14 juni 2012

Hur ska jag leva som kristen?

Under bibelgruppens sista sammankomst före sommaren skulle vi tala om trefaldighetstiden. Det är andra halvan av kyrkoåret. På den heliga trefaldighets dag betonas förståelsen av Gud som trefaldig, som Fader, Son och Ande. Gud är alltings arkitekt. Han är upphovet till allt. Som Jesus Kristus är han synligt verksam i världen, och som Anden är han närvarande i varje människas liv. Så förklarar Fredrik Modéus i Konturer av tro det som också kallas treenigheten.

Kyrkoåret börjar med advent. Då väntar vi på Jesus ankomst. Han föds och verkar i denna värld. På påsken korsfästs han och återuppstår från de döda. På Kristi himmelfärdsdag lämnar han sina lärjungar. På pingsten får de Anden, kraften att hålla kvar tron och budskapet.

Andra halvan av kyrkoåret handlar om efterföljelsen, att vi ska bli mer Kristuslika. Den liturgiska färgen är grön. Det är växandets färg.

Vi läste andra årgångens evangelietext - nu läses den första i kyrkorna - Matteus 28:16-20. Jesus mötte de elva lärjungarna på ett berg i Galileen. Några hyllade honom, andra tvivlade. Då sade Jesus till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut."

Denna text läses alltid vid dop. Dopet är en inbjudan som vuxna eller föräldrar till ett litet barn tackar ja till. Dopet renar och ger nytt liv. Det är ett tecken, en beröring av Gud. Ingen ska vara onådd av honom. Som fisken i vattnet lever den kristna i sitt dop.

För tidigt födda barn döps med en vattendroppe på ett finger som försiktigt sticks in i kuvösen. Dop kan till och med ske utan vatten om det inte finns något att tillgå. Man kan döpas i ökensand, berättar vår samtalsledare Gunnar Lind. Vi får också veta att helkroppsdop upphörde i Svenska kyrkan, eftersom det var för kallt vintertid. I Strängnäs domkyrka finns i alla fall en dopfunt som man kan elda under. Den måste jag titta på nästa gång.

Vi kommer med våra frågor och kommentarer. Vad händer med dem som inte är döpta? Jo, Gud älskar dem också. Vad kaxig Jesus är! Var det därför som han blev dödad? Ja, de mäktiga blev avslöjade av honom. Och hur kan han ha all makt och det ändå finns ondska? Det är det eviga teodicéproblemet. Där kommer den fria viljan in: utan frihet ingen riktig kärlek.

Trefaldighetstidens söndagar har olika teman som för oss närmare centrum. De ska göra Kristus mer levande i oss. Vi kom inte in så mycket på just det som är det stora. Men vi möts i september igen.

Jag går nerför kyrkbacken med mina funderingar. Vilka uppgifter har jag egentligen som kristen? Jag ska göra gott mot mina medmänniskor, men ska jag inte också växa i min tro och sprida budskapet till andra?

För ett tag sedan fick jag ett sms från min syster, där hon skriver att jag är modig som står upp för evangeliet. Och jag som känner mig så feg! Det är nog bara på bloggen och i vår fina samtalsgrupp som jag är frimodig. Kanske blir jag stärkt om jag läser trefaldighetstexterna och går i kyrkan fast det är sommar.

2 kommentarer:

  1. Om jag läst bibeln rätt så såg de som mördade Jesus honom som en konkurrent till den värdsliga makten, när Jesus sade sig vara Kung menade han inte på det sätt som de tog det, de såg honom som en som kunde konkurrera om den världsliga kungakronan, som ju Jesus inte alls var intresserad av. Jag läser det som att de mördade honom för att de kände sig hotade av honom, var rädda för att han skulle ta makten som kung i landet. De förstod aldrig att han inte var intresserad av den typen av makt. Det var ett missförstånd helt enkelt. Mordet på Jesus var helt enkelt ett missförstånd av människor som är så rädda att förlora makten att de blir blinda och inte ser klart. Hade de tolkat Jesus rätt hade de förstått att han inte hade velat ta deras kungakrona på jorden ifrån dem och inte innebar den typ av hot för dem som de inbillade sig.

    SvaraRadera
  2. Jättefin blog du har, glömde jag att påpeka.
    Maria

    SvaraRadera