Kommande söndag är andra söndagen i fastan. Temat för gudstjänsten är den kämpande tron. I evangelietexten Matteus 15:21-28 möter Jesus en kanaaneisk kvinna. Hon ber honom att förbarma sig över henne. Hon har en dotter som plågas svårt av en demon. Men hon får inget svar. Lärjungarna ber Jesus att säga åt henne att gå sin väg och inte gå bakom dem och ropa. Då säger han: "Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk". Hon faller ned på knä framför Jesus och ber om hjälp. Han reagerar med orden: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna". "Nej, herre", svarar hon "men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord". Då sa Jesus till henne: "Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill". Från den stunden var hennes dotter frisk.
Det finns mycket att dryfta om den texten, vilket vi också gjorde i min bibelgrupp. En svår sak är det exkluderande inslaget. Kanaaneerna var ett ockuperat icke-israeliskt folk, och Jesus uppdrag var att rädda sina egna. Bara det! Vad händer med oss andra? kan man undra som Gardell i hans bok Om Jesus. Men mot slutet av sitt liv sänder Jesus ut lärjungarna för att frälsa all världens folk. Kanske han själv var inbegripen i en process, menar någon. Kanske inte allt stod klart för honom från början. Han anade nog att Gud ville rädda alla folk, men det skulle ske genom judarna först.
Den kanaaneiska kvinnan hörde troligen till dem som kallades otrogna, men hon hade modet att tränga sig fram. Först blir hon avvisad och blir till och med jämförd med en hund. Barnen står för Israels folk och hundarna för dem som är utanför. Men hon svarar fyndigt att hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord. En kvinna har vunnit en ordstrid med Jesus. Kan man säga att han provocerar fram hennes svar, att det är en sokratisk dialog där mästaren leder lärjungen, i det här fallet kvinnan, rätt?
Och vad tänker vi att tron är som gör att dottern blir frisk? Är den något som föds i modern? Ja, men hur kan den rädda dottern? Jesus måste väl göra under. Här som på andra ställen i Bibeln träffar han inte den person han botar.
Söndagens gammaltestamentliga text handlar om den berömda Jakobsbrottningen. Jakob slåss med Gud och ger sig inte förrän denne välsignat honom. Till den berättelsen är den kanaaneiska kvinnan en parallell. Det gäller att tjata på Gud och inte ge upp fastän han ibland verkar långt borta.
Tredje söndagen i fastan driver Jesus ut demoner (Lukas 11:14-26). I dag skulle vi säga att de som i Bibeln var besatta av demoner led av psykisk ohälsa. Men det kunde handla om andra sjukdomar också. Det speglar väl helt enkelt den tid Jesus levde i med en helt annan uppfattning om kroppen.
Demoner kan också stå för det onda som vill ta herraväldet i vårt medvetande. De knepiga orden om att en oren ande sjufaldigt kommer tillbaka om den finner det städat och snyggt tolkar vi som att det inte får vara tomt. Det gäller att bygga upp något gott som håller för nya angrepp.
En kvinna berättar att hos indianerna finns en myt om två vargar, en svart och en vit, som bor i människan och kämpar mot varandra. En liten pojke frågar medicinmannen vem som vinner. Den som du matar, blir svaret. Så bra och så tydligt! Det stämmer också med modern psykologi. När vi föder oss själva med positiva föreställningar löses de negativa upp i intet. Där kan den kristna tron vara till stor hjälp. Vi kan träna oss i tillit och segra över rädslan.
"Idag skulle vi säga att de som i Bibeln var besatta av demoner led av psykisk ohälsa" skriver du. Varför skulle vi det? Det är förvisso psykisk ohälsa men demoner kan ha orsakat det. Om det inte var de väsen som Jesus och lärjungarna sa att de var ,hur kunde de då drivas ut ?
SvaraRaderaLinda Bergling, pastor i församlingen Arken sa en gång när någon var plågad av psykisk ohälsa att man inte kan kasta ut själen,. Allt annat hade misslyckats , utkastande av demoner och förbön. Den människan som var föremålet för själavården blev fri av att bara höra att det inte fanns något att kasta ut. Istället behövde själen helande.Men vi behöver inte väja för det påståendet att demoner finns. Gör vi det för att vi är rädda? Det behöver vi inte vara för det går att bli fri från dem. Jesus kastar ju ut dem flera gånger.Modern psykologi har inte mycket med kristen tro att göra. I princip ingenting.Om det bara vore att föda sig med positiva föreställningar för att bli fri så behöver vi inte Jesus , men att den kristna tron är till stor hjälp har du rätt i . Vi kan träna oss i tillit och segra över rädslan eftersom vår Herre redan har segrat.