Mitt iotakors - min glädje och min smärta

Så vackert blev mitt iotakors.

I går i bibelgruppen målade vi färdigt våra iotakors. Det tog fyra sammankomster att bli klar. Det var lite bistra förutsättningar tyvärr den här gången. Det var dålig koll på kaffelistan. Ingen hade förberett fika. Så någon skivade en banan, och så ordnades det med vattenkokare och tepåsar.

En rysk kör hade vi i bakgrunden på cd. Vår ledare Gunnar förklarade också medan vi fyllde i de olika fälten vad de och färgerna står för.

Vi hade nu att färglägga den svarta kanten runt hela korset - eller trädet som man också kan se det som. Det svarta är barken som står emot det onda.

Korsen i korset ska vara vita. Det är svårt att måla vitt på vitt papper, så Gunnar sa att vi kunde fylla i konturerna. Det får de vita korsen att framträda. Korset innehåller alla tider på samma gång och bär in i evigheten.

Gunnar läste Efraim Syrierns bön: "Gå in in dig själv, bo inom ditt hjärta, för där är Gud".

Sedan fick vi säga hur vi tyckte det varit att måla iotakorsen. Jag har sett konkreta saker och innehåll på flera ställen. Bönesvar som förvandlat sorg och oro till kärlek, misslyckanden som jag inte vet om de haft något gott med sig, den svarta barken som består av mina mediciner. Utan dem håller jag inte ihop. Det blå hoppet är Jesus i mörkret. Men nu är jag frisk. Tacksamhet och glädje lever i det röda.