Ungdomligt motstånd mot sakernas gång (Delphine de Vigan, No och jag)

Nu var det dags för den tredje boken från Sekwa. En oväntad vänskap handlar det om, precis som i filmen jag såg nyss.

Lou som berättar i No och jag är en tunn liten tjej på 13 år. Jag kommer att tänka på flickan i Igelkottens elegans - så brådmogen. Lou är bäst i klassen men blyg. I det längsta drar hon sig för att sätta upp sig på listan över föredrag som ska hållas. Men så får hon en snilleblixt. Hon ska tala om hemlöshet. Härom dagen kom en sliten ung kvinna fram och tiggde en cigg på Gare d'Austerlitz.

Lucas är en lång och tuff kille, sämst i klassen, en värsting som gått om två år. Han ansluter sig till Lou. Tillsammans tar de på sig projektet att rädda No som sover på gatan till ett bättre liv. Själva har de det materiellt bra men är på olika sätt övergivna av de vuxna. Lous mor har gått in i en depression efter att ha förlorat ett barn i plötslig spädbarnsdöd. Lucas föräldrar har börjat nya liv på annan plats och lämnat honom ensam i en femrumsvåning.

En tid får No bo hemma hos Lou. Det leder till att familjen börjar tina upp. Mamman gör make up och piffar till håret. No får jobb på hotell. Det är rena idyllen. Så börjar det gå över styr med No. Lous pappa sätter en gräns och ställer krav. Hon måste flytta.

De unga tu fortsätter nu sin motståndskamp i hemlighet. Ska de inte kunna råda bot på "sakernas gång"? Lou blir beskylld av sin lärare för att vara utopist. Hon har en släktskap, ser jag, med Romain Garys vardagshjältar som med språket och fantasins hjälp sätter sig över "naturlagarna". M. Cousin i Gros-Câlin tar Jean Moulin vid handen. Momo i Med livet framför sig samlar på ord som Lou och gör dem till vapen för att omskapa den verklighet som kan göra så ont.

Kanske är detta en ungdomsbok. I alla fall speglar den en ungdomlig idealism som vill väl och är beredd att gå långt. Men den har ett lätt humoristiskt vemod som slår an hos en mogen läsare. Det finns sådant som vi är maktlösa inför, som glider oss ur händerna. Andra saker som kan verka omöjliga ordnar sig. Och nya upplevelser kommer till oss. På sista sidan har Lou definitivt livet framför sig.