Folket av Vägen, den första martyren och Sauls omvändelse (Bibelgruppen)

I sjätte kapitlet i Apostlagärningarna klagar de grekisktalande judarna över att de infödda åsidosätter deras änkor vid den dagliga utspisningen. Då samlar de tolv apostlarna alla lärjungar och utser sju män med gott anseende som ska ordna med måltiderna så de själva inte behöver försumma Guds ord. Det betyder inte att de sju som anses vara de första diakonerna är mindre fromma. En av dem, Stefanos, beskrivs som en man fylld av tro och helig ande. "Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket." (kap 6:8)

Emellertid blir han anklagad av dem som disputerat med honom i synagogan för att tala hädiskt. I sitt försvarstal i kapitel 7 redogör han korrekt för den bibliska historien och visar därmed att han hör till det rätta sammanhanget. Han avslutar dock med att de lyssnande alltid gjort motstånd mot den helige anden och att de nu har förrått och mördat den Rättfärdige.

Stefanos förs ut ur staden och stenas. Han ropar: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Stefanos blir den första martyren. Hans arrestering och avrättning har flera likheter med Kristus. Annandag jul är Den helige Stefanos dag.

Stefanos stening inleder en trehundra år lång martyrperiod. Församlingen i Jerusalem, utom apostlarna, skingras över hela Judeen och Samarien. Filippos, en annan av diakonerna, förkunnar i Samarien, där Jesus inte varit mycket. (kap 8) Samarierna ansågs inte vara riktiga judar. Därför är liknelsen om den barmhärtige samariern speciell och att Jesus samtalade med en samarisk kvinna vid Sykars brunn.

I kapitel 9 läser vi om Saul, sedermera Paulus, som fortfarande är upptänd av hat mot de kristna. Han beger sig till Damaskus. Han har fått ett brev av översteprästen som ger honom tillstånd att fängsla dem som hör till Vägen. "Folket av Vägen" var det första namnet på de kristna. 

"Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen." (kap 9:3)  Jesus talade till Saul, frågade varför han förföljde honom och sade att Saul inne i Damaskus skulle få veta vad han skulle göra. Det var en omvälvande händelse som gjorde Saul blind i tre dagar. När han kom ut i ljuset igen var han omvänd och lät döpa sig. Denna historia inspirerade August Strindberg att skriva skådespelet "Till Damaskus".