7 december 2025

Vad har förläggaren för ansvar?

 

Norska Vigdis Hjort kretsar i flera av sina böcker kring "det onämnbara", att fadern skulle ha förgripit sig mot henne när hon var barn. I romanen "Arv och miljö", som handlar om en tvist kring ett testamente, blir också incestmotivet utvecklat. När boken kommer ut är fadern död, men innehållet drabbar den 80-åriga modern hårt. Hon anklagas tillsammans med de två systrarna för att ha tigit och inte velat lyssna till Vigdis, som heter Bergljot i romanen. Brodern ställer sig på Bergljots sida i arvstvisten och stöder henne också vad gäller incestanklagelserna. 

Systrarna funderar på hur de ska kunna bemöta Vigdis i offentligheten. Hon är uppburen av det kulturella etablissemanget. Romanen "Arv och miljö" är ett verk av en erfaren författare. Texten är tät och drivande. Namnen är utbytta, men familjen känner igen sig i situationerna. Dock utan att kunna följa berättarens tankegångar. Att Vigdis varit så diffus i sina anklagelser är ett problem. Ungefär så här beskriver systern Helga saken i sin roman "Fri vilje". Så skulle det se ut om det blev rättssak:

Domaren frågar Vigdis vad saken gäller. Jag blev utsatt för sexuella övergrepp av min far när jag var barn, svarar hon. Vad gjorde han? Det vill jag inte säga. Men det måste du nog. Jag vill inte att min syster ska få sådana bilder av mig i huvudet. Men det har hon nog redan av fadern. Men jag vill inte dela mina öppna sår. Det är så skamfullt och intimt. Det måste du om du vill att vi ska kunna döma din far. Mor också. Vad menar du? Du måste döma henne också. Hon visste allt och gjorde inget. Vad var det hon visste? Jag kan inte säga det utanför det psykoanalytiska rummet. Jag har inte pratat med någon annan om det. Det gör för ont. I rätten kan vi inte döma om du inte berättar. Din far är också en människa. Han har rätt att försvara sig. Då kan det vara detsamma. Då vill jag hellre skriva en bok.

Helga ringer förläggaren till "Arv och miljö". Denna säger att hon måste tillvarata sin författares intressen.

I SVT sänds nu en dokumentärserie om Joakim Lundells bok "Monster", där han anklagar sin mor för tortyrliknande handlingar. I nästa avsnitt får vi träffa Lundells förläggare. 

Vigdis Hjort och Lundell är långtifrån de enda som med sina böcker kommit i konflikt med anhöriga. Jan Myrdal skrev om sina föräldrar i "Barndom", att de egentligen inte ville veta av honom. Systern Kaj Fölster och författarens son Janken Myrdal visar på en helt annan bild i "De hemliga breven". Där publicerar de brevväxlingen mellan Jan Myrdal och föräldrarna Gunnar och Alva. Felicia Feldt skriver i "Felicia försvann" om sin barndom i ljuset av modern Anna Wahlgren och hennes stora niobarnsfamilj. Genom "Barnaboken" hade Anna Wahlgren blivit betraktad som en expert på barnuppfostran. 

I fallen Myrdal och Wahlgren handlar det, vad jag vet, inte om några allvarliga förseelser. Men vad har en förläggare för ansvar om det kommer anklagelser om ett brott? Brottsrubriceringen förtal finns. Men när använder man den i praktiken? Jag tycker frågeställningen är intressant och angelägen.