Hade Jesus humor?

Genesarets sjö

Jag ska erkänna att jag var ganska nollställd inför bibelgruppens möte i går. Sist var vi bara sex stycken. Dessutom tyckte jag att den text vi skulle tala om, kap 13 i Matteus, inte innehöll så mycket som var knepigt och behövde redas ut. Där berättar Jesus hur han predikar, och han tolkar själv några av sina liknelser. Hur ska det räcka till en och en halv timme? undrar jag.

Men det gjorde det! Och vi var elva nu. Mycket glädjande. I de första verserna predikar Jesus från en båt. Folket står på stranden och lyssnar. Siv i vår grupp får då en tydlig minnesbild från när hon för många år sedan var på resa i Israel och stod och blickade ner över Genesarets sjö. Jesus använder sig av liknelser från lyssnarnas vardag. Det handlar om sådd och hur den växer eller inte växer. Vi kan välja själva vilken mottagare av Jesu ord vi ser oss som. Det kan bero på våra omständigheter och våra varierande själstillstånd.

Jag fastnar för tilltalet "Hör, du som har öron." Jag har alltid tyckt att det låter roligt, smått ironiskt. Men jag tror inte att Jesus använder ironi. Ironi skapas av en spricka mellan sanning och lögn. Man säger något och menar tvärtom. Jesus är hel. Han är Sanningen. Det kan inte relativiseras. Och han måste vara tydlig, som Tage påpekar, inte bjuda in till tvivel. Jag talar med min man om det när jag kommit hem. Då säger han att Jesus, om jag har rätt, inte är ironisk eller har humor i evangelierna. Just det. Jag som har studerat ironi i litteraturen läser Jesus som en text. Men han fanns förstås också utanför texten. Men det vet vi inte mycket om.

Vi tar oss igenom liknelser om himmelriket och skörden vid yttersta domen. Och vi läser om hur Jesus som profet blir ringaktad i sin egen stad. I Nasaret känner man honom som Josef och Marias son och som bror till både bröder och systrar. Systrarna är inte namngivna. Vilka var de?

Anna-Mi hade fått veta att det fanns präster tillgängliga från församlingen för att besöka vår grupp. Kanske kunde någon komma nästa gång redan. Då kan vi samla på oss frågor att ställa.

I närkamp med Matteus 12

Hendrick von Balen, Den heliga Treenigheten

Igår kväll var första gången som bibelgruppen samlades utan vår präst Gunnar Lind som pensionerats. Vi var färre än vanligt, sex personer, men alla taggade att bidra. Carina som tagit det administrativa ansvaret blev också den som  inledde och avslutade med bön som Gunnar gjort. Så det blev en fin inramning.

Vi fortsatte i Matteusevangeliet och läste ut kapitel 12. Tanken är att vi ska gå igenom ett kapitel varannan måndag i fortsättningen, mellan kl 18 och 19.30. Då har vi fått låna en lokal av Högalids församling.

Under rubriken "Guds utvalde tjänare" hänvisar Jesus till profeten Jesaja som talar om den som ska komma. "Han ska inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan". Nej, Jesus har kommit för de svaga, för att rädda dem. Så summerar en gruppmedlem det hela.

Senare kommer vi till ett av de kategoriska påståenden av Jesus som vi kan hitta i Bibeln. "Den som inte är med mig är mot mig". Kanske var det nödvändigt vid den tiden och på den platsen, resonerar någon. I allt larm som omgav Jesus skulle han göra sig hörd. Han var tvungen att vara tydlig. Kanske blir vi ibland orättvisa mot Jesus, när vi inte tänker på att han levde i ett annat sammanhang än vårt. Vi blir också brydda av placeringen av detta uttalande, efter ett långt stycke om demoner som drivs ut med Guds ande. Det kanske helt enkelt inte borde stå tillsammans med det andra, utan bilda ett nytt stycke. Vi försöker oss på förklaringsmodeller.

Andarna skapar problem för oss. Jesus liknelser som svar till fariséerna, som säger att han driver ut onda andar med hjälp av demonernas furste Beelsebul, har vi svårt att förstå. Också när Jesus säger att människorna ska få förlåtelse för all synd och hädelse men inte den mot Anden. "Den som säger något om människosonen skall få förlåtelse".  Anden är Guds närvaro i världen. Men till treenigheten hör också Jesus. Här menar han nog att vi får angripa honom när han vandrar på jorden. Men som Guds son hör han ihop med Anden. Treenighetsläran lades fast först i kyrkomötet i Nicea år 325, men i den så kallade missionsbefallningen i slutet av Matteus säger Jesus "gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn". Att det finns sådant som vi inte kan få förlåtelse för stör oss också. Visst finns nåden, nåd genom tron!

"Den orena andens återkomst" grubblar vi också över. Anden vänder tillbaka. "För den människan blir slutet värre än början." Vi tror att det ska läsas som att den person som blivit av med en ond ande måste fylla sitt inre med gott, med goda tankar för att motstå nya frestelser.

Så har vi sista stycket i kapitel 12 under rubriken "Jesu familj". Någon meddelar honom att hans mor och bröder står utanför och vill tala med honom. Då pekar Jesus på sina lärjungar och säger att de är hans mor och hans bröder. Jag är glad över att ha kommit på tanken att det inte betyder att han avvisar sin familj utan att han bara visar att har har fått en större familj nu. "Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor." Carina hittar hänvisningar till andra bibelställen. I Johannes 2:12 framgår det att Jesus vandrade tillsammans med sin mor, sina bröder och lärjungarna.

Hur klarade vi oss då utan Gunnar? De vidare referenserna fick vi klara oss utan. Det blev nog mer närläsning. Kanske också mer personliga inlägg.