En bok om Anden (Mikael Tellbe, Andens värk. På spaning efter sann andlighet"

Mikael Tellbe är docent i Nya testamentets exegetik. Han har också en bakgrund i karismatiska församlingar. Nu kommer han med boken "Andens värk. På spaning efter sann andlighet". Nej, det är inte felstavat. Författaren vill understryka att vandra i Anden kan innebära prövningar. Anden vill förändra, förvandla och förädla, skriver han. Men vi formas i gemenskap och beroende av andra. Det kan ta emot. Vi konfronteras med våra egna svagheter.

Tellbes bok är i mycket en närläsning av Första Korinthierbrevet. Paulus skriver till den församling i Korinth som han lämnat och fått oroande nyheter från. Männen går till prostituerade, de äter offerkött och talar tungomål som inte uttolkas och som stänger människor ute. De har ännu inte tillräcklig kunskap om vad ett sant andligt liv innebär. Anden, som ingår i Treenigheten Fadern, sonen och den helige Anden, kallas ofta för Hjälparen - dock inte hos Tellbe. Men han skriver att Anden leder oss fram till Kristus och korset. Anden vill få oss att älska. 

Församlingen i Korinth kan ha god vilja men lever i vissa avseenden kvar i den gamla tiden. Paulus understryker att det inte handlar om att individen ska visa sin fromhet inför andra. Han betonar betydelsen av enhet. I gemenskapen har dock alla möjlighet att profetera, skriver Paulus. Jag stannar vid det ordet, för som medlem i Svenska kyrkan hör jag sällan eller aldrig talas om det - förutom i Bibelläsningen. Tellbe förklarar att det grekiska verbet profero betyder frambära. Den som profeterar frambär en hälsning från Gud. "Detta kan ske på många olika sätt: genom sång, undervisning, förkunnelse, delgivning, tungotal med uttydning, uppenbarelser, bilder eller profetiska hälsningar."

Hur kan vi då i dag skapa en sund användning av Andens gåvor? "Då som nu är ledorden kärlek, delaktighet och begriplighet", poängterar författaren. 

På slutet finns frågor att fundera över för den ensamma läsaren eller medlemmar i en studiegrupp. En lyder: "Vad är andlig längtan? Vad längtar du efter?" Jag har svårt att svara på det. Tellbe har tidigare skrivit att vi alla längtar efter den levande Guden. Vad betyder det? Men när han skriver om bönen är jag med. Jesus har gett oss ett löfte. "Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas." Varför ska jag längta? Jag har redan fått bönesvar som varit avgörande för mitt och mina närmastes liv. Tellbe skriver att Gud för oss till punkter i livet, där vi inser vårt beroende av Guds nåd. "Det vi ser som kriser och misslyckanden kan i själva verket vara Guds gåva till oss för att lära oss att förtrösta på hans nåd."

Nu längtar jag inte efter något. Jag lever i nåden. Men som både Paulus och Tellbe kan känna sig rädda och svaga när de förmedlar evangelium fruktar jag att mina ord är för stora och att de ska misstolkas.