Parisavtalet bygger på frivillighet. De nuvarande åtagandena ligger långt ifrån målet om att begränsa uppvärmningen till högst två grader. Ett problem är att det finns grupper som förlorar på en förändring. Höjda bensinskatter har lett till de gula västarnas uppror i Frankrike. Hänsyn till dem som förlorar kan inte få blockera hela omställningen, menar man i biskopsbrevet. Det låter vettigt. Men det ska bli rättvist. Utsatta grupper kan behöva kompenseras.
Två avsnitt handlar om oro. Jag har redan sagt att jag inte är så orolig. Jag tror att tekniska framsteg, förändrat levnadssätt och delvis anpassning till ett nytt klimat kommer att göra det möjligt att leva vidare här på jorden.
Därefter kommer ett avsnitt om ansvar. "Det är svårt att ta ansvar för Kinas utbyggnad av kolkraft", skriver man, "men som individer kan vi förändra vår livsstil och använda vår demokratiska rätt att påverka politiska beslut". En bra sammanfattning. När det gäller individuella handlingar är det lätt att komma med råd: använd mindre fossila bränslen, res klimatsmart, ät mer vegetariskt och kasta inte bort mat. Om vårt samhälle är på fel väg får vi försöka påverka politiker och representanter för näringslivet.
Hur får man då människor att verka för förändring? Gudstjänsten och nattvardsfirandet är viktiga gemenskaper: "vi samlas, får redskap att möta livet och dess utmaningar och sänds ut i världen med ett meningsfullt uppdrag i Jesu efterföljd". Det handlar om vår relation till Gud och skapelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar