I budet i Andra Mosebok 20 kap står att ingen i hushållet får arbeta på sabbaten. Senare, i 31 kap, säger Herren till Moses att den som vanhelgar sabbaten ska straffas med döden. Enligt Gunnar finns inte dokumenterat att någon dödats. Men man dödar något i sig själv. Och livet går före. Om man måste operera akut gör man det.

Jag kunde dock inte låta bli att påpeka vilka idiotier budet kan leda till hos rättrogna. När en vän till mig var au pair hos en judisk familj i London fick hon rycka ut på sabbaten om larmet gick i deras juvelerarbutik. Det var hon som fick sköta kontakten med polisen. Och på hotellet i Jerusalem, där min son tagit in gick hissen upp och ned utan avbrott så man inte behövde trycka på någon knapp.

Kanske behöver man inte ha söndagsöppet. Det infördes på 70-talet enligt någon, och det stämmer nog.  Då arbetade min mamma på Obs i Sundsvall, och kön var lång när de öppnade. I Tyskland har man varit strängare. Den första tiden Lidl fanns i Sverige hade de stängt på söndagarna.

Jag tycker att som det är utformat i Andra Mosebok är det ett verklighetsfrämmande och otidsenligt bud. Luther förklarar sabbatsbudet: "Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna lyssnar till det och lär oss det." Ja, vi ska gärna gå till kyrkan på söndagen eller på annat sätt ta till oss Guds ord. Det är enklare att uppnå.