5 november 2019

Tack Paulus!

Högalidskyrkan med sitt södra torn 
Det är mörkt när jag går upp genom Högalidsparken till bibelgruppens möte. Det är den tiden på året, november. Men på dagen har solen lyst, och jag gick en promenad längs Årstaviken.

Fyra personer kom. Av de andra var en på resa, två hade hälsoproblem. Det sistnämnda är inte så roligt, men vandringen i Sinai ser vi fram emot att få höra om.

Vi läser nu Efesierbrevet. Det är enligt flertalet forskare skrivit av en nära lärjunge till Paulus. Om det är så är det författat på 90-talet, om Paulus skrivit det själv är det från 60-talet. Det hör till de brev som kallas för fångenskapsbreven. Paulus satt under flera år i fängelse för sin tros skull: i Efesos i Mindre Asie under mitten av 50-talet, i Caesarea i Palestina år 58-60 och i Rom i början av 60-talet.

I kapitel 2 finner vi rubriken "Skiljemuren mellan judar och hedningar har rivits." I kapitel 3 skriver författaren att Guds plan var att ge evangeliet till hedningarna. Petrus och Paulus delade upp missionen mellan sig. Petrus vände sig till judarna och Paulus till hedningarna. Hur skulle det annars ha gått för oss? Skulle vi ha berövats kännedomen om Kristus och hans kärleksbudskap? Skulle inte också vi ha fått vår boning i Kristi kropp?

När Carina summerar kvällen ber hon för dem som inte är med oss. Hon tackar också Paulus för hans ord. Då gick det för första gången riktigt upp för mig vilken avgörande betydelse han haft för oss här uppe och också för mitt liv. Tack Paulus!

8 oktober 2019

Pilgrimsvandring och läsning av Galaterbrevet

Paulus
Bibelgruppen läser Galaterbrevet. Det är ett brev från Paulus till de kristna i Galatien. I det är han tydlig med att man inte blir frälst genom att följa lagens bud.  Det är genom tron på Jesus Kristus som vi når rättfärdighet.

Men innan vi började läsa fick jag berätta om min pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Jag, min man och ett par bland våra vänner, gick härom veckan, i en större grupp om 50 personer, en del av den franska leden, Camino francés. Aposteln Jakob (Santiago på spanska) hade blivit avrättad år 44 i Jerusalem som den förste martyren bland lärjungarna. Enligt traditionen hade hans kropp mirakulöst förts till norra Spanien, där han tidigare missionerat. Han sägs vara begravd i katedralen i Santiago de Compostela.

Hela Camino francés som börjar på franska sidan av Pyrenéerna är 80 mil lång. Vi började i Burgos. En riktig pilgrim går med hela sin packning på ryggen och övernattar i enkla sovsalar. Vårt bagage togs om hand av en buss, och vi bodde på hotell. Vi skjutsades också själva till olika utgångspunkter för vandringen. På det sättet fick vi se en större del av landskapet, slätten nära Burgos och det frodiga Galicien längre västerut. Totalt gick vi cirka sex mil på fem dagar. Några dagar kunde man välja att gå längre om man ville.

Vi besökte flera ståtliga katedraler i olika städer, men det var mer i egenskap av turister. Vår resa hade ingen kristen inramning. Guiden deklarerade att hon inte var troende. I Santiago de Compostela kunde vi närvara vid pilgrimsmässan, men eftersom katoliker inte välkomnar protestanter till nattvarden gick jag inte fram. Ni kan läsa mer om resan på Rolfs flyg och buss som var arrangör.

Bibelgruppen var också nyfiken på Carolinas resa till Egypten som ska gå av stapeln om ett par veckor. Hon ska gå en led, Sinai trail, som öppnades 2015 och nu involverar många olika beduinstammar. Där bär kameler bagaget och man sover i  tält. Denna resa har inte heller någon religiös inramning. Men Carolina ska ta sig till Katarinaklostret, kristenhetens äldsta, vid foten av berget Sinai.

Så till läsningen: Paulus har predikat för Galatierna om friheten i Kristus. Om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö, skriver Paulus. Han menar att för hedningarna som blir kristna behövs ingen omskärelse. Men nu har det kommit någon eller några till Galatien som gjort de kristna hedningarna osäkra. Därför blir Paulus så tydlig och hård i sitt tilltal. De ska hålla fast vid honom!

Paulus och Petrus var oense. Enligt Petrus var det judarna som skulle omvändas till den kristna tron. Men till slut kom de överens. Det blev Paulus som vann. I Galaterbrevet står de kända orden: "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Kristendomen blev universell.

Efter Galaterbrevet följer flera likaledes korta brev. Vi bestämmer oss för att fortsätta med Efesierbrevet.




10 september 2019

Bibelgruppen börjar ny termin och avslutar Matteus

Det var dags igen för en ny termin med bibelgruppen. I den fina sensommarkvällen går jag uppför backen till Högalidskyrkan. Vi är bara fyra som möter upp, men ett par till kan vi hoppas på till nästa gång. Någon hade förhinder. Vi blir i alla fall mycket nöjda med vårt samtal kring slutkapitlen i Matteusevangeliet.

Kapitel 27 och 28 handlar om Jesu lidande och död. Kring Judas finns det alltid funderingar. Judas förrådde Jesus för att det som står i skrifterna skulle uppfyllas, alltså det profetiska i Gamla Testamentet. Men var det förutbestämt att det skulle bli just Judas? Och när visste Jesus? Judas motiv brukar sägas vara att han var besviken på Jesus som inte var den revolutionär Judas ville att han skulle vara. Men han ångrar att han sålt Jesus för pengar och går och hänger sig.

Pilatus roll är också intressant. Han ville undvika att döma Jesus. Pilatus hustru  hade haft mardrömmar om att det var farligt för Pilatus att ha med Jesus att göra. Pilatus ger Jesus chansen att försvara sig. Men Jesus förblir tyst. Pilatus tvår då sina händer och låter folket bestämma som blivit övertalat av översteprästerna och de äldste.

Matteus skriver att Jesus blev skymfad också av de två rövare som korsfästs tillsammans med honom. Vi jämför med de andra evangelierna. I Lukas 23:41 tillrättavisar den ena rövaren den andra och säger att Jesus är oskyldig. "Jesus tänk på mig när du kommer med ditt rike." Då svarade Jesus: "Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset." Vilka trösteord för skuldtyngda människor!


21 maj 2019

Vi spekulerar om yttersta domen

Kristus befriar Adam och Eva ur dödsriket
Det kom en ung kvinna till bibelgruppen i går. Hon hade sett på Högalids församlings webbsida att vi fanns och blivit intresserad. Roligt! Hon hade konfirmerats för sex år sedan men verkade inte haft någon kontakt med kyrkan sedan dess.

I Matteus 24 kap, som vi läser, talar Jesus om tidens slut och om vad som kommer att hända innan yttersta domen. Han uppmanar oss att hålla oss vakna. Det är förstås en skrämmande läsning, men det positiva är att att vi ska vara beredda. Vi ska akta på hur vi förhåller oss till andra människor och leva i fred. När som helst kan vi bli påkomna och dömda.

Frågan dök upp om vad som händer dem som aldrig hört talas om Jesus. En tröst fann vi i rövaren på korset till vilken Jesus sade att han skulle vara med honom i Paradiset. Men rövaren bekände sin egen synd och att Jesus var utan skuld, att denne var Messias. Detta kan man läsa om i Lukas 23 kap som jag googlar mig fram till hemma. Så det är inte riktigt jämförbart. Men i Johannes 5 kap, som jag också hittar referens till senare, säger Jesus att "den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv". De som inte hört hans ord kanske klarar sig.

Jag undrade hur uppståndelsen förhåller sig till yttersta domen. Hemma läser jag vidare i Johannes: "Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen." Alla döda ligger alltså i något slags limbo och väntar.

En annan gruppmedlem funderade över vad som hände Jesus de dagar han var i dödsriket. Nederstigen till dödsriket säger vi i trosbekännelsen. Det hade jag aldrig tänkt på! Men motivet förekommer i konsten. Under medeltiden föreställde man sig att Jesus redan då väckte upp döda.

Vid det laget tyckte ingenjören i gruppen att vi spekulerade för mycket - ja, han har själv påtalat att yrket har betydelse när han läser Bibeln och andra böcker. Det får inte bli för yvigt.

7 maj 2019

En gud för levande

Igår var vi fem personer i vår bibelgrupp som är utan präst sedan vår samtalsledare pensionerades. Jesus säger att där två eller fler är församlade i hans namn är han mitt ibland oss. Men innan Konventikelplakatet avskaffades 1858 var det förbjudet att hålla andakt med bara lekmän. Det kan man läsa om i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. För många frikyrkliga var det en anledning att emigrera.

Vi har i alla fall en fin gemenskap, och vi fortsätter i Matteus 21 kap. Där stöter vi på flera svåra liknelser, men vi tränger in i dem och kommer till en viss klarhet. Vi förstår att det är viktigt att se vilka Jesus vänder sig till. Här är det översteprästerna och fariseerna. Med liknelsen om arrendatorerna i vingården vill han säga dem att de inte tar emot Guds rike på rätt sätt.

Det som talar mest till mig av det vi läser - och kanske till de andra också - är det Jesus säger om uppståndelsen i ett samtal med några saddukeer. Dessa undrar vem som blir en änkas make i himlen om hon varit gift med flera. Jesus svarar att i himlen gifter man sig inte, utan där är alla som änglar. "Gud är inte en gud för döda utan för levande", tillägger han. Där stannar vi upp en stund. Många sörjande människor hoppas att de ska möta sina anhöriga igen. Visst talar Jesus på andra ställen om tidens slut och den yttersta domen. Men han predikar för de levande. Han undervisar om hur vi ska förhålla oss till varandra.

För egen del intresserar jag mig inte för uppståndelsen. För mig är det stora och underbara den pånyttfödelse jag fått uppleva i livet.

16 april 2019

Himmel och jord

Dante och Beatrice blickar upp mot den högsta himlen.
Jag missade förra gången i bibelgruppen, då jag var hos barnbarnen i Luxemburg. Nu befinner vi oss i Matteus 19. Där finns ett berömt stycke när Jesus säger till lärjungarna att de inte ska hindra barnen att komma fram till honom. "Himmelriket tillhör sådana som de." Hur ska vi då bli som barn? Vi kanske ska försöka bli mindre fördomsfulla och träna oss i tro och tillit.

Att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike, läser vi också. Ja, en rik kan bli bunden vid sina ägodelar. Vem kan då bli räddad? frågar lärjungarna. För Gud är allt möjligt, svarar Jesus. Det finns alltså nåd också för en rik.

I kap 20 finns ett stycke som liknar den förlorade sonen, tycker jag. De vingårdsarbetare som arbetat bara en timma får lika mycket lön som de som arbetat hela dagen. "Så skall de sista bli först och de första sist." Den som omvänder sig vid dödsbädden ska också bli räddad, tänker jag att Jesus menar.Liknelsen handlar inte om världslig rättvisa utan om förlåtelse och att man inte kan dela på himmelriket, tillför någon annan. Och hedningarna kunde komma till himmelriket likaväl som Guds eget folk.

Vad är då himmelriket? Att tänka sig att det finns inom oss passar väl den moderna människan bäst. Vi har svårt att ta till oss pärlbeströdda gator och ett land av mjölk och honung eller vad det nu står. Men  vi har kanske alla våra bilder av det ultimata bästa. Fast jag tänker ärligt talat inte mycket på himmelriket och livet efter detta. Den frid och glädje jag kan känna här på jorden räcker för mig nu.

Sedan hamnade vi en bit från texten. Jag var inspirerad av ett samtal jag haft med en astronom på en middag kvällen innan. Han menade att det ska till mycket för att liv ska uppstå. Det var osannolikt att det skulle uppstå här. Det vore ännu osannolikare att det också uppstod någon annanstans. Så förstod jag honom i alla fall. Vi i bibelgruppen undrar: Är Gud en Gud över hela universum? Eller är han vår jords Gud? Människan är speciellt förbunden med Gud. Gud blev människa i Jesus. Men Gud är förstås Gud över hela skapelsen. Knepigt det där, men intressant. Jag vill inte väja för det svåra och kontroversiella i tron, som frågan om Jesu återkomst i mitt förra inlägg.


19 mars 2019

Tro och tvivel i bibelgruppen

I går kom bibelgruppen i läsningen av Matteus 16 kap till ett riktigt svårt ställe. Det tycker jag i alla fall. Det är när Jesus i vers 28 säger: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike." Där hade Jesus fel. Hans rike har inte kommit än. Eller? Det har nu gått tvåtusen år sedan detta uttalande.

För några år sedan läste jag Jonas Gardells bok "Om Jesus". Jag har skrivit om den här. Gardell tar upp att Jesu lära var apokalyptisk. Jorden skulle gå under och ett himmelskt rike uppstå. I vårt textställe i Matteus säger Jesus att det ska ske under åhörarnas livstid. Tidpunkten har hela tiden skjutits upp i den kristna traditionen. Det är väl bara några sekter som har räknat ut datum. Annars ligger det högst obestämt framför oss. Jag har på ett sätt som passar den moderna människan mest lutat åt att Guds rike finns inom oss. Men Gardell har bara hittat det påståendet i Lukasevangeliet.

I bibelgruppen menade någon att Guds rike är här och nu. Det började efter Jesu uppståndelse. Jesus gav oss den helige anden. Flera ville dock betona att vi inte blir bönhörda och helade. Då delade jag min upplevelse att bli befriad från en förlamande ångest. Det var så stort och livsavgörande för mig att jag inte bara tackade läkaren som gav mig den rätta behandlingen utan också Jesus. Jag hade blivit bönhörd. En annan medlem i gruppen berättade att en knuta i hennes mage hade lösts upp när hon bad. Vid nästa undersökning var den borta. Sådana berättelser behöver vi väl inte gömma undan?