29 februari 2012

Historia att lyssna till (Elisabet Nemert, Ljusets dotter och Ödets hav)

Jag fick en cd-bok i present: Elisabet Nemert, Ljusets dotter. Det var den andra ljudboken i min ägo. En tidigare deckare hade inte gett så mycket mersmak. Författaren var den här gången helt okänd för mig. Men i somras satte jag mig efter en svettig promenad med ett glas iste i handen och började lyssna. Det var en angenäm upplevelse. Louise Raeder läste med behaglig röst.

Handlingen utspelar sig på 1700-talet. Den följer Maria som växer upp på Edsbergs slott som dotter till en brutal förman. Sin haltande gång har hon efter en skada som fadern orsakat, och den gör att hon blir utsatt för trakasserier av jämnåriga.

I hemlighet lär hon sig spela på sin morfars fiol. Det blir vändpunkten i hennes liv. Hon blir upptäckt av en av samtidens största musiker.

Visst låter det som en populärroman, men Elisabet Nemert är en historiskt bevandrad författare. Hon placerar sina huvudpersoner i händelserika tider och fascinerande miljöer. Mordet på Gustav III finns med som en referenspunkt.

Ödets hav blev jag än mer förtjust i. Där är vi på Gotland vid tiden för Valdemar Atterdags härjande, alltså kring 1361. Aurora är uppvuxen på en välbärgad gård, och hon ingår äktenskap med en förmögen tysk köpman. Trots dessa lovande utgångspunkter får vi genom henne uppleva en hård tid med krig och död, och även hon är fast i den rådande hederskulturen. Men det är en stark kvinna med egen moralisk kompass.

Dramatiska omständigheter för henne till Novgorod, där en släkting bedriver handel. I österled föds kärlekens möjligheter på nytt.

Att den boken är översatt till tyska är inte att förvånas över. Tänk bara på tyskarnas intresse för Mari Jungstedts Gotlandsdeckare! Själv har jag svårt att motstå Visby och den gotländska naturen såväl i litteraturen som i verkligheten.

En annan sak är att jag trots en spännande intrig ofelbart somnar innan cd:n tar slut. Också Gunnel Freds röst har en avslappnande effekt. Då är det bra att berättartråden inte är tilltrasslad. Det gör inte så mycket om man missar en del. Man har i alla fall grepp om det väsentliga, och har man inte det är det bara att spela tillbaka något spår.

28 februari 2012

Måndags-tv (Drömmen om landet och 30 grader i februari)

Fyra måndagar i rad har jag suttit bänkad framför tv:n. SVT1 sänder två program efter varandra med samma tema: önskan att börja ett bättre liv någon annanstans. I Drömmen om landet handlar det om Sverige, i 30 grader i februari om Thailand. Det är också två olika genrer, reality och drama.

Fyra familjer från Stockholmstrakten ska byta sin stressiga tillvaro till en lugnare är det tänkt. I går introducerades den fjärde familjen, ensamstående Louise Yourstone med sina två döttrar. Hon är marknadsförare till vardags och hade många idéer inför sommaren på en båtmack i skärgården. Det var inget mindre än Strindbergs och Hemsöbornas Kymendö de skulle bo på. Louise föreföll vara en mycket energisk och positiv person. Men hon verkade tappa hakan inför den första kontakten med den nya verkligheten. Utvecklingsmöjligheterna var begränsade, och familjen fick en lång lista av värdparet på vad de skulle göra. Segel- och båtvärlden visste de heller inte mycket om, men det hade inte avskräckt.

Familjen Borgström på bondgården i Malsta tycker jag tar upp för stor del av programmet, men det är kanske för att jag är mer intresserad av de andra. Borgströms kommer med egna initiativ men har egentligen bara att följa rutinerna på gården. Det är förstås inte så bara för tonåringarna som ska gå upp halv 7 eller tidigare varje morgon. Det blir en hel del om arbetsfördelning. De små knorrar om att de fått för lätta uppgifter, som att vända på ägg som ska kläckas och gå ut med hundar. Förtjusande pyttesmå kattungar får de ta emot i alla fall och att bygga hönshus med pappa blir populärt. Äldste sonen Fredrik mår riktigt bra. Han jobbar hårt och tycker om det.

Familjen Fourén har bed and breakfast i Tjällmo men också café och pubkvällar. De kommer fint in i trakten. Öppningskvällen gav resultat i kassan och nyttiga kontakter. Sonen erbjuds tur i raggarbil i detta avsnitt, och en gemytlig östgötska skapar stämning. Mamman är nog fortfarande ganska stressad och bekymrad över allt som ska ordnas. Inte konstigt. En helt ny verksamhet ska startas upp. Pappa som är steward är kanske mer van.

Familjen Jonsson-Ekberg är mina favoriter. Roger och Lotta är skådespelare som inte är mer etablerade än att de fått vara påhittiga hemma också. De har en fjortonårig son Teodor som mest har varit med mamma. Föräldrarna träffades 1996, men de har inte bott ihop. Det ska bli ändring på det från och med nu, och det ser bra ut. Roger och Teodor umgås som riktiga karlar när de ska skaffa fram virke till en bar. Framsidan på krogen i Ljugarn måste bli mer inbjudande. När de skulle göra reklam för stället på stranden dök Roger upp silvermålad som viking. Starkt av Teodor att skämmas bara lite! På ledig tid rider Lotta och Roger ut och sjunger countrylåtar på hästryggen. Vad roliga de är!

30 grader i februari är inte lika roligt. Majlis har kommit till Thailand med sin elaka rullstolsburna man Bengt. Det var underbart att se hur hon levde upp när hon smet ut från hotellet och lärde sig både dyka och köra moped. Men i går shoppade hon bara hysteriskt med sin döda mans kort. Hon har råkat knuffa till honom så han dött men inte vetat vad hon ska göra med kroppen. Han sitter kvar på hotellrummet med en grön handduk över sig.

Kajsa har haft en stroke och lämnat Sverige med sina två döttrar. Hon måste ta det lugnt för att överleva, har läkarna sagt. Men hon är en ska bara-människa. Hon börjar bygga ett hotell på en paradisö. Chan, en thailändsk vän från en tidigare resa har samma idé. Kajsa fastnar i konkurrensens garn. Hennes dotter har i alla fall spårat upp Chans son som av fadern satts i kloster för att bli fri från droger. Mellan de unga tu håller något fint på att växa fram långt bortom föräldrarnas jordbundna ofrihet.

Glenn som är i fyrtioårsåldern söker en kvinna. Han åker på flera smällar och blir lurad. Men inte av Oh. Hon försöker få sin ensamstående syster att nappa fast hon själv börjar bli kär. Hennes hemlighet är att hon förut varit en man. Hon kan aldrig ge Glenn det barn han vill ha.

Det är ganska tillspetsat i dramaserien. Det är dystert men också lite hoppfullt.



24 februari 2012

Tro trots allt (Jonas Gardell, Om Jesus)

Jonas Gardell fungerar som djävulens advokat när han läser Nya Testamentet i sin bok Om Jesus. Han undrar själv om hans tro ska hålla för en sådan läsning. Det gör den.

När jag kommit en bit in i boken tänkte jag: Hur kan han tro på Gud? Han kommer till svårsmälta slutsatser men gör det efter att ha gått grundligt till väga. Han framhåller att han inte är någon forskare men har arbetat på sin bok i tolv år, och litteraturförteckningen är imponerande. Det handlar om att pröva den historiske Jesus mot evangeliernas, och då blir det lite svårt. Många av Jesus utsagor riktar sig till det judiska samhälle han levde i. Därmed skulle alla vi andra vara uteslutna.

Gardell nagelfar själva kärnan i budskapet, att Guds rike var omedelbart förestående. Efter Jesus död och uppståndelse väntade man på ett annat slut då han skulle återkomma. Inte heller det kom. Paulus och evangelisterna hittade därför på villkor som måste vara uppfyllda innan. I dag får vi nöja oss med argumentet att Guds tidsuppfattning är en annan än vår.

Jesus ord "Guds rike är inom er" återfinns enligt Gardell bara i Lukas och är troligen en skapelse av evangelisten själv.Varför troligen? Det får man inget svar på. Det är minst sagt tråkigt, eftersom den bibelversen är så utomordentligt tillltalande för en modern läsare.

En sak som man måste vara medveten om är naturligtvis att Nya Testamentets författare går tillbaka till det som utgör vårt Gamla Testament för att visa på det förutbestämda i Jesus gärning, lidande och död. Och själv åberopar han ofta de judiska skrifterna. Särskilt i Johannesevangeliet blir Jesus det inkarnerade ordet, visar Gardell. Hela tiden görs och sägs saker för att skriftställen ska uppfyllas. Jesus död blir en gigantisk iscensättning av symboliska handlingar.

Gardell betvivlar att Jesus dog för våra synder. Det skulle göra Gud till en bödel och människan till något orent. Det stämmer inte heller med Jesus syn på synden. Han botade och förlät sjuka, syndare och utstötta utan att något offer frambringats i templet enligt lagen. För författaren är i stället Jesus död på korset den yttersta solidariteten med mänskligheten och dess lidande: Han vet hur det är. Han har själv varit där.

Jag förstår att Gardell med sina traumatiska upplevelser och sitt utanförskap attraheras starkt av den kristna tron. Att vi inte är ensamma och inte dömda är det centrala för honom. Han är orubblig: "Det hela är omöjligt. Dock tror jag".

23 februari 2012

Sentimental film om osentimental lady (Järnladyn)

I går såg jag Järnladyn, filmen om Margaret Thatcher med Meryl Streep i huvudrollen. Svenska Dagbladets kritiker tyckte att Thatchers känsloliv skildrades på bekostnad av hennes politiska gärning. Jag ställer mig också lite frågande till ramhandlingen: Maken Denis är död sedan flera år tillbaka, och hon går omkring förvirrad i deras gemensamma hem. Hans kostymer hänger kvar i skåpen. Hon vill inte släppa taget. I hennes medvetande är han påtagligt levande. Hon talar med honom, och han kommenterar vad hon gör.

Återblickarna är hennes. Nya terrordåd på tv väcker till liv en tid då IRA var ett verkligt hot. Hon tittar på privata dvd:er från då barnen var små och minns att de ropade att hon skulle stanna när hon var på väg till möten.

Sekvens läggs på sekvens. Fadern, the grocer, var en förebild. Hon hjälpte till i hans affär innan hon kom in på Oxford. Gör mig inte besviken! sa han. Medan modern stod vid diskbaljan, var blöt om händerna och inte kunde ta i intagningsbeskedet. Med den uppväxten tyckte Margaret Thatcher att hon hade rätt att ställa krav på folket och fackföreningarna.

Hon kom till makten när Storbritannien var i kaos med strejker, våldsamma demonstrationer och elransonering. Hon menade att idéer och tankar var det som betydde något. Men i Falklandskriget tog patriotiska känslor över. Hon blev hyllad efter segern över Argentina. Soldaterna hade inte dött förgäves, sa hon. I mina ögon framstår det som horribelt att offra människoliv för en så futtig sak.

Jag är inte kvinnan att bedöma om hon gjorde något gott för sitt land. Det ger inte filmen underlag för heller. Den är alltför fragmentarisk när det kommer till det. Det är som att det läggs mer krut på att visa att hon minns än vad hon minns. Hur hon hade det som ensam kvinna i ljusblå dräkt bland män i mörka kostymer är dock inte svårt att sätta sig in i. För de konservativa var också hennes bakgrund suspekt.

Meryl Streep gör som nästan alltid en stark insats. I Broarna i Madison County var samspelet med Clint Eastwood imponerande mättat occh nyansrikt. Med Mama Mia visade hon att hon var en skådis som med bravur också kunde sjunga och agera i en musikal. Men varför var hon med i Djävulen bär Prada? Den filmen var så floskulös att det stänkte om det. En ung kvinnlig journalist är beredd att göra allt för karriären, och blir utnyttjad av sin häxa till chef. Så minns jag den i alla fall.

I Järnladyn gestaltar Meryl Streep Thatcher som medelålders och gammal. I en intervju som Karin Hübinette gjorde med henne nyligen berättar hon att hon redan som ung såg sig själv i de äldre kvinnorna i sin släkt. Och i de gamla såg hon ungdomen inbäddad men redo för utlopp.

Så synd att Denis poppar upp hela tiden. På slutet kan jag inte låta bli att gäspa. Margaret låter honom gå, och jag går ut ur salongen.

22 februari 2012

Askonsdagen (Peter Halldorf, Heligt år)

Det är askonsdagen som inleder fastan. Bibeltexterna talar om försakelse, men det handlar inte om att avstå för att plåga sig eller för att framstå som duktig inför andra. Jesaja skriver: ”Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum”. I episteltexten framhålls att utan gärningar är tron död. Jesus säger att när man fastar ska man inte se dyster ut som hycklarna som vanställer sitt utseende för att människorna ska se att de fastar. Nej, man ska fasta i det fördolda så att bara fadern ser det.

Kanske finns det kristna miljöer där man driver sig långt i sin fasta. Men det torde vara en ytterst marginell företeelse. De flesta tänker nog över huvud taget inte på att vi är inne i fastetiden. Man tror att man följer traditionen om man börjar äta semlor på fettisdagen när det i själva verket är den enda dag man ska äta bullen.

Solidaritetstanken i fastan vill jag ansluta mig till. Att ge lite extra till en insamling är det enklaste och minst påfrestande för kroppen.

Fasta på annat sätt gör man som en förberedelse för påskens under. Genom att skala bort överkonsumtion och oväsentligheter ska man bli mindre däst och mer öppen. Man kan välja att avstå från något man brukar äta eller dricka, och man kan göra det successivt. Man börjar med att ta bort kött till exempel, sedan fisk och blir till sist vegan.

Peter Halldorf, Heligt år är vår referensbok i Högalids församling när vi följer kyrkoåret. Halldorf är pastor i Pingströrelsen men starkt engagerad i ekumeniskt arbete. Kyrkoåret har förstås inte beaktats särskilt mycket i frikyrklig tradition, men Halldorf menar att det är en andlig skattkammare som bör vara närvarande i gudtjänstlivet. Jag gav därför boken i 50-årspresent till min svåger som är medlem i en stor frikykoförsamling.

Heligt år är en värdefull och lärd vägledning som ger återblickar till den första kristna kyrkan och utblickar till katolsk och ortodox tradition. Notapparaten är omfattande. Men överkurserna kan man lämna därhän om man vill. Författarens läsning är verkligen en lectio divina, ett gudabenådat meditativt mottagande av bibelordet som möjliggör en personlig anknytning. Men det handlar inte om Ordet ensamt, hur viktigt det än är. ”Tron börjar inte med att förstå”, skriver Halldorf. ”Tron tar vi emot från kyrkan genom att vi deltar i hennes gudstjänst och med kropp och alla sinnen lär oss hennes språk.”

Under askonsdagens mässa i Ansgarskapellet får vi ett kors av aska ritat i våra pannor. Det är en påminnelse om vår förgänglighet men också ett tecken för nytt liv och hopp.

21 februari 2012

Fettisdag

Välkommen till denna blogg på Fettisdagen! Ni har väl ätit era bullar? Min var god. I morgon börjar fastan. Då ska jag avstå - från semlor.