7 december 2018

Bibelläsning och den kristna församlingen

I onsdags samlades bibelgruppen för sista gången före jul. Vår samtalsledare Gunnar Lind ska pensioneras från Högalids församling i januari. En gång till kan vi i alla fall träffas och fortsätta i Matteusevangeliet. Att pensioneras känns för Gunnar som en slags sorgeprocess. Han älskar sitt arbete och tycker mycket om våra samtal kring Bibeln. Han skulle vilja ha en fortsättning, men han har inte fått något positivt besked från ledningen. Han vill inte heller stå i vägen för någon. Men saken är den att det inte planeras för vidare bibelläsning i Högalid. Då kom Carina i gruppen med ett bra förslag. Vi  har redan varit kopplade till kyrkans studieförbund Sensus. Statsbidraget har Gunnar skänkt till församlingen. I gengäld har vi fått låna lokaler. Ett liknande upplägg kan göras i vår. Carina tar på sig det administrativa ansvaret. Gunnar kan vara med hur mycket eller lite han vill. Hans fru vill ha honom hemma lite mer på kvällarna, sade han. Andra gäster kan också inbjudas.

Carina tyckte med oss andra att en församling i Svenska kyrkan bör ha bibelläsning på schemat. Inte en helt ohemul åsikt.

I Matteus tionde kapitel finner vi utsändningstalet. Jesus sänder ut  lärjungarna att gå till de förlorade fåren bland Israels folk. Han ger dem makt att driva ut onda andar och bota alla slags sjukdomar och krämpor. Lärjungarna räknas upp med sina tillnamn och släktförhållanden. En av dem, Matteus, var tullindrivare. Kan det vara samma Matteus som evangelisten? Gunnar ska ta fram mer information om lärjungarna till nästa gång. Alla lämnade de i alla fall sin vardag, sina närmaste och sina yrken för att följa Jesus.

De uppmanas att leva i fattigdom, obekvämt utan maktens attribut. De ska ha varken sandaler eller stav. Varför? undrar vi i gruppen. Vi kommer fram till att om lärjungarna själva är hjälpbehövande blir de jämlika med de människor som de möter. De också blir beroende av andra.

Jesus förbereder dem på att de kommer att möta stora svårigheter. De ska bli hatade för Jesu namn. Men de ska inte vara rädda. "Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen." (Matteus 10:28) Jesus säger att han inte kommit med fred till jorden utan med svärd. Han har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, och så vidare. Så hårda ord. Men Jesu kärleksbudskap kommer också att väcka ondska. Sådant kan hända när man vänder sig mot det bestående, speciellt om någon tjänar på att bevara status quo. Att ta ställning mot massan är utmanande

Orden "var inte rädda" eller "frukta ej" lär upprepas 366 gånger i Bibeln. Det är till sist Gud som avgör. Men vi ska prioritera rätt när det är svårt, säger Gunnar. Att han, bondsonen, valde prästyrket var inte populärt, berättar han för oss.

Den 16 januari träffas bibelgruppen igen. Den 20 januari ska Gunnar hålla sin avskedspredikan i Högalidskyrkan. Tills dess: God Jul och Gott Nytt År!

22 november 2018

Människors tro och Jesu under

Det var fyra veckor sedan bibelgruppen träffades, eftersom vår samtalsledare Gunnar Lind hade varit i Egypten igen. Han besöker ofta klostren ute i öknen. Han berättade om en eremitmunk som bodde i en grotta. Eremiten väntade på Gunnar varje gång och passade tiden trots att han levde utan mobiltelefon eller andra kontakter med yttervärlden. Klostret vandrade han ner till ibland, men man sade att ingen hade sett honom äta. Så var han också benig som en enbuske.

I Matteus fortsätter vi att läsa om Jesu under och helanden. En tredjedel av evangelierna handlar om detta. I åttonde kapitlet stillar han stormen på Genesarets sjö. I den kyrkliga traditionen har man sett detta som en kamp mellan det onda och det goda. Han botar två besatta män i samma kapitel genom att driva över deras demoner till en svinahjord som rusar nerför en brant och omkommer. Detta avsnitt kan inte Gunnar få ut något av. Det är för konstigt. Han föredrar att gå förbi det.

I kapitel nio botar Jesus en lam man i Kafarnaum, en kvinna med blödningar, två blinda och en stum. Han väcker också en synagogföreståndares dotter till liv. Kvinnan som lidit av blödningar i tolv år rörde bara vid tofsen av Jesu mantel. Hon trodde att bara hon fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. Jesus vänder då sig om till henne och säger: "Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig."

Ett par medlemmar i vår grupp tar upp problemet med den tro som kan vara  krävande. Det finns Jesusrörelser i vår tid som har framhållit tron så starkt att människor fått skuldkänslor. Har de inte trott tillräckligt starkt, eftersom de lever med bekymmer och sjukdomar?

Historien med kvinnan och manteln har emellertid alltid tilltalat mig. En försiktig vädjan, ett sista halmstrå, en tillit som håller och får gensvar. Jag har tidigare skrivit att jag tycker om ordet tillit, tillit till att Jesus finns där, att han ser och hör oss. En mer utförlig beskrivning av denna händelse finns i Markus femte kapitel. Där känner Jesus att det utgått kraft från honom när hon blivit botad.

Karin som sitter bredvid mig minns många bibelord genom att hon sjungit i kör. Hon visar mig Pälle Nävers "Aftonpsalm" med orden "låt mig röra vid din mantel / med mitt hjärtas tysta bön". Så fint.

25 oktober 2018

Välkända bibelord i Matteus

Jesus hos Marta och Maria
Vad roligt att vara i bibelgruppen igen! Jag har varit borta två gånger. Vi är ganska många nya nu. En del kommer och går, en del är trogna sedan länge. Gunnar, vår samtalsledare, välkomnar alla. Han tycker att det är fint att vi är fria att delta när vi kan.

Nu är vi inne i Matteusevangeliet, där Jesus undervisar och helar. Men innan vi börjar läsa vill en av deltagarna berätta något. Hon hade fått en hundralapp av en annan kvinna i gruppen som ville betala för kaffet. Det är egentligen inte så vi gör. Vi delar i stället på att ta hand om fikat. Så hon som fick pengarna lovade att ge bort dem till någon behövande. När hon är på väg hem stöter hon ihop med en kvinna med barnvagn. Kvinnan frågar om vägen till socialjouren. Hon har behövt lämna hemmet och sin man. Hon kommer rätt. Socialjouren är alldeles i närheten. Men kanske är hon i behov av hundralappen? Ja, hon tar tacksamt emot den.

Likadant är det med Jesus, säger Gunnar. Han kom gående på en väg, står det i evangelierna, och så stöter han på någon som behöver hjälp.

Så till Matteus: I kapitel sju läser vi många välkända ord:
"Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?"
 "Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta, så ska dörren öppnas."
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Jag älskar den andra meningen. Man ska inte ge sig. Då blir man bönhörd. Den tredje meningen är vad vi kallar den gyllene regeln.

Sedan varnar Jesus för falska profeter. "På deras frukt skall ni känna igen dem." Kommer det något gott ur deras tal? Skapar de en god gemenskap eller blir en del uteslutna? Tar ledarna för stor plats? Gunnar påminner om väckelserörelserna på 60- och 70-talet. Mycket var positivt, men en del gick fel.

Missionsbefallningen kallas de slutord i Matteus, där den uppståndne Jesus sänder ut sina lärjungar till alla folk. I kapitel åtta vänder sig en romersk officer till Jesus och ber om hjälp för sin sjuke tjänare. Jesus säger då att han inte funnit någon i Israel med så stark tro. "Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket." Någon uppmärksammar att där har vi nog fröet till missionsbefallningen.

En bit längre fram följer de svåra och starka orden "låt de döda begrava sina döda" som Jesus sade till en man som ville begrava sin far innan han anslöt sig till lärjungarna. Det diskuterade vi en del kring. Jag sade att med Jesus väljer vi livet. Men det handlar också om att inte komma med undanflykter om att man ska göra något annat först. Vill man gå med Jesus när han vandrar kan man inte stoppa upp följet, menade Gunnar. Jesus är alltid på väg, men han har några viloplatser. Det är Kapernaum, och det är Betania, där han gärna stannar till hos systrarna Marta och Maria och deras bror Lasaros. Någon i vår grupp sade att  när den som talade i texten hade begravt sin far kunde han väl springa ifatt!

21 oktober 2018

En kyrka för stora och små

Sackaios i trädet från "De yngstas bibel".
I dag hade jag bestämt mig för att gå i mässan. Jag hade skrivit in det i agendan. Jag tror inte det är bra att hålla sig från källan länge. Bibelgruppen har jag missat två gånger också.

Jag fick en glad överraskning när jag kom in i Högalidskyrkan. Det var många barn där med föräldrar. Det skulle bli en mässa för stora och små. Och det blev en så härlig stämning med glada psalmer som jag kände igen från tiden när mina barn var med. Dottern var med i kören i många år. Sonen gick i söndagsskola och fick tända ljuset i kyrkan vid advent.

Vi sjöng psalm 608 Vi sätter oss i ringen, 398 Vi reser ett tecken och 602 Så länge solen värmer jorden. Så fina och välkända för mig. Barnkören var med förstås.

Dagens bibeltext om tullindrivaren Sackaios lästes ur "Barnens bibel". Sackaios var kortväxt, så han klättrade upp i ett träd när han ville se Jesus. Då blev han också upptäckt. Jesus ville följa med honom hem och besöka hans hus. Det tyckte många illa om, för Sackaios var känd för att lura folk på pengar. Men då lovade Sackaios Jesus att han skulle betala tillbaka alla pengar han tagit orättmätigt för att han ville bli rik.

Mitt i gudstjänsten fick vi skriva ner något vi var bra på, lappar som skulle läggas ner i korgar och välsignas. Jag skrev att jag var bra på att vara med barnbarnen, att svara på deras frågor och introducera dem i konsternas sköna värld: litteratur, teater, musik. Jag lade till att jag ville att de skulle få kännedom om Jesus. Där har jag varit dålig. Ändå är jag som farmor en av faddrarna till de barnbarn i Luxemburg som döpts i katolska kyrkan. En pekbibel har de fått i alla fall att börja med. Och nu hittade jag i min bokhylla "De yngstas bibel" som dottern fick i julklapp ett år av moster, morbror och kusiner. Så det är väl bara att leta upp lämpliga texter och läsa för de små.




28 september 2018

En chans att läsa Bibeln (Bokmässan 2018)

Om två månader kommer Nya Testamentet på lättare svenska ut. Initiativet kom från Lättläst förlag där en chef kontaktade Myndigheten för tillgängliga medel. Hanna Wallsten med flera har samarbetat med Bibelsällskapet. Målgruppen är läsare som av olika skäl har svårt att ta till sig "Bibel 2000". Hanna Wallsten har sett tonåringar framför sig när hon arbetat med materialet.

Hur förenklar man då? Man kan skriva kortare meningar, ta bort bisatser, byta ut svåra ord. Ibland kan budskapet bli starkare, när språket inte sätter upp hinder. I Johannes första kapitel har till exempel i begynnelsen blivit "från början". Grundbetydelsen får inte ändras. Det är dock en helig skrift. Men Hanna Wallsten har varit trygg i sitt samarbete med Bibelsällskapet.

En del stora viktiga ord måste förstås bli kvar som evangelium och rättfärdighet. De förklaras då i en ordlista på slutet.

27 september 2018

Kultur och tro på bokmässan

Se människan på bokmässan är ett av Svenska kyrkans största kulturevenemang. Nu på förmiddagen har jag lyssnat på två programpunkter.

Först handlade det om teologins möjligheter. Professor Ola Sigurdson berättade att på hans institution i Göteborg arbetar man gränsöverskridande tillsammans med litteraturvetare och idéhistoriker. Vad det gäller att komma ut med forskningsresultaten är det dock inte så tillfredsställande. De publiceras på engelska i akademiska tidskrifter - som ingen läser, tillade Sigurdson. De är nog mest till för andra forskare och framför allt för dem som ska ge anslag.

Alltså: Ut med teologin i medierna! Jag drar mitt strå till stacken.

Teologin är till för alla som reflekterar över Gud. Den är till för människorna i vardagen, men den kräver ingen bekännelse. Ola Sigurdson, som är mycket produktiv, håller nu på med en bok som ska heta "Gudomliga komedier". Han har hållit på med den i många år, och den kommer att dröja ytterligare några. Den kommer att bli mycket teoretisk och inte alls rolig, försäkrade författaren.

Ordets tillblivelse var nästa rubrik. Lennart Thörn samtalade med Sara Wrige om sin bok med samma titel. Den är en kommentar till Lukasevangeliet, en ganska omfattade sådan, men man behöver inte läsa den från pärm till pärm. Det går till exempel utmärkt att slå upp tillämpliga sidor inför söndagens bibeltexter. I Litteraturmagazinet dök jag ned i hans kommentar till avsnittet om Marta och Maria.

En stor utmaning för Thörn har varit att en muntlig tradition ligger till grund för Lukas. Han var den första som skrev ned Jesu liknelser. Thörn underströk att man inte med säkerhet kan veta att de löd likadant ur Jesu mun. Men Thörn älskar Lukas Jesus som har hjärta för de svaga. Lukas är de fattigas evangelist. Där är Jesus extra krävande mot de rika. Det kostar att följa honom. Och i kapitel 14 kan vi läsa att vi ska bjuda dem som inte kan bjuda tillbaka.

13 september 2018

Höstupptakt i bibelgruppen (Matteusevangeliet)

I går startade höstterminen för bibelgruppen. Vi ska samlas sex gånger, i stort sett varannan vecka. Men jag kommer att vara frånvarande vid två tillfällen. Inte så bra.

Vi fick stora nyheter. Gunnar Lind, vår samtalsledare ska pensioneras i januari. Och Högalidskyrkan ska renoveras, oklart när och hur lång tid det tar. Gunnars efterträdare i bibelgruppen blir Joakim Kohls. Det var i alla fall en god nyhet. Honom har jag och Tage från bibelgruppen haft intressanta samtal med ett par gånger.

Positivt i går var också att vi var så många, 14 stycken. Någon hade kommit tillbaka från förut, några var nya. Bland de nya fanns en ung man som sade att han aldrig hade läst Bibeln. När vi skulle föreslå fortsättningen för våra studier tyckte jag därför att vi skulle läsa Matteusevangeliet. I förordet i Bibeln står det att det lämpar sig för undervisning i kyrkan. Detta för att det innehåller mer av Jesu egen undervisning än de andra evangelierna. Det kom andra förslag om böcker ur Gamla Testamentet som Ester och Rut, men Gunnar landade till slut i Matteus.

Matteusevangeliet inleds med Jesu släkttavla. Det är många namn som rabblas upp, men kontinuiteten är viktig och att Jesus härstammar från Abraham. "Jesu födelse" är rubriken för nästa avsnitt. Det handlar dock inte om födelsen utan om Josefs förhållande till sin trolovade som blivit havande utan att de varit tillsammans. Josef tänkte skilja sig från henne. Då kom Herrens ängel till honom och sade att Maria, som blivit havande genom helig ande, skulle föda en son och att Josef skulle ge honom namnet Jesus, "ty  han skall frälsa sitt folk från deras synder". Josef kom därefter att ta hand om och skydda Maria och Jesusbarnet.

I kapitel 2 kommer de österländska stjärntydarna - de tre vise männen - till Jerusalem för att söka efter "judarnas nyfödde kung". Herodes, som var kung då, var en grym man som dödade sina hustrur och sina barn för att själv försäkra sig om makten. Han bad stjärntydarna att komma med bud till honom. När han blev lurad av dem lät han döda alla gossar under två år i Betlehem och dess omnejd. En tillbakakoppling görs till Jeremia, där stammodern Rakel begråter sina barn när de förs bort från sitt land av assyrierna. Josef hade emellertid tagit med sig Maria och Jesus till Egypten, där de stannade tills Herodes hade dött.

Gunnar, som varit mycket i Egypten, berättade att det finns en Mariakult där bland kopterna. Man tog emot hennes barn, och man visar gärna på minnesplatser som det finns många av.

Rakels gråt har inte upphört.Vi slutade med en bön för Idlibs barn.                                                                                    

29 augusti 2018

Jesus möter Människan

Jesus talar med den samariska kvinnan om livets vatten.
Det har blivit ett långt sommaruppehåll här på bloggen. Sedan jag började skriva på litteraturmagazinet.se har mina inlägg här mest kommit att handla om bibelgruppen i Högalidskyrkan. Vi träffas varannan onsdag med ojämnt veckonummer. Jag är dock borta därifrån ibland på grund av resor, till barnbarn och annat. Jag var inte på gruppens sista  möte i maj, så jag vet inte än vad vi ska läsa i höst. Det blir spännande att se vad man har bestämt. Första samlingen blir den 12 september. Nya deltagande är alltid välkomna. Man behöver inte anmäla sig innan. Vi håller till i våningen under kyrkorummet, börjar kl 17.30 och håller på till 19.00.

Under sommaren har jag varit i mässan två gånger. Den predikan jag minns hölls under rubriken "Friheten i Kristus" tolfte söndagen efter Trefaldighet. Jesus befriar människor från plågor, oro och ensamhet. Prästen talade om de människor som fick möta honom. Det var bland andra kvinnan vid Sykars brunn och tulltjänstemannen Sackaios som klättrat upp i ett träd för att få syn på Jesus.

Kvinnan gick till brunnen mitt på dagen när det var som varmast, för då var ingen annan där. Hon var förtalad och utstött ur gemenskapen på grund av att hon hade haft flera män. Hon hade låga tankar om sig själv. Men Jesus talade med henne som en jämlike. Desto märkvärdigare var detta möte när man tänker på att en rabbin inte skulle tala ensam med en kvinna och att hon dessutom var samarier, vilka var judarnas fiender. Efter samtalet blev hon frimodig, gick tillbaka in till staden och berättade om sitt möte. Sackaios var småväxt. Det var därför han var tvungen att sitta uppe i trädet. Han var dessutom föraktad, eftersom han var en representant för den romerska ockupationsmakten. När Jesus bjuder hem sig själv till tulltjänstemannen blir Sackaios upphöjd och får ett värde.

På hösten är det också bokmässa i Göteborg. Jag har varit där en gång, och i år är det dags igen. Den första dagen, torsdagen den 27 september, ska jag bevaka de olika program som Svenska Kyrkan har under rubriken "Se människan". Det blir programpunkter som Teologins möjligheter, Ordets tillblivelse, Platsen och De tillhöriga. Jag ska läsa in mig på en del. Lennart Thörn ska tala utifrån sin bok "Ordets tillblivelse" (2017) som handlar om Lukasevangeliet. Den har jag lånat på biblioteket.

Vi hörs igen om ett par veckor, då bibelgruppen börjat.


4 juli 2018

Heliga kors kyrka i Ronneby har en grym historia

Heliga kors kyrka, Ronneby
För en vecka sedan stod min man och jag utanför Heliga kors kyrka i Ronneby och väntade på att någon skulle öppna kyrkporten. Klockan var 10 på förmiddagen, och vi hade sällskap av tre unga tyskor. Äntligen kom någon.

När vi strosat omkring inne i kyrkan ett tag hördes psalmsång på tyska. Flickorna hade tagit plats vid pianot framme i koret. Ett fint initiativ.

Blekinge kristnades på 1000-talet av biskop Egino i Dalby. Han finns avbildad på ett fönster av sent datum. Upphovsmannen är Halmstadsgruppens Erik Olsson.Kyrkan byggdes under slutet av 1100-talet. Den är Ronnebys enda bevarade byggnadsverk från medeltiden.

Men det finns bara ett medeltida föremål bevarat. Det är triumfkrucifixet från slutet av 1400-talet. Varför finns inget annat kvar? Orsaken är plundringen av kyrkan under Ronneby blodbad 1564. Erik XIV hämnades då sin avlidne far Gustav Vasa för stadens uppträdande under Dackeupproret 20 år tidigare. Två tusen personer mördades, även inne i kyrkan, därav många kvinnor och barn. Staden skattades på ett väldigt byte och brändes ned. Den utplundrade kyrkan stod emellertid kvar.

Känner ni till denna händelse? Det gjorde inte jag. Svensk historieskrivning har i stort sett förtigit detta grymma förlopp. I kyrkan finns dock en gammal dörr som är brandskadad och har tydliga huggmärken. Den vittnar om det hemska överfallet den 4 september 1564.


8 juni 2018

Jag missade bibelgruppens sista möte

En skrivande Paulus
Jag läste ut Romarbrevet ensam från kapitel 6. Det är bättre att läsa tillsammans med andra. Det är därför jag sedan fem sex år tillbaka är med i bibelgruppen i Högalid. Men den här terminen var jag borta ganska mycket, senast i Spanien med barn och barnbarn.

Paulus fortsätter i Romarbrevet sin utläggning om frälsning genom tro. Genom Jesu död står vi inte längre under Lagen utan under Nåden. Vi ska tjäna med Anden, inte efter bokstaven. Dock ska vi inte gå emot Lagens regler när det gäller mat och dylikt om vi då sårar någon syster eller broder i tron.

I kapitel 7 finns de berömda orden: "Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag." Lagen kommer till korta inför vår köttsliga natur. Men det andliga livet i Jesus Kristus gör oss fria från syndens och dödens lag.

Hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet under Lagen som judarna har vunnit en rättfärdighet som bygger på tro, inte gärningar."Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad." Paulus som själv är "israelit" vill vara hedningarnas apostel. "Det är ingen skillnad på jude och grek".

På slutet av Romarbrevet, i kapitel 16, lägger Paulus ett gott ord för dem som hjälpt honom. Däribland finner vi många kvinnor.

Ovanstående blev mest referat. Så går det när man inte samtalar om texten.

13 maj 2018

"Herrens vägar", danskt familjedrama på svt play.

Lars Mikkelsen som prosten Johannes Krogh.
Ni måste bara se "Herrens vägar"! Tänk er något så ovanligt som ett familjedrama i kyrklig miljö! Och det är danskar som gör det. De är så skickliga.

Fadern Johannes Krogh är en präst som är skeptisk till det nydanande i kyrkan. När han blir förbigången i biskopsvalet blir han riktigt bitter och börja dricka. Han är periodare och dessutom notoriskt otrogen. Men han kan fungera riktigt bra i mötet med andra människor, med en döende man eller en skräckslagen blivande brud.

Han och hustrun Elisabeth, som spelas av Ann Eleonora Jørgensen, har två söner. Christian är en slarver som fuskar på prov. August är ansvarsfull och ambitiös. Han har utbildat sig till präst liksom fadern. August åker på uppdrag som fältpräst i Afghanistan. Det blir början till något riktigt svårt.

Christian reser till Nepal med en vän vars hustru han har en hemlig affär med. Det uppdagas. Efter en uppgörelse går de två männen skilda vägar. Christian tas om hand på ett buddhistiskt kloster. En munk kallar honom för den arge mannen och lär honom andas.

Varje avsnitt har en underrubrik från Bibeln, ett budord eller citat från evangeliet.


5 april 2018

Spegelbilder (Bibelgruppen)

Gud skapar Adam. Michelangelo, Sixtinska kapellet.
Vi var inte så många vid bibelgruppens möte i går. Det var nog för att vi gick ifrån det vanliga schemat med udda veckor. Ändringen föranleddes av att vår samtalsledare Gunnar ska åka ner till Egypten igen och de koptiska vännerna nästa vecka.

Vi läser nu Romarbrevet författat av Paulus. Aposteln fortsätter sin utläggning om rättfärdighet genom tro. Bara att följa lagen räcker inte för att bli frälst. I femte kapitlet kan vi läsa: "Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv." Sen var det min tur att läsa högt, under rubriken "Adam och Kristus".

Men jag kunde inte låta bli att delge gruppen min undran först. Varför krävde Gud en försoningsdöd? Varför var han vred på människan? Det var svårt. Gunnar sa att han egentligen inte kunde svara på det. Gud älskade människan, men  hon hade flera gånger varit i vägen för hans planer. Det fanns en fri vilja, och det fanns en växelverkan mellan Gud och människa. Det blev ett ganska livligt samtal i gruppen. Någon försökte sätta sig in i Guds tankar och hur han kände gentemot sin skapelse.

Jesus Pantokrator, Katarinaklostret, Sinai.
Utan att ha fått någon lättbegriplig förklaring började jag läsa. Och där kom Paulus bibliska och teologiska svar! Synden kom in i världen genom Adam. "Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor för att de alla syndade." Och senare: "Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus." Adam och Kristus blir på så vis varandras spegelbilder. Pedagogiskt förklarat.

I de följande kapitlen 6, 7 och 8 beskriver Paulus hur vi får nytt liv genom Kristus och blir fria från lagen och synden. Det finns nog saker att fundera över i de texterna också. Men jag förstår nu att det här var min sista träff med gruppen för i vår. De två gånger som är kvar kommer jag att vara hos barnbarn och på resa.

Någon undrar om Gunnar inte är rädd inför sin resa. Nej, han känner sig trygg i vetskap om alla de förböner han får.

15 mars 2018

Romarbrevet och frälsning genom evangeliet (Bibelgruppen)

Paulus med sina attribut svärdet och boken
I går kväll kom det tre nya medlemmar. Vi hälsade dem varmt välkomna. Gunnar, vår samtalsledare, poängterade hur viktigt det är att läsa Bibeln tillsammans med andra. Sitter man ensam med texten blir det bara en massa döda ben, sa han.

Jag fick veta att gruppen läst ut Apostlagärningarna. Det kändes lite snopet, men jag hade varit borta två gånger på grund av skidsemester och influensa. Man hade valt att fortsätta med Romarbrevet som kommer direkt efter Apostlagärnngarna i Bibeln. Där fick jag alltså vara med från början.

Paulus brev till romarna är det längsta brevet. Därför kommer det först. Han dikterade brevet för skrivaren Tertius i Gajus hus i Korinth troligen under vintern 57-58. Paulus skrev till en församling som han inte hade träffat än. Annars skrev han till församlingar som han grundat och ville stödja och upprätthålla kontakten med. Till Rom kom Paulus som fånge. Där blev han sedermera avrättad, halshuggen med svärd. Som romersk medborgare kunde han inte bli korsfäst.

I Rom fick de första kristna hålla sina sammankomster i katakomberna som luktade lik. Ingen annan ville ta sig dit. De fick röka in rummen för att kunna vara där. Fisken blev deras hemliga symbol. Men efterhand växer de nybildade "husförsamlingarna" och behöver ledning när det gäller uppbyggnad och gudstjänstordning.

Efter brevets inledande hälsning understryker Paulus att det endast är evangeliet och Jesus Kristus som kan rädda den syndiga människan. Lagen i Gamla testamentet förmår inte ensam frälsa.

Sedan kommer ett stycke som jag tycker är grymt och svårt. Det handlar om att Gud låter de orättfärdiga som inte tagit till sig Guds goda skapelse få vältra sig i begär och orenhet. "Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse." Längre ner i texten: "De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden." Jag och flera med mig känner obehag inför detta textstycke, att Gud lät dem sjunka djupare ner i synden. Det blev en diskussion om huruvida det ibland måste gå mycket långt med människan innan det säger stopp. Gunnar besöker fängelser och ser sådant. Där det finns kloster på anstalten är ansökningarna så många att alla inte får plats.

Jag blir ändå inte lugn förrän vi kommer till kapitel 2. Där handlar det om dem som dömer andra men syndar själva. "Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?" Det tidigare stycket handlar om dem som vänder sig ifrån Guds godhet. Men visst finns han där att ta emot deras bekännelse, ånger och längtan!

Under rubriken "Lagen inger skydd mot domen" upprepas kärnan i Paulus teologi om evangeliets betydelse för frälsningen. "Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan". Man måste enligt Paulus inte vara jude och omskuren för att bli kristen. Där hade Petrus och Paulus en tvistefråga, men Petrus fick ge sig vid apostlamötet år 49.

26 februari 2018

Några tips inför bokrean 2018

Har du inte läst Elena Ferrantes berömda kvartett från Neapel som inleds med ”Min fantastiska väninna”, så gör det nu! Köp alla fyra böckerna på rean! Jag var själv avvaktande ett tag. Det är jag när något upphöjs till skyarna. Men sen blev jag fast. De första hundra sidorna kan upplevas som något sega, men jag råder dig att ta dig igenom dem. Belöningen blir riklig.

Vibeke Olsson är en författare som jag uppskattar mycket, både när hon skriver om de första kristna i romarriket eller om Bricken och människorna på sågverket i Svartvik. Sex volymer har det blivit om Bricken. De fem första finns nu alla i pocket. Den fjärde, ”Amerikauret” och den femte ”Glödens färger” finns också som inbundna på rean. Jag tror att det går bra att läsa den sistnämnda utan att ha läst de tidigare. I den boken sammanfattas mycket av Brickens strävsamma liv. Återblickar görs till människor hon älskat och mist.

Jenny Rogneby, kriminolog med egen erfarenhet av brottsutredningar, har jag utsett till Sveriges nya deckardrottning. Hennes polis Leona är av en sort jag inte tidigare mött. Lagens råmärken gäller inte för henne. Uppföljaren till succédebuten ”Tärningen är kastad”, som finns i pocket, är med på rean. ”Alla medel tillåtna” kan du få inbunden till en billig penning.

En barnbok vill jag ha med. Berättelserna om Mamma Mu, som är en ko, och Kråkan av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist är underbara och älskade av de små. På rean finns bland andra ”Mera fart Mamma Mu”. Titeln är spännande, tycker jag. Kråkan tar initiativet. I de andra som jag läst för mina barnbarn är det Mamma Mu som är påhittig och optimistisk. Nu hoppas jag att detta smittats av på Kråkan som jag tidigare mött som sorgsen, konventionell och pessimistisk.

1 februari 2018

Gudstjänsten i Troas (Bibelgruppen)

Bibelgruppen får en ny medlem, Carina. Roligt. Vi inleder med bön om en givande kväll. Vår samtalsledare Gunnar poängterar hur lyckliga vi kan vara som får samlas i fred och frihet. Lika lätt är det inte för hans egyptiska vänner. De bygger en ny kyrka men har svårt med pengar och saknar trygghet i arbetet. Det har hänt att kyrkobyggen har raserats av fiender.

Vi fortsätter med Apostlagärningarna och Paulus missionsresor. Någon undrar varför inte alla kom till tro under Jesus tid på jorden. Gunnar svarar att det var en mycket kort tid - något år - som Jesus predikade. Det blir lärjungarna som får uppdraget att föra ut budskapet. Det är just det vi läser om.

I kapitel 20 skildras måltiden i Troas innan Paulus reser vidare. Peter Halldorf skriver i "Andens folk" att det är den första beskrivningen i Apostlagärningarna av hur Paulus verkar i en helt kristen miljö. Det är också ett av de tidigaste beläggen för att söndagen, uppståndelsens dag, har ersatt sabbaten som den unga kyrkans gudstjänstdag. Lukas, författaren till Apostlagärningarna, framhåller att syftet med sammankomsten var att "bryta bröd". Det antyder att nattvarden mycket tidigt utgjorde centrum i gudstjänsten.

Paulus höll vid det här tillfället en mycket lång predikan. Vid midnatt ramlade en ung man, som satt sig i fönstret och fallit i sömn, ner från tredje våningen och slog ihjäl sig. Paulus lade sig då över honom och väckte honom till liv igen. Därefter återupptog han sin predikan som varade ända till gryningen. (I dag finns någon slags gräns för en predikan, ungefär en kvart. Bra, för det finns de som inte kan sluta, säger Gunnar.) Det blir, skriver Halldorf om mötet i Troas, på samma gång en sakramental (nattvarden), karismatisk (predikan) och profetisk sammankomst. De gammaltestamentliga profeterna Elia och Elisa använde sig på liknande sätt av Guds kraft för att återuppväcka döda.

De första av Jesus efterföljare kallades Vägens folk. Gunnar menar att bordet är en minst lika viktig symbol som vägen. Måltiden i gemenskap pekar framåt mot Guds rike.

Vi kommer att tala om nutidens nattvard i våra kyrkor. Det har kommit kritik mot det gående nattvardsbordet. Men det finns de som har kvar duklagen, att man går fram och fyller halvcirkeln framför altaret, tar emot bröd och vin och välsignelsen. Efter det går man tillbaka till bänken, och det är nästa lags tur. I Ersta gör man fortfarande så. Också i Jämtland som en medlem i bibelgruppen kommer ifrån.

Sedan hamnar vi återigen i frågan om varför judarna inte tror att Jesus är Messias. Det är för att han ska komma med fredsriket. Gunnar berättar om en pojke som gick i bibelskola i Jerusalem. Han kom sent till en lektion, rusade in och ropade att Messias hade kommit. Då gick läraren ut på balkongen och tittade. Nej, svarade han, jag ser en hund som jagar en katt.


18 januari 2018

Paulus och den globala missionen (Bibelgruppen)

Min hemväg från bibelgruppen i Högalidskyrkan
Igår kväll var det dags igen - terminsstart för bibelgruppen. Jag hade åtagit mig fikat, och de närvarande fick nöja sig med min saffranslängd ur frysen. Vi var bara åtta stycken, flera hade meddelat att de inte kunde komma av diverse anledningar.

Vi fortsätter med Apostlagärningarna. Där berättar evangelisten Lukas om kyrkans första tid, om folket av Vägen som man kallade sig i begynnelsen och om Petrus, Paulus och de övriga apostlarnas arbete för att sprida det kristna glädjebudskapet.

Paulus är den mest internationella av dem. Han reser runt och prickar in viktiga städer varifrån evangeliet kan spridas vidare. Efter att ha grundat församlingen i Filippi i Makedonien är han med sina följeslagare inriktad på huvudstaden Thessalonike femton mil bort. Åtta mil sydväst om Thessalonike låg sedan Beroia inbäddat i ett bergslandskap. Det bör ha tagit Paulus två dagar att komma dit, skriver Peter Halldorf i "Andens folk".

Budskapet tas emot på olika sätt på olika platser. Förutom det fysiska motstånd som mötte apostlarna så gott som överallt var man i Beroia öppen för det nya,  men man prövade det också mot skriften. I Thessalonike hade en del genast förkastat budskapet utan reflektion. Andra hade intagit ett "svärmiskt" förhållningssätt som Halldorf kallar det.

Athen och den grekiska filosofin blir en utmaning för Paulus. Men som en god retoriker knyter han an till athenarnas egen världsbild. Paulus har gått omkring och sett alla gudabilder men också funnit altaret med inskriften "Åt en okänd gud". "Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er." (kap 17:23) Det finns inga tecken på att en församling grundades i Athen vid Paulus besök i staden. Men här börjar på allvar hellenismens kristnande, och här förkunnas evangeliets universella budskap som gäller "alla och överallt" (17:30).

Vår samtalsledare Gunnar Lind arbetade en tid som sjömanspräst i Aten. Hans första predikan där handlade just om Paulus tal  inför aeropagen. Aeropagen var beteckningen för en plats, Ares kulle, men var också den beslutande församling som styrde Athen och fungerade som domstol.