Livets källa

Jag har kommit hem från högmässa i Högalidskyrkan. I dag var ingen speciell dag, så det var inte  mycket folk där. I en så stor kyrka - den förra kyrkoherden kallade den för en katedral - sprids folk ut. Det ser kanske ut att vara färre än det är. Nu för tiden går i alla fall många fram i nattvardens gemenskap. När jag har tagit brödet och doppat det i vinet känns det som om jag blivit renad inifrån. Inte renad från synd - mitt syndamedvetande är inte så starkt - utan genomsköljd på något vis, som ett motionspass men ändå inte.

Det var en för mig ny kyrkvärd som läste dagens texter. Hennes röst gjorde texten ny. Det handlade om Livets källa. Jesus träffar en samarisk kvinna vid Jakobs brunn. Att han talar med samarier är stort bara det. Det var ett föraktat folk. Det börjar med att han ber om vatten att dricka. Sedan utvecklar det sig till en lång dialog om vattnets symboliska betydelse. Det är en av Bibelns storheter för mig: dialogerna. En dialog är något mer jämlikt än en monolog. I litteraturvetenskapen har den ryske forskaren Michail Bachtin visat hur dialogiskt Dostojevskijs författarskap är. Rösterna i det blir likvärdiga.

I predikan nämnde prästen alla de olika drycker som vi intar för att bli frimodiga eller smärtfria. De har alla sina biverkningar, såväl öl som Treo. Men vad är det egentligen vi människor törstar efter? Jo, kärlek och bekräftelse. Endast det kan fylla vårt tomrum.

Tomhet talas det mycket om när det gäller psykisk och själslig hälsa. Jag har aldrig känt igen mig i det ordet. Fast jag har haft två allvarliga depressioner med svår ångest och kroppslig smärta. Det beror nog på att jag fått villkorslös kärlek från mina föräldrar. Men jag har också haft Livet i mig från början genom dopet. Jag tror man kan ha det utan att vara döpt, men det var så jag såg det när jag satt i kyrkan i dag.

Att bli älskad är fundamentalt för oss, men ännu större är att älska. Att få nya människor att älska, som barnbarn, är något mycket stort. Kärleken blir inte mindre för att den ges till fler. Min syster har fem barn, min mormors mor hade tolv. Kärleken blir större när den når fler. Och det gäller förstås inte bara familjeförhållanden.