Marta och Maria - bibelverser som provocerar

Om man ska försörja sig som litteraturforskare måste man förstås hela tiden ha projekt på gång. Redan innan jag var klar med Emmanuel Bove hade jag börjat skissa på något nytt. Det skulle handla om de bibliska systrarna Marta och Maria. I Lukas 10:38-42 kan vi läsa om dem:

Medan de var på väg gick han i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

Det var ord som provocerade mig starkt på ett personligt plan. Den drivkraften skulle jag använda mig av för att utreda motivet i ett litterärt sammanhang. Hur hade berättelsen om Marta och Maria tolkats i skönlitteraturen av olika författare under olika tidsperioder?

I den teologiska litteraturen har Origines (d.253/254) läsning blivit vägledande för senare uttolkare. För honom representerar Marta vita activa och Maria vita contemplativa. Den feministiska teologen Elisabeth Shüssler Fiorenza menar att man i de traditionella läsningarna har ställt kvinna mot kvinna och placerat henne i beroendeställning till en manlig auktoritet. I själva verket identifierar sig många kvinnor med Marta och reagerar mot att Jesus tar Marias parti. Det är den utåtriktade kvinnan i berättelsen som för sin egen talan som tystas till förmån för den underordnade Maria.

I Nordisk kvinnolitteraturhistoria står att läsa: ”Inga uttalanden av Jesus kan tolkas som att han ansåg kvinnorna underlägsna männen. Han undervisade Maria och sade att hon, i motsats till den tjänande Marta, hade valt den bästa delen”. I samma volym kan vi läsa att de kvinnliga psalmdiktarna på 1700-talet legitimerade sin verksamhet med den positiva tolkningen av Maria och andaktslivet i tidens så kallade kvinnospeglar, bland annat i Olof Kolmodins Biblisk Qwinno-Spegel (1750).

Det är intressant att det med en feministisk utgångspunkt är möjligt att ge företräde åt såväl Marta som Maria. När jag går igenom den svenska romanlitteraturen på 1800- och 1900-talen ser jag att författare som Fredrika Bremer, Hilda Sachs, Anna Lenah Elgström och Sara Lidman föredrar Marta och väljer att skildra en livsväg utifrån hennes exempel. Lidman tar i sin pjäs Marta, Marta (1970) parti för det arbetande folket i Martas gestalt. Hennes exempel visar att bibelstället även kan användas i ett klassperspektiv. Titeln är ett ironiskt lån från Jesus tillrättavisande av Marias syster, skriver Sara Lidman i ett brev till mig: Det är ju alltid ett klankande på ”folket” – det är så materialistiskt!

Hon berättar om en gammal kvinna på en gård i hennes hemby där predikanterna gärna bodde. Efter en ”dånande högmässa” över texten Marta och Maria hoppades de på en stärkande middag. Men den uteblev! Husmodern hittades instängd i kammaren begraven i postillan. Hon hade upptäckt att även hon hade en själ. ”Den far till helvetet om jag fortsätter att bekymra mej som förut om mat och sådana världsligheter! Nu ska jag ta tag i det enda nödvändiga!”

Sara Lidman skriver att i en trakt där de flesta var fattiga hörde Marta till de hemliga favoriterna. Maria var den ”själsfina”, den försörjda som inte betalade ”livets pris”.

Nu är det längesedan jag lade undan forskningsprojektet. Annat kom emellan. Det skulle vara roligt att få synpunkter eller förslag på läsning. Det ser jag fram emot!