Vi spekulerar om yttersta domen

Kristus befriar Adam och Eva ur dödsriket

Det kom en ung kvinna till bibelgruppen i går. Hon hade sett på Högalids församlings webbsida att vi fanns och blivit intresserad. Roligt! Hon hade konfirmerats för sex år sedan men verkade inte haft någon kontakt med kyrkan sedan dess.

I Matteus 24 kap, som vi läser, talar Jesus om tidens slut och om vad som kommer att hända innan yttersta domen. Han uppmanar oss att hålla oss vakna. Det är förstås en skrämmande läsning, men det positiva är att att vi ska vara beredda. Vi ska akta på hur vi förhåller oss till andra människor och leva i fred. När som helst kan vi bli påkomna och dömda.

Frågan dök upp om vad som händer dem som aldrig hört talas om Jesus. En tröst fann vi i rövaren på korset till vilken Jesus sade att han skulle vara med honom i Paradiset. Men rövaren bekände sin egen synd och att Jesus var utan skuld, att denne var Messias. Detta kan man läsa om i Lukas 23 kap som jag googlar mig fram till hemma. Så det är inte riktigt jämförbart. Men i Johannes 5 kap, som jag också hittar referens till senare, säger Jesus att "den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv". De som inte hört hans ord kanske klarar sig.

Jag undrade hur uppståndelsen förhåller sig till yttersta domen. Hemma läser jag vidare i Johannes: "Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen." Alla döda ligger alltså i något slags limbo och väntar.

En annan gruppmedlem funderade över vad som hände Jesus de dagar han var i dödsriket. Nederstigen till dödsriket säger vi i trosbekännelsen. Det hade jag aldrig tänkt på! Men motivet förekommer i konsten. Under medeltiden föreställde man sig att Jesus redan då väckte upp döda.

Vid det laget tyckte ingenjören i gruppen att vi spekulerade för mycket - ja, han har själv påtalat att yrket har betydelse när han läser Bibeln och andra böcker. Det får inte bli för yvigt.

En gud för levande

Igår var vi fem personer i vår bibelgrupp som är utan präst sedan vår samtalsledare pensionerades. Jesus säger att där två eller fler är församlade i hans namn är han mitt ibland oss. Men innan Konventikelplakatet avskaffades 1858 var det förbjudet att hålla andakt med bara lekmän. Det kan man läsa om i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. För många frikyrkliga var det en anledning att emigrera.

Vi har i alla fall en fin gemenskap, och vi fortsätter i Matteus 21 kap. Där stöter vi på flera svåra liknelser, men vi tränger in i dem och kommer till en viss klarhet. Vi förstår att det är viktigt att se vilka Jesus vänder sig till. Här är det översteprästerna och fariseerna. Med liknelsen om arrendatorerna i vingården vill han säga dem att de inte tar emot Guds rike på rätt sätt.

Det som talar mest till mig av det vi läser - och kanske till de andra också - är det Jesus säger om uppståndelsen i ett samtal med några saddukeer. Dessa undrar vem som blir en änkas make i himlen om hon varit gift med flera. Jesus svarar att i himlen gifter man sig inte, utan där är alla som änglar. "Gud är inte en gud för döda utan för levande", tillägger han. Där stannar vi upp en stund. Många sörjande människor hoppas att de ska möta sina anhöriga igen. Visst talar Jesus på andra ställen om tidens slut och den yttersta domen. Men han predikar för de levande. Han undervisar om hur vi ska förhålla oss till varandra.

För egen del intresserar jag mig inte för uppståndelsen. För mig är det stora och underbara den pånyttfödelse jag fått uppleva i livet.