16 oktober 2012

En parafras och lite till (Lena Einhorn, Siri)

Att det handlar om ett annat perspektiv på äktenskapet än det Strindberg lägger fram i En dåres försvarstal står klart. Lena Einhorns bok heter Siri. En allvetande berättare för ordet, dock utan att använda sig av möjligheten att tränga in i huvudpersonens inre. Mycket av handlingen bygger på dialog och yttre iakttagelser.

Två plan löper parallellt. Boken börjar 1890 vid tiden för den uppslitande skilsmässan mellan Siri von Essen och August Strindberg. Sedan varvas kapitlen. Vi är i år 1875 och får följa hur Strindberg blir en kär och nära vän till henne och maken Carl Wrangel. Detta utvecklas som bekant till en passion mellan Siri och August. Han lovar henne framgång i hennes dröm att bli skådespelerska - vilket delvis infrias - och att hon inte ska behöva föda barn - han har en fysisk defekt som hindrar detta. Lögn är det sista.

När det gäller barnen är det inget försvarstal för Siri som Lena Einhorn skriver. Men hon visar på två sidor. Siri verkar känslokall och egoistisk i förhållande till sitt barn med Carl och det första hon får med Strindberg. Båda dör. Kanske har hon, och August, någon skuld i det senare fallet. Men när August lämnat henne blir deras tre barn hennes ansvar och mening.

Bilden av väninnan Marie David blir förstås mer nyanserad. Lena Einhorn har använt sig av brev från skilsmässoprocessen som talar emot Strindbergs beskyllningar. Visst hade hon alkoholproblem, men hon hjälpte Siri ekonomiskt och var ett värdefullt stöd för henne och barnen i flera år.

Tiden med Marie i Helsingfors och en del annat går utöver En dåres försvarstal. Men jag tänker att det skulle vara lite tråkigt och smågnetigt att läsa in sig på litteratur, forskning och brev för att skriva om i stort sett samma saker en gång till. Och tyvärr blir min läsupplevelse lite fadd.

Det finns andra exempel på omskrivningar. Bengt Ohlsson ger i Gregorius sin röst åt pastorn från Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Gregorius är en en obehaglig bok om en obehaglig person men stark och välskriven. Doktor Glas jag-berättelse handlar om hur han som läkare ska kunna befria Helga Gregorius från sin make. I Mordets praktik återanvänder Kerstin Ekman doktorn och låter även Söderberg vara med på ett hörn. Den gjorde inte lika starkt intryck på mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar