Askonsdagen (Peter Halldorf, Heligt år)

Det är askonsdagen som inleder fastan. Bibeltexterna talar om försakelse, men det handlar inte om att avstå för att plåga sig eller för att framstå som duktig inför andra. Jesaja skriver: ”Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum”. I episteltexten framhålls att utan gärningar är tron död. Jesus säger att när man fastar ska man inte se dyster ut som hycklarna som vanställer sitt utseende för att människorna ska se att de fastar. Nej, man ska fasta i det fördolda så att bara fadern ser det.

Kanske finns det kristna miljöer där man driver sig långt i sin fasta. Men det torde vara en ytterst marginell företeelse. De flesta tänker nog över huvud taget inte på att vi är inne i fastetiden. Man tror att man följer traditionen om man börjar äta semlor på fettisdagen när det i själva verket är den enda dag man ska äta bullen.

Solidaritetstanken i fastan vill jag ansluta mig till. Att ge lite extra till en insamling är det enklaste och minst påfrestande för kroppen.

Fasta på annat sätt gör man som en förberedelse för påskens under. Genom att skala bort överkonsumtion och oväsentligheter ska man bli mindre däst och mer öppen. Man kan välja att avstå från något man brukar äta eller dricka, och man kan göra det successivt. Man börjar med att ta bort kött till exempel, sedan fisk och blir till sist vegan.

Peter Halldorf, Heligt år är vår referensbok i Högalids församling när vi följer kyrkoåret. Halldorf är pastor i Pingströrelsen men starkt engagerad i ekumeniskt arbete. Kyrkoåret har förstås inte beaktats särskilt mycket i frikyrklig tradition, men Halldorf menar att det är en andlig skattkammare som bör vara närvarande i gudtjänstlivet. Jag gav därför boken i 50-årspresent till min svåger som är medlem i en stor frikykoförsamling.

Heligt år är en värdefull och lärd vägledning som ger återblickar till den första kristna kyrkan och utblickar till katolsk och ortodox tradition. Notapparaten är omfattande. Men överkurserna kan man lämna därhän om man vill. Författarens läsning är verkligen en lectio divina, ett gudabenådat meditativt mottagande av bibelordet som möjliggör en personlig anknytning. Men det handlar inte om Ordet ensamt, hur viktigt det än är. ”Tron börjar inte med att förstå”, skriver Halldorf. ”Tron tar vi emot från kyrkan genom att vi deltar i hennes gudstjänst och med kropp och alla sinnen lär oss hennes språk.”

Under askonsdagens mässa i Ansgarskapellet får vi ett kors av aska ritat i våra pannor. Det är en påminnelse om vår förgänglighet men också ett tecken för nytt liv och hopp.