6 september 2012

Brutna löften (Justine Lévy, Vi ses på Place de la Sorbonne)

Jag har läst en bok som bygger på att det inte finns några mobiltelefoner. I Vi ses på Place de la Sorbonne (fr. Le rendez-vous, 1995) sitter Justine Lévy på ett kafé och väntar på sin mamma. De har stämt träff till lunch, men mamman dröjer. Justine väntar och väntar. Inte kan hon ringa heller. Hon vet inte var hennes mor råkar bo just den dagen. Nu är hon 18 år och får god tid att fundera över sitt förhållande till denna obeständiga kvinna.

Justine var bara några år när föräldrarna skildes. Sju år gammal lämnade hon modern som redan hade glömt henne. Hon hämtade henne inte utanför skolan till det utlovade biobesöket. Det var droppen. Det är en skuld för en dotter att ha valt fadern, desto värre som det var då som moderns resa nedåt började.

Fadern är i boken en berömd dirigent, modern fotomodell. Det sista stämmer, men det verkar onödigt att byta ut faderns yrke när alla vet att han är författaren och filosofen Bernard-Henri Lévy.

Justines vackra mor har vävt drömmar, svikit dottern upprepade gånger, haft otaliga älskare och älskarinnor, tjuvat, rökt på och tagit överdos. Dottern vill hjälpa henne, men nej, blicken är långt i fjärran.

Det är en fin liten bok skriven av en tjugoåring. Det är rakt och osentimentalt. Men författaren väljer ut laddade situationer ur sitt minne där hon som barn glöms bort av haschrökande vuxna eller dras in i moderns försäkran att hon blivit en ny stabil människa som kan ta hand om sin dotter. Det varar några dagar.

Jag hittade Vi ses på Place de la Sorbonne på Pocketshop. Den gavs ut 2011 på Sekwa vars böcker jag inte tidigare har bekantat mig med. Förlaget ger ut franskspråkig litteratur på svenska. Franska utgåvan Le rendez-vous är svår att få tag på. Den har varit slut på Adlibris länge.

Jag kom hem med två andra böcker från samma förlag: Delphine de Vigan, "no och jag" och Kim Thúy, "ru". Märkliga titlar. Mer om dem senare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar