21 augusti 2016

Tiggerskan

Jag har gett ganska mycket pengar till två kvinnor som växelvis brukat sitta utanför apoteket vid Hornstull. Den ena är ung. Den andra är äldre och tandlös. Jag stöder också varje månad ett projekt som Hoppets stjärna har i Rumänien och som är bättre på lång sikt.

För någon vecka sedan stötte jag ihop med den äldre kvinnan nere i Hornstullsgallerian. Jag var på väg in till Hemköp. Hon kände igen mig, och vi hejade på varandra. Hon sa någonting som jag inte tog mig tid att försöka förstå. Jag sa bara okej, vinkade och gick in till mataffären. Jag trodde hon skulle inta sin vanliga plats.

Men det visade sig att ingen satt utanför apoteket längre. Jag fick lite dåligt samvete. Jag hade fått någon slags relation till henne. Jag skulle ha stannat kvar och lyssnat. Eftersom jag såg henne vid Hornstull trodde jag att hon skulle sitta där. Men ingenstans i kvarteret fanns hon.

Jag bad en bön om att jag skulle få reda på var hon var. Då hände det ganska så osannolika att tiggerskan i fråga dyker upp i ett tv-reportage angående att tiggeriet eventuellt skulle förbjudas. Hon hade intagit sin sons plats i Midsommarkransen. Hon visade sig vara bara 50 och hade två eller tre vuxna söner med familjer som alla saknade arbete. Om tiggeriet förbjöds skulle de dö, sa hon. 

Det är naturligtvis inte sant. Människor reagerade negativt i kommentarstråden som följde på svt-länken. Hon hade klarat sig innan hon kom till Sverige. Rund om kinderna var hon också och åt på ett bröd under intervjun. 

Min första reflex var att jag skulle åka till Midsommarkransen och ge henne den hundralapp hon brukade få av mig vid varje uppehåll här. Men jag sansade mig i min godhet. Det spelar roll vilka signaler människor sänder ut. Lögner tycker jag inte om. 

"Min" tiggerska sov i sonens bil, sa hon på tv. Då stör hon kanske inte någon. Men var sköter hon sin hygien? De riktigt stora problemen uppstår när tiggare slår läger olovligt och skräpar ner.

Det är svårt att möta människor i nöd. En del av oss vill hjälpa dem i stunden också. Men det är inte människovärdigt att tigga. Ett bättre liv måste de romska tiggarna få i sina egna länder, Rumänien och Bulgarien. Det omfattande tiggeriet är en ny företeelse i Sverige. Jag tror det vore bra om det gjordes olagligt.

10 augusti 2016

Värdefull bekantskap i Güstrow (Ernst Barlach)

Jag köpte vykort av några av mina favoriter. T v Das Wiedersehen (Christus und Thomas), foto andrehamann.com, i mitten Frierendes Mädchen, foto Susanna Förster, t h Lehrender Christus, foto Uwe Seemann. 
När vi var hos vänner vid tyska Östersjökusten gjorde vi en utflykt till Güstrow och Ernst Barlach-museet. Barlach var en ny bekantskap för mig, fast jag hade hört namnet förut. 1953 kunde Gertrudenkapelle i Güstrow öppna. Verk av honom finns också att beskåda i kyrkor i nordöstra Tyskland.

Barlach var skulptör i den expressionistiska skolan, en av de riktningar som förbjöds av nazisterna. Konstakademien i Mûnchen hade 1925 upptagit Barlach som hedersmedlem, men efter nazisternas maktövertagande 1933 beslagtogs 400 av hans verk från konsthallar och museer. Han förbjöds att arbeta som konstnär.

1937 öppnades i München en utställning under rubriken Entartete Kunst i propagandasyfte. Barlach hörde till de representerade konstnärerna. Deras "urartade konst" var något man skulle förfasas inför. Det är svårt att förstå när man ser Barlachs varma figurer. Med medvetet enkla medel skapar han innerliga känslor. Ett kristet perspektiv finns också med. Men som vi vet ville Hitler omvandla den kristna kyrkan till en nazistisk sådan.

Barlach, som föddes 1870, studerade både i Dresden, Hamburg, Paris och Florens. Han flyttade 1910 till Güstrow där han verkade som fri konstnär. Han dog 1938 i Rostock av en hjärtåkomma och är begraven på kyrkogården i Ratzeburg, där han bodde under en stor del av sin barndom.

För vidare information se www.ernst-barlach-stiftung.de.