Det är under det kalla kriget. Schackgiganterna amerikanen Bobby Fischer och ryssen Boris Spasskij ska mötas i Reykjavik sommaren 1972.
En ung pojke som har det udda intresset att spela in ljudet från filmer blir knivmördad på en biograf.
Fallet i Den stora matchen utreds av Marion Brem. Nu hajar trogna Indriðason-läsare till. Vem är denna kriminalare? Vad har hänt med Erlendur som vi blivit så bekanta med? Jo, Erlendur Sveinsson dyker upp på sista sidan som en oerfaren trafikpolis. Marion ska bli hans mentor.
Vi får Marions historia. Han är ett så kallat oäkta barn, och han drabbades likt många andra på den tiden av tuberkulos eller lungsoten som sjukdomen också kallades. Han vårdades på ett sanatorium i Danmark och lärde känna en flicka som kom att få en alldeles speciell roll i hans liv.
Hur hör de ingredienser jag listat ovan ihop? Hör de alls ihop? Det är frågor man ställer romanen igenom. Indriðason är skicklig att baka in det förflutna i sina gåtor.
Marion gnetar på med teknisk bevisning och vittnen. Vem kan ha velat röja undan en oskyldig yngling? När spåren pekar mot politik på hög nivå tätnar spänningen. Har han äntligen träffat rätt?
Visst är det en bra berättelse, men lite besviken blir jag nog. I den förra boken, Den kalla elden, inarbetas Erlendurs tragiska förflutna - hans lillebror dog på fjället - på ett pregnant sätt med en äldre mordgåta. En kuslig stämning tar över, av ensamhet och isländsk folktro med spöken och gengångare. Jag kan inte annat än rekommendera er att köpa den nu när den finns i pocket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar