Den kända karmelitmunken Wilfrid Stinissen gick bort den 30 november 86 år gammal. I Dagen berättar Peter Halldorf vilken roll denne spelat för andlighet och ekumenik utifrån sin relativt undanskymda tillvaro på klostret i Skåne. Han var en flitig författare. Den bok som kommit ut i flest exemplar är I dag är Guds dag. Jag hade bara hört talas om Stinissen när jag fick ögonen på just den i ett antikvariat på Östgötagatan. Jag visste inte att den blivit en klassisk andaktsbok för årets alla dagar.
Nu slår jag upp den 4 december. Rubriken är: Inget surrogat. Där skriver Stinissen om psykoanalysen som menar att människan längtar tillbaka till den trygghet hon hade i modersskötet. Då det inte är möjligt att återvända skapar hon religionen som ett surrogat. För den kristna har emellertid människan utgått från Gud och vill tillbaka till honom. Däri består hennes existentiella längtan. Modern som bär och föder barnet representerar Gud som är den ursprunglige livgivaren till allt som finns.
"Vare sig du är medveten om det eller ej bär du i ditt innersta på en längtan efter Gud" skriver Stinissen på bladet för den 6 december. Det låter lite underligt, tycker jag, att man kan vara omedveten om en längtan. Men han fortsätter med att den andliga utvecklingen handlar om att vi ska nå ner till vårt djupaste inre. Där möter vi till slut Kristus som är det flödande livet. Han är ingen främling. Han är vårt liv.
Sådana är de tankar som Stinissen förmedlar till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar