18 januari 2015

Mirjam dansar - ny termin i bibelgruppen

Jag hade tömt frysen på lussekatter fast jag tänkte att folk kunde vara trötta på sånt. Men de gick åt. Två nya deltagare dök upp. Roligt. När vi "gamla" skulle presentera oss verkade ingen veta hur länge de varit med. Men när jag nu hemma tänker efter så började jag på hösten efter min första depression. Det var i september 2011, året då mamma hade dött. Jag var så lycklig att jag var frisk och kunde delta.

Då handlade det om Lukasevangeliet om jag minns rätt. Sedan dess har vi gått igenom trosbekännelsen, läst Petrus och Johannes brev, Apokryferna (de gömda böckerna) och böcker i Gamla Testamentet. Jobs bok var min idé. Jag tycker att det är intressant att se Job som den förste existentialisten. Vi har väl läst något mer som jag inte kommer på just nu. Men det mesta har jag nog skrivit om här på bloggen.

Nu är vi i början av Bibeln. Det är ingen kronologi precis i vårt studium.  Andra Mosebok kap 15 "Israels segersång" läste vi i onsdags. Herren har lett ut judarna ur Egypten, ut ur fångenskapen och slaveriet. Det är det som man firar under den judiska påsken, Pesach.

Tidigare har man menat att israelerna vandrade genom Röda havet, men nu pekar en del av forskningen på att det var en mindre vik de passerade, Akabaviken mellan Sinai och Saudiarabien. Faraos kämpar med hästar och vagnar förföljde dem, men Herren lät vattnet strömma tilbaka över dem, står det i GT. "Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet." Lennart Möller, svensk miljömedicinare och hobbyarkeolog, anser sig ha funnit bevis. Han har i sin bok The Exodus Case publicerat bilder på skelettdelar och vagnshjul som påträffats vid dykningar.

Åter till Bibeln: Mirjam, syster till Moses medhjälpare Aron, samlade kvinnor som dansade och slog på tamburin till Herrens ära: "Häst och vagnskämpe vräkte han i havet."

Vår samtalsledare sa att Mirjam var en sådan kvinna som Maria, syster till Marta i NT som levde för en sak, för att lovsjunga Herren. Maria var i Herrens ord, medan Marta också bekymrade sig om det praktiska.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar