Jag var en motvillig Marta

Johannes Vermeer, "Kristus i Martas och Marias hus" (1655)
Foto: Josefin Lilja

I bibelgruppen i går gav jag mer av mig själv än jag brukar. Jag tycker det skulle vara berikande om vi alla kunde göra det oftare.

Vår samtalsledare Gunnar berättade att han umgicks med en intellektuell, bibelkunnig man. Denne uppskattade mycket att höra Gunnar prata men undrade: Vad håller du egentligen på med? Den kristna tron kunde han inte gå in i. Vidare fick vi höra om människor på Maria pol som Gunnar träffade en gång i månaden. Det var de som hade räddats just innan de höll på att falla, sade han. Flera vittnade om änglar och andra andliga uppenbarelser medan den andra halvan inte förstod något. Fast respekt hade de för varandra.

Jag tänkte då på hur man blev troende om man inte hade fått någon uppenbarelse. Jag menade att det är ett val man gör. Man börjar tolka händelser i ett kristet perspektiv, och så läggs det ena till det andra.

Sedan blev jag eld och lågor när vi  kom fram till Lukas 10:38-42. De verserna handlar om Jesus besök hos systrarna Marta och Maria. Deras hem i Betania, där de bodde med sin bror Lasarus, var en plats Jesus gärna återvände till. Det är ett bibelställe som jag har sysselsatt mig mycket med. Jag har till och med påbörjat forskning kring det. Det är för att jag har varit personligt berörd av det. Jag berättade för bibelgruppen om att jag varit en motvillig Marta i förhållande till min egen syster. Du är storasyster förstås? frågade Gunnar. Ja, det är jag. Men jag är så glad att jag i dag är helt fri från de negativa känslorna i samband med Marta-rollen. Det beror till viss del på en förändrad situation. Våra föräldrar är borta. I förhållande till dem fick jag eller intog jag Martas plats. I den mån jag har kvar Marta i mig är det något jag bejakar till fullo. Maria har också mer och mer flyttat in i mitt inre. En medlem i gruppen som kände sig mer som Maria tillade att Mariorna får skämmas när de drar sig undan de praktiska sysslorna.

I samband med min forskning skickade jag ett brev till Sara Lidman. Hon hade skrivit en pjäs med namnet Marta. Då berättade hon om att för prästerna i hennes hembygd i Västerbotten var Maria det fina föredömet, men bland folket var Marta favoriten. Maria var den "själsfina" försörjda som inte betalade "livets pris". Jag har också samtalat i telefon med Vibeke Olsson om Marta. Hon sade att hon själv var en Marta. Hon tyckte om att baka och ordna till kyrkliga möten. När jag erbjöd mig att ta hand om fikat i bibelgruppen nästa gång skrattade Gunnar.

Om ni vill läsa mer om Marta och Maria kan ni göra det här på min blogg. Jag har skrivit om min egen Marta-karaktär i den självbiografiska e-boken Det enda nödvändiga. I Dagen hittar jag en intressant artikel som jag hämtat bilden från.

"Låt de döda begrava sina döda"

I Jesu fotspår

Bibelgruppen fortsätter med Lukasevangeliet, kapitel 9. Vi stötte på flera starka verser i går, där Jesus både visar fördragsamhet och ställer krav. Här vill jag ta upp några avsnitt.

Hos Lukas finner vi Petrus bekännelse. Jesus frågar lärjungarna vem folket säger att han är. Då svarar de Johannes döparen , Elia eller någon av de gamla profeterna som har återuppstått. Och vem säger ni att jag är? frågar Jesus. Då svarar Petrus "Guds Messias". Jesus förbjuder lärjungarna att tala om det för någon. Och så kommer han direkt till det svåra: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen."

En kvinna i bibelgruppen tror att Jesus förbjuder lärjungarna att berätta om vem han är för att han ska hinna med sina predikningar på jorden. Det får inte bli för stor uppståndelse kring Jesus. Då riskerar han att bli förföljd och dödad för tidigt.

Sedan kommer "Lärjungeskapets krav". Den som vill gå i Jesu fotspår måste förneka sig själv, varje dag ta sitt kors och följa honom. "Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv?"

Den sista meningen skulle kunna vara riktad till de nutidens människor som är stressade av karriärkrav, hämtningar på dagis och husrenoveringar. De riskerar att tappa bort sig själva. Dock går Jesus inledande bud utöver detta. Han kanske i första hand riktade sig till lärjungarna, men detta kom även att gälla de första kristna som blev dödade när de vägrade offra till de romerska gudarna. Det är också i hög grad aktuellt för de kristna som i dag förföljs i Mellanöstern. Att välja korset.

I kapitel 9 vers 49 berättar lärjungen Johannes att han och de andra sett en man som drev ut demoner i Jesu namn. De försökte hindra honom, eftersom han inte var en av dem. Då svarar Jesus: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."

Här ger Jesus uttryck för en generositet gentemot sympatisörerna. Man behöver inte tillhöra den innersta kretsen. Jämför med George W Bushs ord efter elfteseptemberattentatet: "Antingen är ni med oss eller mot oss".

I vers 57-62 formulerar Jesus nya krav på dem som vill följa honom. Till en man som först vill begrava sin far säger han: "Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike."

Detta är verkligen radikalt. Överallt i alla tider har människor begravt sina döda. Judarna hade också och har speciella regler kring det. Bland annat ska de döda vara i jorden inom 36 timmar. Jesus måste ha förstått hur utmanande hans ord var. Utmanande var också budskapet om Guds rike. Här ställs verkligen döden mot livet. Jesus är vägen, sanningen och livet.

Efter påsk i bibelgruppen

I onsdags pratade vi om vad som hänt under påsken i kyrkorna. Själv brukar jag alltid gå på skärtorsdagsmässan och påskdagens mässa, men i år var jag upptagen med annat. På torsdagen besökte vi gammelfarmor med lilla D, och på påskdagen var vi med honom på barnteater för första gången. Han var helt koncentrerad och betagen under fyrtio minuter, så det var lyckat. På dockteatern Tittut på Lundagatan vet man hur man ska göra för att nå även de minsta.

Annars älskar jag att få stämma in i påskdagens psalm "Vad ljus över griften". Så jag spelade in tv-gudstjänsten från Motala kyrka och tittade och sjöng med på eftermiddagen. Jag tycker om psalmen för dess mäktiga och konkreta budskap om ljuset som vinner över mörkret. Jag uppskattar den också för de kraftfulla ålderdomliga orden som samspelar väl med den ännu äldre medeltida musiken.

Vi läser i Lukas om Jesus som stillar stormen över Genesarets sjö, om den besatte vars demoner flyger in i en svinahjord och om kvinnan som haft blödningar i tolv år. Hennes tro är så stark att hon bara rör vid Jesus mantel. Han känner att det utgår kraft från honom och frågar vem som rört vid honom. Hon kommer då fram och berättar att hon blivit botad. Då säger Jesus: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid."

Vi kom fram till bespisningsundret i 9 kapitlet. Fem tusen människor har samlats, och lärjungarna är oroliga för att det inte ska finnas mat och dryck åt alla ute i ödemarken. Då förvandlar Jesus fem bröd och två fiskar så att det räcker till alla. Bespisningsundret finns med i alla de fyra evangelierna. Det är en viktig berättelse om Gud. Han sörjer för oss alla.