Kaka från skolköket i Ljusdal

Bakverk är också kultur. Jag är ganska stolt över min Toscakaka. Jag har inte bakat en sån sen jag gick i skolköket på Stenhamre i Ljusdal.

Min lärare hette Charlotta. Hon var sträng. Första dagen fick jag en tillrättavisning. Jag pratade med min kompis Anita när Charlotta visade något så viktigt som hur man sätter på spisen. Som straff fick jag gå och handla ingredienser. Det kunde jag väl stå ut med. En annan gång sa hon åt mig att jag hade tagit för mycket vatten till morotssköljningen. Leif fick en utskällning för att han tappade plåten när han brände sig. Jag bränner mig aldrig, sa Charlotta. Han fick sätta in smulorna och grädda dem färdigt.

Men vi lärde oss matnyttiga saker - förlåt skämtet. Vi fick lära oss att tvätta ylle för hand, och det är inget att skoja om. Jag har krympt en fin Shetlandströja i tvättmaskin från vuxen- till barnstorlek.

Ha nu en trevlig helg med eller utan bak och byk!

Ett motionstips som är lätt att följa om man bor i innerstan är att gå till en bio på lagom avstånd. Min favorit Victoria ligger precis en halvtimmes promenad från mig. Jag såg Wuthering Heights i dag. Om ni har lite tålamod får ni läsa vad jag tyckte om den.