30 mars 2017

Korsvägsandakt

Från Jerusalem kommer seden att i andakt följa Jesus på hans lidandes väg. Många andakter har sammanställts och används också i Sverige för att vara en hjälp vid meditationen över Kristi lidande. Det handlar om att åskådliggöra vad det innebär att ta Jesu kors på sig. Bibelgruppens präst Gunnar delade ut en skriven andakt till oss som vi skulle följa gemensamt. Den var hämtad från den katolska bönboken "Oremus". Vi satt dock i vårt vanliga samtalsrum i Högalidskyrkan under det stora kyrkorummmet. Uppe i kyrkan finns det små skyltar som pekar ut stationerna, där man ska stanna upp.

Korsvägsandakt med kommentarer och en bön till Jesus att upprepas vid varje station
Vad betyder det att bära Kristi kors? frågar jag. Är det allt som det följer med att vara kristen? Gunnar som har många kristna vänner i Egypten tar dem som exempel. De skulle kunna konvertera för att slippa bli förföljda.

Jesus faller flera gånger. Det kan vi också göra, men varje gång får vi komma tillbaka. Vi  får nya chanser. Här tänker Gunnar på det beroendeteam han arbetar med.

När Jesus inte orkar bära sitt kors ber soldaterna Simon från Kyrene att hjälpa honom. Simon är en bonde som ser stark ut. Sen har vi Veronika som sträcker fram sin svetteduk åt Jesus. Vid denna station, nr 6, står det: "När vi gör vad vi kan för någon annan, då är det för Jesus vi gör det. Han lönar oss genom att prägla sin egen bild i oss". Veronikas svetteduk sägs vara inmurad i en pelare i Sankt Peterskyrkan i Rom. I Högalidskyrkan finns hon avbildad med svetteduken på en pelare framme i koret.

Veronika med svetteduken, Högalidskyrkan
Vid station 10 blir Jesus avklädd. Skärtorsdagsmässan kl 18 i Högalidskyrkan avslutas med att altaret kläds av.

Under punkt 11 Korsfästelsen blir vi påminda om att vi inte bara kan välja ut trons ljusa sidor åt oss: trygghet, gemenskap, förlåtelse. "Lärjungaskapet kräver också kamp, offer, oro och ett mod att stå ensam."

Jesus var trogen sin kallelse. "Gud kräver inte framgång utan trohet mot det rätta." De orden fastnar hos mig. Vi människor kan vara mindre rädda för att synda än för att misslyckas.

16 mars 2017

Vad ska vi idissla i dag?

Kristus i Emmaus av Rembrandt
Vi läste ut Lukas i går i bibelgruppen. Plötsligt var evangeliet slut, det som vi hållit på med så länge. När det gäller verserna om påsken ligger vi alltså före i bibelåret. Nästa gång, om fjorton dagar, fortsätter vi inte i Johannes utan tar oss an korsvandringens olika stationer. Det är något nytt som jag inte varit med om förut. Det ska bli intressant.

Lukas berättar att det var en romersk officer som blev den första efter korsfästelsen att säga att Jesus var en rättfärdig man. Det fanns också en man från rådet som inte deltagit i besluten om Jesu död. Denne Josef från Arimataia i Judeen bad Pilatus att få Jesu kropp. "Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd." Han agerade snabbt och redigt, för "sabbaten skulle just börja". Då kan man inte befatta sig med döda.

Kvinnorna som följt Jesus från Galileen såg gravläggningen. Väl  hemma gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor. Sedan tillbringade de enligt lagen sabbaten i stillhet. När den var över gick de tillbaka och såg att stenen var bortrullad från graven. De visste inte vad de skulle tro. Då stod två män i skinande kläder framför dem och sade: "Varför söker ni den levande här bland de döda?" - Vilka starka ord! Vår samtalsledare Gunnar berättade om att han varje dag läste i Psaltaren och fäste sig vid enstaka ord som gjorde särskilt starkt intryck på honom. Dessa upprepade han sedan för sig själv. På samma sätt gjorde medeltidsmystikern Ignatius av Loyola som "idisslade" bibelverser. När Gunnar sedan frågade oss vad vi ska idissla i dag föreslog jag dessa fantastiska ord från Lukas 24: "Varför söker ni den levande här bland de döda?"

Kvinnorna berättade för de återstående elva lärjungarna vad de varit med om, men de trodde inte på dem. Bara Petrus som ensam sprang till graven och såg den tomma linnesvepningen. Det är denna svepning som Josef från Arimataia använde som ska finnas i en kista i Turin. Det existerar också en tradition om en "Veronikas svetteduk" som en kvinna använde för att torka av Jesu ansikte med under Golgata-vandringen. Där ska konturerna av hans blodiga ansikte finnas. Den duken bevaras i Sankt Peters-kyrkans basilika i Rom.

Efter dessa verser följer berättelsen om de två lärjungarna som möter Jesus på väg till Emmaus: Samma dag, på den tredje dagen, visar sig Jesus för två lärjungar ur den yttre kretsen. Men de kände inte igen honom förrän han bröt brödet tillsammans med dem på kvällen. De två återvände till Jerusalem och de andra, och plötsligt stod Jesus bland dem också. Då trodde de att de såg en ande. Jesus bad dem då känna på hans kropp och ge honom något att äta. För att visa att han var kött och blod även som uppstånden.

Efter Jesu död vidtar en väldig väckelse, enligt Gunnar, som inbegriper hälften av Israel. Enligt kopterna i Egypten färdas Markus till Alexandria, träffar en skomakare och berättar för honom om Jesus. Det blir början till missionen där. I Apostlagärningarna och Paulus brev kan vi läsa om andra missionsresor.

Vi kom in på varför judarna inte tror att Jesus är Messias. Det är helt enkelt för att med Messias ska fredsriket komma. Och det kan man ju inte säga att det har gjort här på jorden. Vi kristna löser problemet genom att se fredsriket i Jesus och hans gärningar.

Jag tog upp att Jonas Gardell i sin bok om Jesus betonar att det handlade om en apokalyptisk rörelse. Jorden skulle gå under och ett nytt rike komma. Efter korsfästelsen och Kristi himmelsfärd väntade människorna att han skulle komma tillbaka snart. Det handlade om dagar, veckor eller månader. Sedan gick tiden. Det fick missionärerna kämpa med och på något sätt omformulera för att folket inte skulle sluta hoppas. Gunnar sade att Jesus själv sagt att endast hans himmelske fader vet när han ska komma tillbaka. Maria i gruppen menade att vi människor under tiden ska mogna och bli bättre.

Gunnar gjorde en referens framåt till Johannes 17 som han kallade Jesu slutbön. Det är Jesu förbön för de sina innan han fängslas. Och med "dem som är hans" omfattar Jesus även "alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig." Det är också fina ord som jag skulle kunna idissla.




2 mars 2017

Passionshistorien - lärjungarna och folket

Judaskysssen
Ni som läser det här känner nog väl till Jesu lidandes historia. Men jag tänker ta upp några aspekter efter att vi igår i bibelgruppen läst Lukas kapitel 22 och 23.

Vi vet att lärjungen Judas förrådde Jesus genom en kyss. Jesus förutsåg det och sade vid den sista måltiden att "den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!" Jesus uttalar något som kan ses som en paradox. Det är förutbestämt, men han dömer den som bidrar till bestämmelsens fullbordan. Kanske finns det ändå en fri vilja här. Det är inte avgjort vem som ska göra det. Judas kan en längre period haft tvivel kring Jesu gärning eller illa förstått den. Det var  han som reagerade när en synderska (som Lukas kallar henne) smorde Jesu fötter med dyr olja. Judas tyckte det var slösaktigt. Han förstod inte till fullo kärleksbudskapet.

Judas blir dock djupt olycklig när han förstår vad han gjort. Han går och hänger sig. En annan av lärjungarna, Petrus, kommer att handla emot sitt eget hjärta. Jesus förutsäger också Petrus förnekelse: "tuppen ska inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig". Det säger han till Petrus som sagt sig vara beredd att gå både i fängelse och i döden med sin herre.

När Jesus fängslas skingras lärjungarna. De lämnar honom. Men Petrus följer efter på håll. När han blir igenkänd som en av Jesu lärjungar säger han dock nej, han känner honom inte. Det är klart att det är av fruktan. Petrus vänder dock tillbaka och blir vittne till den tomma graven. Han möter också den uppståndne Jesus i Johannes 21 kap, får upprättelse och blir den klippa som den kristna kyrkan byggs på. Han dör martyrdöden i Rom år 64 e.Kr.

Som bekant dömde inte Pilatus Jesus till döden. Inte heller kung Herodes som också befann sig i Jerusalem vid påskhögtiden fann att Jesus gjort något brottsligt. Men den folkhop som hade samlats ropade: "Döda honom och låt oss få Barabbas fri." Det var en man som satts i fängelse för upplopp och mord. Folket fortsatte att ropa och kräva att Jesus skulle dödas i stället för Barabbas. Till slut gav Pilatus efter. Orden i trosbekännelsen att Jesus blev pinad under Pontius Pilatus betyder inte att Pilatus dömt honom till döden utan att detta skedde under Pilatus tid som ståthållare i Judéen mellan år 26 och 36 e. Kr. Det är alltså en tidsangivelse.

Förhören med Jesus skedde på natten. Nu var det tidig morgon. Det var en mobb som krävde Jesu korsfästelse. Vi ska inte läsa det som att folket vänt sig mot Jesus. "En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom."