Alnön, del 1 - förfäderna

Frans Forsbergs familjegrav pyntad till Allhelgona

I en gravplats på Alnön vänd ner mot sundet vilar min farmor och farfar Anna och Alfred Östman. Där är också farmors tre syskon Ture, Erik och Elna begravda. De dog alla i tjugoårsåldern, och deras mor Brita blev bara 36 år. Pojkarna fick lungsoten till sjöss. Hemma härjade också tuberkulosen. Min farmors far Frans levde tills han var 93. Då var jag elva år, så honom har jag träffat.

Industrierna vid sundet

Frans var bördig från Gysinge i Uppland. Han blev med tiden sågverksförman på Alnön. På mödernet kom min farmors släkt från Rättvik.

Farfars föräldrar invandrade från Finland. Fadern var från Solf och modern från Korsnäs. Isak Wilhelm Haga-Östman var sågverksarbetare som min farfar. Han borde ha kommit till Sverige någon gång under 1880-talet. Jag tror att han träffade sin fru Ulrika Johansdotter Ingels på Alnön. De hade som så många andra österifrån och från inlandet norrifrån sökt sig till den försörjning som erbjöds vid Norrlandskusten. Sågverken ropade efter folk. Bara på Alnön fanns under storhetstiden 19 sågverk. Vart man såg såg man såg vid såg, låter det berömda ordstävet.

Karlsvikssågen där farfar jobbade var den sista som lades ner. Han pensionerades 1958 några år innan, men de som var kvar fick flytta över till Tunadal på fastlandet. Jag såg honom cykla i väg till jobbet med en unikabox på pákethållaren. Så var betoningen. Elektríker sa han också. När jag besökte Alnön inför Allhelgona såg jag att man byggt om Karlsvik till restaurang.

Före detta Karlsvikssågen

Frans Forsberg byggde ett hus i Ankarsvik åt sin familj i början av 1900-talet. Hans svärson Alfred byggde ett mindre på tomten intill när han gift sig. I det lilla huset föddes min pappa som fick heta Erik efter sin morbror. Pappa var lillebror till Britt som fötts sex år tidigare. Farmor födde sina barn hemma.

Alldeles intill låg Ankarsviks skola. Så pappa hade bara att ta ett stort kliv. När han växte upp städade farmor i skolan. Då fick storasyster stå för maten. Pappa böjde sig över kastrullen och uttryckte sitt missnöje: Britta, du vet om det är gröt!

Frans hade en hushållerska som tog hand om honom när han blivit ensam, men när hon dött flyttade hans dotter och svärson in i hans hus, alltså min farmor och farfar. Så var det när jag föddes.

Frans bodde i ett rum på övervåningen. Pappa hade sin morfar mycket kär. Han sökte sig ofta till honom på kvällarna när han var barn. Det kändes tryggt hos honom. Han hade tid och lyssnade. Morfar var frisinnad, sa pappa. Det betydde väl att han snarare var liberal än socialdemokrat som min farmor och farfar. Men i ordet kan också ligga att han var en öppen, tolerant och tänkande människa. Mig kallade han upp ibland för att jag skulle räkna de kopparpengar han sparat till mig. Jag fick annars hemskickat fem- eller tiokronorssedlar i små kuvert som bar spår av snus.