En kyrka för stora och små

Sackaios i trädet från "De yngstas bibel".

I dag hade jag bestämt mig för att gå i mässan. Jag hade skrivit in det i agendan. Jag tror inte det är bra att hålla sig från källan länge. Bibelgruppen har jag missat två gånger också.

Jag fick en glad överraskning när jag kom in i Högalidskyrkan. Det var många barn där med föräldrar. Det skulle bli en mässa för stora och små. Och det blev en så härlig stämning med glada psalmer som jag kände igen från tiden när mina barn var med. Dottern var med i kören i många år. Sonen gick i söndagsskola och fick tända ljuset i kyrkan vid advent.

Vi sjöng psalm 608 Vi sätter oss i ringen, 398 Vi reser ett tecken och 602 Så länge solen värmer jorden. Så fina och välkända för mig. Barnkören var med förstås.

Dagens bibeltext om tullindrivaren Sackaios lästes ur "Barnens bibel". Sackaios var kortväxt, så han klättrade upp i ett träd när han ville se Jesus. Då blev han också upptäckt. Jesus ville följa med honom hem och besöka hans hus. Det tyckte många illa om, för Sackaios var känd för att lura folk på pengar. Men då lovade Sackaios Jesus att han skulle betala tillbaka alla pengar han tagit orättmätigt för att han ville bli rik.

Mitt i gudstjänsten fick vi skriva ner något vi var bra på, lappar som skulle läggas ner i korgar och välsignas. Jag skrev att jag var bra på att vara med barnbarnen, att svara på deras frågor och introducera dem i konsternas sköna värld: litteratur, teater, musik. Jag lade till att jag ville att de skulle få kännedom om Jesus. Där har jag varit dålig. Ändå är jag som farmor en av faddrarna till de barnbarn i Luxemburg som döpts i katolska kyrkan. En pekbibel har de fått i alla fall att börja med. Och nu hittade jag i min bokhylla "De yngstas bibel" som dottern fick i julklapp ett år av moster, morbror och kusiner. Så det är väl bara att leta upp lämpliga texter och läsa för de små.